Medvetandet är matematiskt!

Ett av barnens vanligaste uttryck är Du är så weird, när de ska säga något om mig. Men det tycker jag är rent förtal.

Som jag skrev igår längtade jag efter att läsa Thomas Nagels artikel What is it like to be a bat? Jag råkade snubbla över den när jag läste om Turing någonstans. Det kan ha varit när jag kollade i referenslistan i Here be dragons för att se om Turings essä Kan en maskin tänka? fanns med, det måste den nämligen enligt min uppfattning, och om den inte skulle ha funnits med hade jag blivit upprörd och bränt boken. Eller kanske inte förresten. Men den fanns med. Och där någonstans hittade jag bat-referensen, fast kanske inte just i Here be dragons, nej ser jag, och den enda anledningen att jag liksom noterade det lite mer medvetet, var att jag just beställt Nagels bok Vad är meningen med alltihop? som jag tänker fuskläsa nu i sommar, eftersom den tycks ingå i kurslitteraturen i den kurs i filosofi som jag sökt till hösten, och som jag helt kallt räknar med att komma in på.

Ja, så när jag läst klart Turings essä, alla invändningar, där jag lätt upprört konstaterar att han tycker att invändning med hänvisning till parapsykologiska fenomen är den starkaste, särskilt telepati är han visst svag för, och en beskrivning av ett självlärande system, intressant att straff och belöning tycks vara en förstahandsinlärningsmetod, går jag över till bat-artikeln medan jag smälter Turing en stund.

Den är skriven 1974, och behandlar medvetandet och ”mind-body”-problemet och inledningsvis inser man att reducera medvetandet till atomer inte är Nagels grej. Redan i andra stycket föll jag i tankar: ”Without consciousness the mind-body problem would be much less interesting. With consciousness it seems hopeless.” Vilken situation!

Jag minns en typ av aha-upplevelse, eller snarare grubbleri, som jag hade i elva-årsåldern (jag tror jag var äldre än tio, men yngre än tolv). Jag hade en kompis, som jag tänkte om hur kan hon vara så omedvetenDet var som om allting var nu för henne. Så man skulle kunna tänka sig att medvetande är minne, att det ena hakar i det andra och man kommer ihåg vad man gjorde förut. Men, det gjorde hon förstås, mindes. Men hon tänkte inte på det hon mindes, hon reflekterade inte över det. Hon relaterade inte det ena till det andra. Hon bara var.

Jag var synnerligen konfunderad över att hon inte insåg att det här skulle innebära det där. Jag tänkte på det där igen, nu när jag läste Nagels artikel. Och helt plötsligt stod allting klart gör mig. Medvetandet är rent matematiskt. För det första krävs minne:

x(t) = a*x(t-1)+b*x(t-2)+ …

men inte bara det, utan det krävs också att man kan reflektera över minnet:

g(t) = f(x(t),x(t-1),x(t-2), ….)

och den funktionen behöver ju inte alls vara linjär, den kan vara mer eller mindre komplicerad, och det bestämmer individens intellektuella förmåga. Den kan se ut som

g(t) = x(t)*x(t-35)+a(t)*b(x(t-2))*x(t-6)*x(t-17)+ ….

osv.

a, b etc är förstås konstanter i medvetandemodellen, tidsberoende och minnesberoende eventuellt, x(t-n) är minnen. Och g(t) och f(*) är reflektioner.

Sådärja. Nu ska jag läsa vidare. Jag räknar med att resten är ren bekräftelse på min lösning ovan. Eller …?

2 reaktion på “Medvetandet är matematiskt!

  1. Ser med spänning fram mot fortsättningen! Huruvida medvetandet *är* matematik kan förstås diskuteras, det går ju också att säga att det är kemi och elektricitet… Däremot är jag oerhört fascinerad av att allt mer av vårt universum och vårt varande kan förklaras matematiskt (vilket ju också gäller för kemi och elektricitet). Så på det sättet bör definitivt resten av läsningen bara bekräfta din tes :). Samtidigt tänker jag, när jag läser din beskrivning av din barndomskamrat, att det analytiska tänkandet som du beskriver i din formel (eller?) bara är en av nyanserna i vårt medvetande. Skrev några rader om det tidigare i våras – inte fångat i en matematisk formel, däremot en snygg (tycker jag själv) illustration… https://sarasgoda.com/2016/04/14/granssnitt-dag-44-i-blogg100/

    • Det var just den reduktionismen Nagel i alla fall tycks vara motsträvig emot, att allt är kemi och elektricitet, eller atomer, eller spinn, eller vilken reducerad nivå man nu väljer. Fast jag är förtjust i tanken på att allt bara är materia faktiskt (man får ju tänka på att det vi pratar om är modeller).

      I alla fall går ju även de medvetandeprocesser, som fantasi och insikt och vad det nu är lätt och elegant att passa in i den matematiska modellen. Det är bara frågan om en modifiering av parametrarna eller korrelationssambanden (vilka x som ska höra till vilka, tillsammans med vilka konstanter). Man får tänka på att man lätt kan göra diskontinuerliga parametrar, rent matematiskt, som med vissa sannolikheter tar steg, som t ex kan representera plötsliga insikter. Fantasi kan representeras av stokastiska variabler.

      Sådärja. Återigen blev allt matematik! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *