Lyckligt lottad

När man lever och står i till vardags, tänker man inte alltid på hur lyckligt lottad man är. Man kan naturligtvis tänka så på väldigt många olika sätt. Man kan tänka på stora frågor, och man kan tänka på små. Man kan tänka på existentiella djup, och man kan tänka lite ytligare. Just det som slog mig var vad som i förstone kan ses som en enkel, ytlig vardagsbetraktelse (men är det nu inte så att man ska ta tillvara de små glädjeämnena i vardagen? Jo, det ska man).

Min vardagsbetraktelse var, när jag satt där på jobbet och räknade och tänkte jag behöver räkna ut tidskonstanten för det här. Och nästa tanke jamen, då gör jag det.

Och så när jag höll på med det, tänkte jag så lyckligt lottad jag är som så lätt och smidigt kan göra det! Alltså räkna ut tidskonstanten när jag vill. Tänk om jag skulle behöva det, men inte kunna? Tänk om jag skulle behöva göra det utan att förstå att jag behövde göra det?

Vi kan förstås säga att det är en väldigt märklig betraktelse, och onödig, vem skulle någonsin vilja räkna ut en tidskonstant liksom, vad sjutton ska man med en så’n till? Men då tänker man naturligtvis inte tillräckligt långt, om man tänker så. Det jag menar är naturligtvis, så lycklig man är när man lärt sig en massa saker som gör att man kan ta reda på ännu mer. Att ha metoder att förstå, att ha förståelse för hur man förstår. Det kan förstås tillämpas på en mängd områden. Så skönt det är när man behärskar, och när man behärskar att inte behärska, för med förmågan att förstå att man behöver räkna ut tidskontanten, följer förmågan att förstå att här behöver jag gräva fram något nytt för att förstå.

Det enda som bekymrar mig i sammanhanget är frågan om att förstå det man inte förstår. Om man inte har en aning om vad tidskonstant är, och inte förstår att man behöver räkna ut den. Hur ska man göra då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *