Vardagsedge på tåg

Idag har jag varit wild and crazy. Jag tog nämligen tåget till Göteborg, för ett möte på Chalmers. Sån’t gör vi ingenjörer när vi vill ha lite edge på tillvaron, tar risken med tågförseningar. Idag ägnade sig dock SJ åt Flawless Execution, allt gick smidigt och lugnt till. Vid varje stopp där vi blev stående en stund, på ett par stationer, meddelades ansvarsfullt att det var helt enligt tidtabell att vi skulle vänta några minuter. Ingen anledning till oro. Anar man att nervositeten hos alla är stor?

Tåget var behagligt halvfullt båda på ditväg och hemväg. Jag kunde läsa, How Not to Be Wrong. The Power of Mathematical Thinking. började jag på.

image

Lättläst och hysteriskt rolig så långt. Om varför man behöver lära sig matematik, eller snarare förstå matematik. Författaren ställer inga ohemula krav, det handlar mest om att det som är förnuftigt och rimligt. Hittills har områdena linjäritet och interferens (mer som statistisk korrelation) behandlats. Mycket intressant. Första kapitlet heter Less Like Sweden och behandlar principer kring att tänka linjära eller olinjära samband, illustrerat med svenskheten ”Here ’Swedishness’ refers to ’quantity of social services and taxation’ not to other features of Sweden such as  ’ready availability of herring in dozens of different sauces’, a condition to which all nations should obviously aspire.” 

Ja, och så handlar det om extrapolation och att ljuga med statistik. Det är verkligen inte tungt, det är mycket enkla formler och figurer, synnerligen pedagogiskt. Jag läser den för att jag hoppas det ska ge mig lite exempel på hur matematiskt tänkande, eller än så länge mest missförstått matematiskt tänkande, påverkar oss. Statistik är ju speciellt tacksamt att hetsa människor med. Och tolkningar där det inte finns några tolkningar (som ett kuriosaexempel används att hitta koder i Bibelord).

Jag tror den borde läsas, och inses, av många människor. Men jag antar att de som läser är de som redan förstått. Det är lite synd.

2 reaktion på “Vardagsedge på tåg

  1. Jomen, så där är det ju, att många böcker blir lästa av de redan frälsta, men inte når så mycket längre än så. Men kanske kan tågläsning där fylla en funktion? Det kan väl inte bara var jag som spanar in titeln när någon sitter djupt försjunken i sin bok och utstrålar allmän läsglädje? Och kanske ännu mer om de verkar tycka att den är hysteriskt rolig. 🙂

    • Det har du rätt i! Jag minns inte om jag kom ihåg att flasha boken särskilt mycket, det kan tänkas att jag satt böjd över den med penna i handen och småfnissade, så att mina medresenärer förmodligen förgicks av nyfikenhet …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *