Kvinnoliv

Dagens läsning blev Ibsens Ett dockhem, och Charlotte Perkin Gilmans Den gula tapeten. Nu ska jag väl tänka på dem ett tag, och läsa lite igen, och tänka lite mer. Men, särskilt Ett dockhem är ju läskig. Läskig på det sättet att Nora verkligen är en docka för sin man. En kvinna utan egenskaper, utan liv. För honom. Alltså annat än det han vill se av henne. Hans docka. Det viktiga är hans anseende. Tänk att leva så, att man från början har en riktning på sitt liv och sen lägger man bara till små familjeaccessoarer, utan att egentligen låta det påverka ens liv. Man har dem bara som ”tillägg”. Ja, hm, de finns nog fortfarande, de som ser saken så. Det är bra att Nora gör uppror till slut, men visst undrar man hur det ska gå. Mest bekymrad är jag över vad hon ska leva av. Men hon ordnar det nog.

Och visst känner man med den stackars kvinnan i Den gula tapeten. Hon illustrerar verkligen vad som händer när den intellektuella stimulansen fråntas en. Freud, släng dig i väggen. Igen. Sexuell frustration, löjligt. Jag är ännu mer stärkt i den uppfattningen.

Men hur kunde det vara så. Egentligen. Hur kunde man tycka att kvinnor till och med skulle förbjudas att göra vissa saker. Studera t ex. Okej, nu var det inte det dessa två texter handlade om. Men ändå. Om nu kvinnor var så imbecilla och lågintelligenta, så skulle det ju visa sig självt. De skulle inte klara studierna, och så var saken löst.

Det är himla obehagligt att tänka, hur tankar har svårt att vara fria, svårt att höja sig ur det tanketräsk man föds i. Undrar vilka tanketräsk vi drunknar i nu, som kommer vara horribla om hundra år.

Och så en bild från tidig morgon. Sista dagen. Dimma.

langmyre1_160508

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *