Here be dragons i halvtid

Min läsplan gick åt skogen! Jag hade alltså tänkt läsa ut Here be dragons idag. Men jag har bara kommit halvvägs, istället för 60 sidor per dag har jag läst 40. Nu är det inte bara den boken jag läst iofs, måste jag säga till mitt försvar, jag parallelläser, men det går ändå långsamt eftersom jag behöver lägga ner den, tänka, anteckna något, plåga Doktor T med något resonemang och söka information om något för att läsa mer. I värsta fall hinner jag inte läsa klart innan vi åker hem, och hemma bryter helvetet löst med de Rara Barnen. Nåja, inte precis helvetet kanske, men i alla fall betydligt mer fragmentiserad lästid. Jaja.

Men jag tänkte bara kasta kasta ur mig några reflektioner om läsningen såhär långt, man ser att det finns en del små markeringar som kräver uppmärksamhet, även om vi inte behöver fundera över alla just nu.

IMG_0799

Syftet med boken är, vad jag förstår, att uppmärksamma behovet av och kanske också påbörja en slags kartläggning av den okända terräng vi behöver veta i alla fall något om för att kunna fatta rätt beslut om forskning för framtiden, för att inte stå där en dag och inte kunna göra något alls. Det kan handla om kriterier för att bevilja anslag till forskninng, det är en svårighet att jämföra forskningsgrenar, och överhuvudtaget förstå vad far off områden är ute efter, om det är bra eller mindre bra. Ett problem att ta tag i är alltså att kunna fatta verkligt välgrundade beslut. Och det är en svårighet jag verkligen kan känna för. Ibland befinner jag mig i situationer där olika utvecklingsprojekt ska prioriteras i förhållande till varann. Och hur gärna man än skulle vilja, är man inte expert på allt. Det finns alltså svårigheter i att bedöma om projekt X eller projekt Y är viktigast. När det gäller industrin handlar det förstås om business case, på kort eller lång sikt. Och vilken inverkan respektive projekt har på andra projekt, och andra framtida affärer. Om man skalar upp det till att handla om mänsklighetens framtid istället för ett företags leva eller dö på kort sikt (jämfört med mänskligheten alltså) inser man problemet.

Även om nu inte Häggström diskuterar just det, förstår man direkt att detta problem också blir svårare med tiden. Mer forskning, mer kunskap, smalare forskningsområden där man kommer djupare. Hur ska någon annan utöver specialister förstå? Och hur ska de jämföra och kommunicera med andra om vikten av det de förstår, särskilt om det handlar om inte direkt tillämpbar kunskap, utan potentiellt viktig om … femtio år. Ju längre bort i tiden eventuell praktisk nytta desto svårare att förstå och och att jämföra vikten av olika potentiella kunskaper. Det är som ett reglersystem, långa tidskonstanter gör systemet instabilt (om det tar lång tid för varmvattnet att svara i duschen, kommer du dra på ännu mer varmvatten och när det väl märks är det för varmt och du kommer överreagera och dra av det, och efter en stund får du en kallvattenchock … och så vidare).

Man inser att möjligheterna för lobbyister med egna agendor är oändliga i en värld av specialister. Och ett botemedel, enligt Häggström, är då att kartlägga territoriet, det kända och det okända. Det verkar ju inte vara en dum idé alls.

Att få ordning på alla världens hotande katastrofer, oavsett om de är åstadkomna som negativa biprodukter av kunskapssökande, eller av galna människor som vill tvinga sin livssyn på alla andra (och använder de negativa biprodukterna) kan ju tyckas som en så hopplös uppgift att det inte är mödan värt att ens börja. Men där framförs faktiskt ett ganska trevligt argument, att det i alla fall är värt att försöka skjuta upp katastrofer så långt det går, varje extra år för mänskligheten har ett värde i sig. Och man vet inte om man kan lösa något innan man verkligen försökt. I alla fall det senare argumentet är sådant en ingenjör lätt kan ta till sig.

Men en sak måste jag fundera lite mer på, det finns, förstås, ett implicit grundantagande. Annars hade boken ju aldrig blivit skriven. Och det grundantagandet är förstås att Mänskligheten bör bevaras så länge det bara går. Och där vill jag tänka mer. Tänk om mänskligheten inte bör bevaras?

Hm, det var bara första kapitlet. Men jag stannar där för tillfället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *