Undulaten Glenn

Inatt lämnade jag in tentan i litteraturvetenskapskursen, och nu är det raskt byte till sista uppgiften i skrivarkursen och veckans inlämningsuppgift i idéhistoria. Skrivuppgiften är lite spännande, det är tio sidor som ska skrivas, ”början av en roman”. Jag undrar vad jag ska hitta på. Jag läste ett par kapitel i ”Karaktärer, repliker, dialog” av Richard Rosengren som är en del av kurslitteraturen. Det är en himla trevlig bok. Informativ, pedagogiska exempel. Och rolig: ”Karaktärens viktigaste funktion – dess uppgift – är att hjälpa oss gestalta vår idé, vare sig det kräver mord, sex eller bara finnas till.” till exempel.

Och även om han på flera ställen skriver att dramatikern inte är psykolog (vilket däremot är ämnet för avsnittet i idéhistoria), kan jag inte låta bli att förskräckas av en mening som ”De allra flesta som gillar modelltåg är helt vanliga människor men i dramats värld signalerar den medelålders mannen som låser in sig i källaren och leker med tåg lite latent vansinne.”  Och så har jag trots allt aldrig sett barnens far. Men hur ska man veta …

Sen ska vi tänka på Glenn: ”Man kan heta Glenn och vara född i Eskilstuna och arbeta som lärare, men det är inte utan att tankarna går till Göteborg.” Ingen av de två Glenn jag känner är göteborgare. Den ene är faktiskt till och med undulat. En modern undulat, en hbqt-undulat, hen hette nämligen till och med Glenn-Molly innan det biologiska könet blev uppenbart. Nu vet vi faktiskt inget om det psykologiska, det enda vi vet är att när Glenn-Molly blev befriad från sina kamrater, genom döden, levde hen upp, och är nu inne på sitt nionde år. Inte ens katten sätter sig upp mot Glenn.

Om vi ska vara lite allvarliga, är inledningen av kapitel 2, som jag började med, brännhet. Där diskuteras nämligen Överenskommelsen mellan författaren och publiken, det kulturella bagaget: ”All kommunikation mellan människor bygger på överenskommelser. […] Vi hälsar på varandra på ett visst sätt, vi tilltalar varandra utifrån givna mönster som är relaterade till vår kultur. Detta tar vi för så självklart att vi inte märker det förrän någon bryter mot överenskommelsen.” Visst är det inte konstigt om tanken går till miljöpartiet, just nu? Rosengren erbjuder ingen lösning, det är inte vad boken handlar om förstås, och diskuterar inte förhållandet mellan privatliv och representativa handlingar. Men ändå.

Nu ska jag alltså, till min romantext, fabulera fram några karaktärer att använda mig av. Faktum är att jag tror jag har ett rikt material att ösa ur. Inte bara bland de som kan kallas Glenn.  Och jag undrar vad jag ska utsätta dem för? Mord, eller filosofiska frågor? Pest, eller kolera?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *