Falubert och Flaubert

Hela dagen, förutom ett antal tillfällen där annat behövde göras, har ägnats åt Realismen. Madame Bovary, Anteckningar från källarhållet och några dikter tills jag kunde bestämma mig för en.

Om man skriver Flaubert lite slarvigt blir det Falubert, och det tyckte jag var lite kul. Annars är Madame Bovary en ganska intressant bok. Om man står ut med alla uppräkningar. Men, man vänjer sig, de var värst i början. Sen är det rätt intressant, att det är den stackars Madame B som råkar så illa ut för kärleken. Varför gör inte någon av hennes älskare det? Varför hamnar hon i ett läge så hon måste ta livet av sig med arsenik? Eller ja, man begriper varför. Flaubert höll med JS Mill om kvinnors belägenhet.

För övrigt kan man konstatera att blåsorna från gårdagens samfällighetsarbete är både iögonfallande och onödiga. Idag hände nämligen något roligt. Vi skulle åka iväg en stund på förmiddagen. Och på väg till parkeringen passerar vi den plätt vår lilla tarm av grannar har hand om i samfälligheten. En lekpark med omgivande buskar. Under gårdagens städning bestämde vi att buskarna skulle klippas efter blomningen, som infaller snart. För om vi klippte dem nu skulle buskarna ju inte blomma. Och det är ju meningen med blommande buskar att de ska blomma, annars är de meningslösa.

Idag när vi gick ut, hade en annan grupp grannar, som har en annan plätt att greja med, givit sig på vår plätt och flera personer stod med ändorna i vädret och häcksaxar i händerna och klippte frenetiskt ner varenda buske. Nu kommer de vare sig att blomma eller bli gröna i år. Nu kommer de stå där som salta pinnar tills någon går loss på dem nästa vår igen. Undrar hur de tänkte sig att det liksom skulle bli. Undrar om de tänkte alls.

Man kan inte göra annat än gapskratta åt det. Och återigen fråga sig Vad tänker folk med? Jag vill antagligen inte veta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *