Den goda samhällsmedborgaren

Dagen började med samfällighetens städning. Det är två gånger om året, vår och höst. Tar max en timme. Och det är mest onödiga saker som görs, som att sopa grus och löv. Men det är inte det som är grejen, att städa. Grejen är att ställa upp och göra saker tillsammans med grannarna, sak samma om det behövs eller ej. Jag har sopat grus idag, så mina stackars kontorshänder har avskavd hud mellan tumme och pekfinger på båda händerna. Av krattans och sopborstens skaft.

Stackars mig. Det sved ordentligt när jag råkade hälla kolsyrad citrus-soda, till min mojito, över händerna.

Sen vet jag att jag gjort ytterligare en godhetsinsats idag. Alltså som samhällsmedborgare. Jag vet det eftersom jag tänkte på det när jag gjorde det. Jag tänkte att jag skulle komma ihåg det, så att jag kunde skriva ett blogginlägg om det. Men nu kommer jag inte ihåg vilken typ av insats det var. Jag minns faktiskt inte alls. Utöver förmiddagens sopande har jag mest ägnat mig åt studier. Och skjuts av barn hit och dit. T ex en av dem till tåget, som skulle ta honom till Stockholm och Gröna Lund.

Vilket påminner mig om vad det var jag tänkte på. Det var inte det att vara en god samhällsmedborgare, precis. Det handlade mer om att uppträda modernt. Jag har nämligen skaffat Swish. Just det, och ordnat mobilt bankID och mobilappar och hej och hå. Jag har deltagit i det moderna samhället. Anledningen är naturligtvis de rara barnen. Utan dem vore jag intet. Inte för att jag tycker det är svårt eller besvärligt. Bara det att jag aldrig skulle kommit på tanken, aldrig behövt det, utan dem. Rara barn ringer nämligen till sin mamma och frågar om de har pengar på sina kort. Och ber sin mamma att sätta in pengar på kortet i akuta lägen. Och om mamman sitter på jobbet går det inte, eftersom nödvändiga applikationer inte låter sig installeras på den näst intill, även för professionella nödvändigheter, oåtkomliga och supersäkra jobbdatorn. En modern mamma, som svarar på barnens alla behov, i alla fall om det är frågan om förnuftiga barn som mina, behöver alltså moderna appar.

Summa summarum. Jag har både deltagit i samhället på socialt förväntat vis, och på modernt förväntat vis. Idag. Jösses. Låt mig nu läsa i lugn och ro i några dagar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *