Nytt fokus

Anteckningar från källarhålet. Dostojevskij. Hade inte hört talas om. Man känner igen Sonja, och Raskolnikov. Prototyper. Irrationaliteten, och tron på den egna intelligensen. På ett bittert sätt.

Måste läsa koncentrerat ett par dagar, men imorgonbitti hinner jag klart med denna.

Idag hämtade jag, på biblioteket, fjärrlån, vårt lilla bibliotek skulle nog inte komma på tanken, Here Be Dragons. Science, technology and future of humanity. Av statistikprofessor Häggström, vars blogg jag brukar läsa. Jag är inte okritisk till en del idéer som med emfas brukar framföras, men det är ju inte en anledning till att inte läsa resonemang kring teknikens och vetenskapens påverkan på mänskligheten. Vilket ansvar har forskaren egentligen? Det mesta av boken tänker jag spara till kommande semestervecka på avlägsen ort. Då tänkte jag också att EWB bok skulle läsas. Man behöver ju en viss bredd i läsandet. Det är nyttigt.

2 reaktion på “Nytt fokus

  1. Vad menar du i sammanhanget med tron på den egna intelligensen?

    Detta med irrationalitet hos Dostojevskij och övriga ryska författare (och rysk kultur överhuvudtaget för den delen) är något som vi i väst har väldigt lite kunskap om och därför svårt att ta in. Rysslands agerande i utrikespolitik, Putins popularitet, ryska folkets reaktion på västvärldens sanktioner är lätt(are) att förstå i ljuset av den allmänna irrationaliteten i rysk mentalitet. Logik och förnuft har aldrig haft någon status där. Det förknippas med liberalism, omoral, antikristlig demokrati och sekulariserad frihet. Detta antas leda till fascism. Ryssland har aldrig genomlevt något renässans, de kommer rakt från medeltiden in i moderniteten via socialism och kommunism på 1900-talet! Nästan 80% av befolkningen (då ca 180 milj.) var analfabeter vid revolutionen 1917! Ryssland är lite av mitt specialintresse…

    • Jag menar att ”jaget” själv påtalar sin överlägsna intelligens, bildning och högtstående intellekt gång på gång, i jämförelse med de andra som han både känner sig överlägsen, men likförbannat underlägsen. Liksom Raskolnikov gör (fast han tycks inte ”krypa” på samma sätt som denna figur ändå, vad jag minns).

      Jag tycker Dostojekvsij skriver förnuftigt om oförnuftet, irrationaliteten. Om gapet mellan förnuft och irrationalitet. Och han har ju rätt, det gäller ju faktiskt oss idag också, människor är inte särskilt förnuftiga, det är en massa andra saker som sätter käppar i hjulen för förnuftiga handlingar. Men hela vårt samhälle bygger på att folk är förnuftiga.

      Det man kunde hoppas på är väl insikten som Dostojevskij tycks ha, om gapet. Den insikten finns ju inte så mycket (det är kanske illustrativt för irrationalitet) att skilja förnuft och oförnuft. Att se att man ville handla förnuftigt, men det blev av någon outgrundlig anledning inte så. Istället sätter man bara etiketten förnuft på oförnuft, som om det blir det då.

      Jag har tänkt på, när jag läst några ryska författare (väldigt lite), hur förnuftet hela tiden går i stöpet för annat. Det är intressant. Intressant det du skriver om Ryssland också, jag har väldigt lite kunskap om det. Idéhistorian gick just igenom Lenin, och det verkade inte finnas någon arbetarklass att applicera kommunismen på, man fick tillämpa den på livegna och bönder istället … och fixa arbetarklassen i efterhand på märkligt vis.

      Man kan ju tänka ”baklänges”, eftersom Putin som tycks så märklig, hur kan han ha makt liksom, är populär, måste det ju innebära att man tänker på ett annat sätt än ”vi” (vanligen tänker) … fast det kan vara svårt att förstå hur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *