Existentiell fundering

Hur kommer det sig att man alltid använder den tid man har, eller det utrymme man har?

Idag var det inlämning av en uppgift i idéhistoria, det börjar dra ihop sig mot slutet av kursen, jag har fått upp flåset i skrivandet hyggligt. Uppgifterna består av tre deluppgifter. Oftast har jag skrivit alla tre samma söndag de skulle in. Denna vecka var jag ute i god tid, första delen skrev jag i torsdags, andra delen igår. Lämnade jag in i god tid idag? Nej, det gjorde jag inte, jag skrev klart den sista delen strax före tolv.

Jag begriper inte hur det kan bli så varenda gång, jag har som vision att någon gång lämna in flera dagar i förväg, det finns i princip inget som hindrar, jag har oftast tid att läsa.

Men något hindrar mig från att vara ute i annan tid än sista minuten. Är det inte märkligt?

2 reaktion på “Existentiell fundering

  1. Det kan ju också vara så att den energi som krävs enbart byggs upp genom vetskapen om att tiden hastar. Det är ju allmänt känt att man inte sälllan är effektivare och får mer gjort om man har (lagom) många bollar i luften än om man bara har en enda sak att göra och massor av tid.

    Se på mig. Jag har inga andra åtaganden är studier på officiellt 75%. Ändå har jag senaste veckan bara ägnat böckerna kanske 10% av min tid. Varför? Är jag inte intresserad? Jo, men då jag vet att jag har all tid i världen så tycker jag mig ha tid att läsa en massa andra intressanta böcker, lusläsa dagstidningar, surfa omåttligt och prioritera annat, t ex gå på stan. (Dessutom finns inga samarbeten eller samtal mellan studenterna så det sättet att lära sig faller tyvärr bort helt.)

    Om man har för lite att göra så blir tiden inte något man förvaltar med vördnad utan något man kan slarva bort. Det är ungefär som att köpa för mycket mat och sedan slänga den när man inte ätit i tid. När man har för mycket resurser så blir det ju inte så noga. Man uppskattar då inte rätt vad man har och kan slita och slänga med allt. Är inte en hållbar relation till tiden är en viktig men glömd faktor för verklig framgång i alla dess både djupa och mer ytliga betydelser?

    Så att skjuta upp till sista minuten kan vara ett sätt för tiden att avslöja att du hade hunnit med ännu mer, men absolut inte för att mängden göranden och ”effektivitet” är poängen, utan att vara en god förvaltare av den tid som ges oss varje sekund av vårt liv.

  2. Visst är det så att man hinner mer när man är mer igång. Men jag tror inte det är det där att sträcka ut tiden, ”ha all tid i världen”. Det är mer en fråga om att ”jag hinner läsa det här också, jag hinner låna den boken och läsa den med och så får jag bättre underlag” typ. Det är som om tidsgränsen behövs för att jag ska kunna säga till mig själv ”nu är det färdigläst, nu får du använda det du har och skriva!” Jag måste öva mig på att bestämma att ”det räcker” även innan deadline, tänker jag. Jag försöker sätta upp egna deadlines, men de är förstås aldrig lika hårda som riktiga deadlines … ”det gör inget om jag skriver imorgon också” liksom.

    Nu ska jag se om jag lyckas med nästa … en tentamensuppgift som ska vara klar på söndag. Ska jag lyckas göra den klar på fredag? Förmodligen inte … *pust*. Det finns alldeles för mycket intressant att läsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *