Världen är full av kaffemått

Världen är full av kaffemått, brukar Doktor T eller jag utropa när vi ser något som troligen alltid, eller mycket lång tid, funnits men som vi inte lagt märke till förut. Är kaffemåttet en illustration av Heideggers ”vara”? (Jag har inte läst ”Vara och tiden”, än, och gör inga anspråk på att begripa något, det slog mig bara när jag läste en kommentar på gårdagens bloggpost).

Med kaffemåttet förhåller det sig nämligen på följande vis:

Doktor T och jag köpte en ny kaffebryggare. Vi bryggde kaffe i den, dag ut och dag in, kaffet blev helt ok. Det var ingen fancy bryggare, vattnet där vi bor är hårt och förstör alla maskiner på nolltid, vilket är en hög tröskel i frågan om att köpa något tidlöst (dvs något svindyrt som man helst vill ska hålla länge). I alla fall. En dag var det dags att kalka av maskinen för första gången, inte vet jag, ett par tre månader efter köpet, kanske till och med ett halvår.

Då gjorde jag en upptäckt. På insidan av det lock man varje gång fäller upp för att fylla på vatten, satt ett kaffemått förankrat med en tejpbit. Detta kaffemått hade alltså suttit där hela tiden, och varit fullt synligt om man bara sett ordentligt, varje gång vi fyllde på kaffe. Men vi hade inte sett det. Detta kaffemått, och att vi inte såg det på så lång tid, förbryllar oss fortfarande. Det förbryllar oss eftersom det är så retligt. Där satt det hidden in plain view, och ingen av oss, som berömmer oss för i alla fall en viss mental och visuell vakenhet, såg det.

Vår respektive självkänsla är ännu stukad av denna förfärande, formativa upplevelse. Vår uppmärksamhetsnivå numera förhöjd. Intet kaffemått, eller katthår, går numera våra spejande ögon förbi. Tyvärr går inget heller förbi i alla fall mina stackars öron, men det där med ljudstörningar kan vi ta en annan dag.

Världen är full av kaffemått som vi inte ser, är inte det en frustrerande insikt? Jag är fortfarande skakad av upplevelsen.

4 reaktion på “Världen är full av kaffemått

  1. Kul grej det där med kaffemåtten! 🙂

    Är det verkligen självkänslan som är stukad av upplevelsen? Är det inte sunt att bli ertappad med hybris på ett område där vi minsann trodde oss gå säkra från villfarelse? 😉 Det gör oss ödmjuka.

    Har ett grymt boktips. Märk världen av Tor Nørretranders. Såg även att Eddy på Flyktlinjer tipsat om den som en av hans aboslut bästa böcker han läst. Håller med, den finns på översta toppen av min lista över absoluta favoriter. Var hänförd efter att ha levt med boken i tre dagar. Liksom svävade… Handlar om medvetandets funktioner bland mycket annat. Första halvan säkert kända saker för dig som ingenjör.

    http://www.bokus.com/bok/9789100570705/mark-varlden/

  2. Ja, det är väl inte självkänslan som fått sig en knäck, snarare självbilden. Men det är ju bara nyttigt. Jag försöker vara mer uppmärksam, och det är väl bra, med insikten om att jag ändå kommer missa kaffemåtten … Å andra sidan är det bra, också, för det betyder att det finns fler kaffemått att hitta, och det är roligt.

    Märk världen, den har jag läst … det känns som oerhört länge sen, minst 10 år, kanske 15. Hade den framme för inte så länge sen i en diskussion om Maxwells demon och sen den fria viljan. Men det kan vara läge att läsa om hela, det har hänt en del (i min hjärna) på dessa år ;). (Jag tyckte den var bra, intressant, men inte så att jag tyckte ”det bästa jag läst” vad jag minns … nu blir jag nyfiken).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *