Existentialismen och renoveringen

Det finns något väldigt mänskligt med att bygga” säger Peter Stormare med bästa Jägarna 2-dialekt i Bauhaus reklamfilm, som jag råkade se under veckans TV-timmar, Morden i Midsomer.

” … som både blir en förlängning av en själv och oberoende av en”, fortsätter han om känslan av att bygga något.

”… att få jobba med nånting som känns verkligt, om att våga ta sig an nå’t stort”

” … att våga göra nånting man faktiskt inte vet att man klarar av, förrän man faktiskt gör det. Det är en känsla man vill hitta tillbaka till.”

Strax efter åtta i morse satte de nya grannarna igång igen, med sina maskiner. Vi är synnerligen förvånade, eftersom den förre grannen renoverade helt, med ett oändligt antal maskiner, och det är inte ens två år sen. Och nu behövs det igen. Fast egentligen behöver det nog inte renoveras. Egentligen är det nog en existentiell fråga, det är frågan om det mänskligaAtt ta sig an något stort. Det som är en förlängning av en själv.

Kierkegaard talar om tomheten och otillfredsställelsen som dussinmänniskan, den estetiska människan och till och med den etiska människan känner när den inser att dess livshållning inte leder någon vart. Det är då man ska bli religiös för att uppnå tillfredsställelse. Nu har jag inte läst tillräckligt mycket Kierkegaard för att helt följa logiken. Men Bauhaus erbjuder existentiell tillfredsställelse, att övervinna sig själv, att göra något verkligt, att göra något mänskligt, att göra något som blir en del av en själv. Slå ihop två brädbitar och du känner värde i din existens, du växer som människa.

Men när renoveringen är klar, när du tittar på dina fina tapeter. Eller nya kök. Vad ska du göra då? Köpa nya gardiner och känna glädje över dem en stund?

Eller flytta och börja ett nytt renoveringsprojekt, kanske. Oavsett om det behövs eller inte. För den där tomheten, som inte ens ett mänskligt bygge kan fylla, är obegripligt.

Men Kierkegaard begrep det. Och Schopenhauer. Men samtidigt tvivlar jag på att alla människor känner sig tillfredsställda av att förandliga sina begär. Om de ens kommer på tanken att försöka. Eller blir religiösa.

Vi får nog vara glada för att renoveringarna håller människor ifrån den mentala misären, helt enkelt. Och ekonomin igång.

9 reaktion på “Existentialismen och renoveringen

  1. Menar du att Kierkegaard och Schopenhauer förandligar sina begär? Eller menade du bara att, t ex de som renoverar kanske lite i onödan för att fylla existentiella behov, gör det?

    Etikern skulle kunna tänkas att åtmonstone kunna göra vissa av begären godtagbara genom att göra dem moraliskt högtstående. Det är visserligen inte ett förandligande men väl att göra dem till det högsta målet i det liv man för tillfället lever, dvs på det etiska stadiet om man är etiker. Det låter ju lite motsägelsefullt men ingen kan väl säga att etikens konkreta innehåll är exakt detsamma i alla samhällen och alla tider. Moralen skiftar. Makten kan ju också besluta om vad som är ”rätt”.

    • Jag tänkte mig, lite med glimten i ögat, att de som renoverar in absurdum i alla fall försöker förandliga något begär. Att det är deras sätt att hantera till och med oidentifierade begär.

      Men jag undrar varifrån detta enorma renoveringsbehov kommer sig av. Häromkring renoverar alla människor, allt, alltid. Det är byggoverall på och maskiner igång, ständigt. Och jag tror det ligger något i det reklamfilmen påstår, det är något mänskligt i det. Det tillfredsställer något behov. Och inte alltför oofta en känsla av tomhet. Det är lite intressant tycker jag. Jag undrar ofta vad renoveringsmänniskorna gör sen, när de renoverat klart, de verkar liksom inte sitta och njuta av resultatet, och vara nöjda och ägna sig åt sitt egentliga liv.

      Men, jag relaterar naturligtvis till mig själv, som såklart levt i renoveringar då och då. Men för mig är de inget mål i sig, jag vill ha det klart så jag kan ägna mig åt annat … Jag har svårt att se renoveringar som ett inslag i livsstilen, som ständigt pågående.

      Kanske är det moraliskt högstående att renovera, att klara något själv, att göra sin plikt och underhålla …

      • Ok, jag fattar. Håller med i din tanke kring det här med överdriven renovering och vad det ska tjäna för syfte, i synnerhet när man inte tycks vara nöjd när man är klar och bara fortsätter… 😉

        Det där har ofta varit samtalsämne (tills vi tröttnade) bland mina väninnor som bor granne med renoveringsfreaks. (Vem har inte sådana grannar?) ROT och det allmänna typiska svenska sättet att vilja göra som grannen och inte vara sämre är väl boven, ja och det du skrev förstås. Svensken är ju kanske lite oandlig…bäst då att söka mening i vad helst som ger lite \”ande\” dvs mening, om än för stunden. Den oandlige tror ju inte att det finns mer. Eller så finner man inte mer för att man aldrig söker något annanstans än i den yttre världen som blivit så oerhört dominerande. Dagens medier av alla de slag gör (hela?) livet och (alla?) relationer till något externt, ett spel mellan individer som är relaterande objekt till varandra.

        Men kanske gäller det mer för dem som inte lever i par eller i familjer. Men de är ju många i vårt land, ca 50%, däribland jag själv. Var på en utsätllning på Moderna museet tidigare, där sades procentsatsen för ensamhushåll vara 20% 1960. Då utgjordes de dessutom mest av äldre där partnern dött.

        Till och med din egen man kommunicerar med dig via din blogg…? 🙂 😉

        • Haha, min man och jag kommunicerar på många sätt. Inte bara via bloggen (sittandes några meter ifrån varann, oftast i samma rum ;)).

          Jag håller med dig om att den yttre världen tycks dominerande, att jämföra sig, hålla koll på vad andra gör. Och det blir förstås mycket lättare nu när man ser vad andra gör. Eller i alla fall vad de vill visa att de gör, på sociala medier. Man blir nästan full i skratt av alla soliga semestrar, glada barn, perfekta skidbackar, snygga uteplatser, tjusiga middagar, barnuppträdanden, tvättade bilar, polerade åsikter … jag vet inte allt. Klart att människor vill uppfylla det, det ser ju så bra ut, så lyckligt …

          Klart man måste renovera! Vi städade i alla fall idag … Men jag har inte lagt ut det på facebook ;).

          • Du verkar intresserad av hur folk funkar. Då vågar jag mig på att ge dig lite länkar till intressanta saker, beskrivningar om olika sätt att vara och förhålla sig till världen och andra människor.

            Misstänker att du möjligen passar in på typ 7 i enneagrammet och kanske INTP, ENTP, ESTP i Myer Briggs Type Indicator… Själv är jag typ 9w1 och INFP/ENFP. Nåja, är och är. Man är ingen typ och aldrig har jag blivit varken I eller F i något av alla tester jag gjort då de alltid testar utifrån extrema positioner vilket lätt leder fel.

            Om du nu himlar med ögonen så kan jag bara säga att det alltid är riskabelt att introducera dessa grejer. Folk upplever det som känsligt och vill inte bli stoppade i en låda. Eller så undrar de om det är vetenskapligt. MBTI är väl det i viss mening (om man anser att psykologi är en vetenskap) men enneagrammet är det inte utan bygger på \”gammal visdom\” bl a från kristna och muslimska kloster och ordnar i Mellanöstern långt tillbaka.

            Man kan använda det för att se lättare se mönster hos folk och sig själv. Gör vad du vill med det! 🙂

            https://www.16personalities.com/sv/personlighetstyper

            http://www.enneagrammet.se/grupperingar-inom-enneagrammet/

            http://9types.com/descr/?type=7

            http://www.cognitiveprocesses.com/16Types/ENTP.cfm

            http://www.bestfittype.com/16Types/INTP.cfm

            Kom på att du kanske redan kände till det här… MBTI är ju världens mest kända klassifikationssystem för personlighet. Varför skulle du ha missat det tänker jag nu… 😉

          • Ja, jag känner till båda de där. Det är lite kul att prova. Jag blir alltid INTP i Myer-Briggs (enstaka gånger INTJ). Det där enneagramtestet gjorde jag alldeles nyligen, jag blev 5, men den är inte helt klockren, lite mer vilja kanske finns, å andra sidan bara för sån’t jag tycker är kul/intressant :).

            Alldeles nyligen läste jag en kritik av Myers-Briggs, ska se om jag hittar den. Det spelar inte så stor roll egentligen, man behöver ju inte ta det så himla allvarligt, mer som ett sätt att förstå saker själv kanske. Och försöka begripa varför andra beter sig så konstigt :-D.

  2. ” … att våga göra nånting man faktiskt inte vet att man klarar av…”

    … bara för att upptäcka att man faktiskt inte klarar av det…

    Eller som min gamle vän och kollega Anders G uttryckte det: ”Jag anlitar ALLTID yrkesfolk när det skall göras något hemma. Det blir MYCKET billigare på det viset…”

    Det är tur att grannpojken slipper försörja sig som målare. Med tanke på hur tafatt och ineffektiv han är skulle han svälta ihjäl tämligen snabbt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *