Tkdiff

Tkdiff är unix-kommandot jag använder för att undersöka vad som skiljer sig mellan två filer. Det är ett kommando man kunde använda för att undersöka skillnaden mellan idédagen och sinnedagen.

Idag är det skärtorsdag, och vanlig arbetsdag. Men jag tog en semesterdag, eftersom jag tycker semesterdagar i samband med längre helger liksom ger bättre utväxling. I känsla av ledighet, eller tid, eller så. Eftersom det var en dag avsedd för arbete, och jag bestämde mig för semester, utan vidare planer, måste det ju innebära att det blir en dag utan anspråk, eller hur? Det vill säga en dag möjlig att helt ägna sig åt läsning.

Jag hade alltså i min fantasivärld sett framför mig åtta timmars, minst, ostörd läsning. Men så fungerar ju inte verkligheten.

Vi börjar på morgonen. En son och en dotter hemma med förkylning. En son, Lille Son, skjutsas till skolan. Så långt är allt normalt. Sen satt det igång, vi åkte och handlade, dottern och jag. Klockan var inte ens nio, parkeringen på ICA Maxi nästan full. Kom hem vid tio. Med tio liter mjölk, tulpaner och påskliljor, bland annat. Jag hade ett par saker att fixa med jobbet, en granskning vars resultat jag bara skulle meddela, och tidredovisning. Och några beräkningsfall att titta till. Det blev en utdragen process. Det där med granskningen var ganska enkelt, det var inget särskilt med den, jobbet hade enligt min mening gått bra, några mail bara fram och tillbaka för att nå konsensus i detaljer. Men … tidredovisning. Jag hade glömt mitt lösenord. Och försökte så många gånger komma på det att systemet låste sig. Ringa supporten, en stackars trött amerikan, klockan var fem på morgonen där, jag hörde musen klicka. Vi pratade om daylight saving, jag bokstaverade mitt namn. Hans system kraschade, och fick startas om. Efter sådär en halvtimme var det klart, jag skulle få nytt lösenord. Men fick vänta en timme till, innan systemet tillät inloggning. Strax efter tolv var jag klar. Dottern och jag åkte till skolan för att hämta grejer till henne, sån’t hon ville läsa in under lovet, sonen skulle vara med kompisar. Jag läste Nietzsche i en kvart medan jag väntade på henne i bilen. Vi åkte hem. Jag läste några intressanta blogginlägg som jag var tvungen att kommentera. DoktorT började röja utomhus, en obalans som är svår, man kan inte sitta och läsa när den andre hemarbetar, i alla fall inte när det är sådant man själv borde vara engagerad i. Så jag tog tag i helgstädningen. En fuskvariant. Dammsög, dammade och gjorde rent i badrummet. Fixade köket. Vek tvätt. Skar kött och marinerade till kvällens matlagning. I vår familj är vi lite queer, det är det DoktorT som sköter innesysslorna, som potatisgratäng och sås, och jag som sköter köttet och grillar. Så kom Store Son ner, jag hade lovat honom övningskörning. Han har känselspröt som ingen annan och kände att jag kände olust inför att inte få min lästid. Han erbjöd sig att skippa övningskörningen, men jag ville inte, jag hade lovat. Jag gillar våra samtal. Vi körde, och pratade. Bra prat. Så ringde Lille Son och ville bli hämtad med sina fem kompisar, en omöjlig ekvation i en vanlig bil. Till slut var de bara två, de andra hade inte många hundra meter hem. Vi hämtade Lille Son och hans väninna, körde hem henne. Hemma var det dags att starta grillen.Sen fick jag en halvtimme till Nietzsche innan det var dags att grilla.

Lyckligtvis. Eller inte. Stängde gymmet sju idag, så det blir ingen träning, det får vi ta i morgon. Så nu har jag några timmar att läsa. Ikväll. Av dagens utopiska tanke med åtta timmars läsning blev det max fyrtiofem minuter när allt var räknat.

Hur kan det bli så?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *