Medvetna uppfostringsval

I morgonrusningens allmänna kalabalik, frukost, leta kläder, tandborstning, packa dator, leta olja till kedjan på moppen, få med matlådan, komma ihåg mascara på båda ögonens fransar. Och allt. Ställde Lille Son (jag måste byta namn på honom, han är närmare två meter lång liksom sin storebror Store Son), sexton år,  en oskyldig fråga:

Har du gjort några medvetna val när du har uppfostrat oss? Haft någon strategi, för att vi skulle bli på ett visst sätt?

Gulp, uppfostra, uttänkta strategier, orsak och verkan? Tänkte jag. Lille Son ställer en mot väggen på det sättet ibland, för inte så länge sen funderade han över hur man överhuvudtaget vet hur man ska ta hand om barn. Jag tror inte han menade något särskilt med det, han tycks mig trivas bra i tillvaron, och verkar inte traumatiserad på något sätt.

Hm, sa jag, alltså … 

Det låter ju lite tokigt att säga ”nej”, det låter ju fruktansvärt nonchalant, ointresserat, slappt och ogenomtänkt. Klart jag har tänkt igenom detta med att fostra barnen! Så att de ska bli harmoniska, självständiga och trevliga individer. Eller?

Alltså, jag har ju aldrig haft några regler precis, som att man bara får spela viss tid på datorn, eller att man får utegångsförbud om man kommer tre minuter försent, eller att man måste göra läxor för att få titta på TV, eller att man måste göra ditten eller datten, eller att man måste äta upp allt på tallriken, eller att man måste sova klockan åtta, eller släcka lampan klockan nio, eller att man måste vara ute en timme varje dag. Eller att man måste plocka i diskmaskinen, eller städa sitt rum och få guldstjärnor som man kan casha in. Eller så. 

Egentligen har vi bara en regel, sa jag.

Vilken då, undrade Lille Son, han kunde inte komma på någon (Jag undrar om han plötsligen började oroa sig över att han var dåligt uppfostrad med regelbrister)

Ja, alltså, att vi är snälla mot varann, visar hänsyn. Sa jag.

Hm, sa han … ja, och det betyder ju faktiskt att det blir regler, det blir saker som man inte får göra, eller saker man ska göra. Då.

Och det har han ju rätt i. Det är ju ett värde som innebär ett sätt att förhålla sig som kanske begränsar en ibland. Om regeln är att man är snäll och visar hänsyn, betyder det att ibland är det viktigt att komma i tid, eftersom andra är beroende av en. Ibland är det inte viktigt alls, då kan man bara ringa och säga att man är sen. Utan att få utegångsförbud, eller datorförbud, eller vad det nu kan tänkas vara.

Faktum är att jag är rätt nöjd med den regeln. Den är väldigt praktisk, man behöver inte hitta på en massa annat, som man måste upprätthålla utan mening. Man behöver bara vara snäll.

Och man får tänka själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *