Är ofrivillig miljömedvetenhet ett utslag av fri, eller ofri, vilja?

Missförstå mig inte nu, det är klart jag inte tycker att mänskligheten ska fördärva jordens resurser, men rabiat och osund miljöfanatism gillar jag inte. Och så upplever jag ofta saken. Jag är inte säker på allt som allmänt pressas in i begreppet ”miljövänligt” verkligen är det. Ibland tycks det mig handla om någons moraluppfattning snarare än miljötanke.

Icke desto mindre, idag har jag varit miljövänlig på det sättet att jag har sparat på energi. Saken var nämligen den att jag ville optimera mina korta morgontimmar så att jag hann med mesta möjliga läsning, snarare än att fixa lunchlåda och frukost. Alltså kom jag på att jag kunde koka pastan samtidigt som jag kokade äggen. I samma vatten! Alltså la jag i äggen i det kalla vattnet och startade processen. När vattnet började koka var avsikten att lägga i pastan. Då skulle nämligen koktiden på ägg och pasta sammanfalla, sex minuter. Är det inte perfekt, nästan som om naturen tänkt ut det!

Nu hände det sig så att jag råkade missa själva kokstarten, eftersom jag hade andra saker att göra. Som att väcka trötta tonåringar. Men jag fann på råd. När äggen kokat klart, återanvände jag det varma vattnet och kokade pastan i det. Jag hade kunnat lägga i pastan eftersom jag ändå approximerade äggens koktid, men man kan inte tänka ut allt sådär en stressig morgon. Efter denna godhetsgärning var jag i alla fall alldeles matt. Men det jag ville läsa mer om var förstås problemet med den fria viljan. Det irriterar mig lite att jag inte tänkt så mycket på frågan tidigare. Det är en så naturlig sak att tänka på. Undrar om jag tänker på det av fri vilja, för övrigt, eller om det är ödesbundet att jag skulle tänka på det just nu?

Och det är inte säkert jag förstått allt av gårdagens läsning. Rent fysikaliskt ifråga om naturlagarna är frågan rätt enkel, i alla fall ytligt sett. Varken determinism eller slump talar för förekomst av fri vilja. Men … detta problem måste ju ha dryftats i århundraden, årtusenden, och vad har man sagt om det då? Och vad är det i så fall nu som gör att frågan borde avgöras en gång för alla?

Ett problem med frånvaro av fri vilja är liksom att man inte kan göra experiment med den fria viljan, kontrollera dess existens, eftersom det i en deterministisk värld inte går att vara oberoende av experimentet man utför. Om man misstänker att vår värld och allt i den är deterministiskt, men vill kontrollera det, kommer det helt enkelt inte att gå att utföra ett oberoende experiment som bekräftar saken. Att vi gör experimentet är bara en del av den deterministiska världsordningen. Att vi ”upptäcker” naturordningen ligger också i sakens (determinismens) natur.

Leibniz, t ex, tyckte att Gud hade bestämt allt, även om det fortfarande fanns lite utrymme för människan att visa moral. Gud hade skapat den bästa av världar, gjort så gott han kunde även om lite ondska fanns kvar. Men, varför måste det som är förutbestämt vara det bästa? Där blir man misstänksam. Och alla de som tänker sig att vår verklighet (man ska säkert vara försiktig med användning av det ordet) är deterministisk. Kan de komma överens om att den är bestämt på samma sätt?

Och sen tänkte jag på en sak till. Även om naturlagarna är deterministiska, eller kvantmekaniska, så finns det en massa andra samband som beskriver olika system. Och parametrarna i de systemen kan vara adaptiva, de förändrar sig med ”erfarenheter”. Nu kan det ju vara så att dessa adaptiva parametrar också är deterministiskt bestämda. För all del. Medan andra uppsättningar av naturkonstanter ger andra universum (Vårt Matematiska Universum, Tegmark). Determinism och parallella universum. Och Flatland då? Måste ju också ha med saken att göra.

Så långt en skog, en sörja, ett träsk av frågor. Helt osorterat. Innan jag ens kommit igång med studier i frågan. Pust.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *