Albert Camus – varken offer eller bödel

Efter att ha läst både Främlingen och Pesten under hösten, blev jag ohyggligt nyfiken på författaren, Albert Camus. Kan man hitta några ledtrådar till den märklige Mersault i Främlingen? Han som bara låter livet drabba honom, som tycks vara utan driv, utan ambitioner, utan vilja, utan avsikter. Och precis därför tolkas som ond av ett alltmer provocerat rättsväsende.

Och Rieux i Pesten, hur menar han egentligen när han säger att godhetshandlingar i själva verket kan vara den yttersta ondskan?

Camus anses ibland vara existentialist, även om han sa själv att han inte var det, han umgicks med Sartre och de Beauvoir. Och Mersault kanske kan sägas illustrera det, han tycks ju inte vara någonting innan hans existens gör något av honom, i alla fall i andras ögon. De gör ondska av honom.

Men i Pesten betonas snarast människornas moral, eller godhet. Inte den bullriga, den som vill ha bekräftelse och uppmärksamhet för sina handlingar, den som är ondska, utan den tysta, den som inte egentligen är ett val. Den som bara måste göras.

Vem var det som ställde frågorna ”Vad händer om man inte gör något alls, om man bara reagerar på omvärlden?” som Mersault tycks göra, och ”Vad händer när man gör det man måste som människa?” som Rieux. Helt olika frågor.

camusSå jag läste biografin skriven av Jenny Maria Nilsson: Albert Camus – varken offer eller bödel.

Att skriva om biografin just idag är en händelse som ser ut som en tanke eftersom det är precis 56 år sen Camus dog i en bilolycka idag. Men det råkade bara bli så, eftersom jag läste ut boken igår. Det är jullov. Då läser man böcker.

Biografin är i huvudsak baserad på Camus dagboksanteckningar, och uppdelad på ett kapitel för varje år, från 1935 till 1960. När jag hade läst ut den visade det sig dels att jag satt små notflikar på kanske ett trettiotal sidor, dels att jag undrade vad jag egentligen läst. Inte för att boken på något sätt är dålig, tvärtom, den är sträckläsningsbar, innehåller väldigt mycket. Och det är kanske just det, Nilsson tar upp så många trådar, så många tankar, så många tvivel hos Camus.

Man får veta en del om hans relation till modern som var analfabet, till ursprungslandet Algeriet, komplicerat eftersom Camus hörde till kolonisatörerna. Hans skolgång som uppmuntrades av en klok lärare. Man förstår hur hans personliga inställning till människan och människor, hans mer filosofiska ställningstagande i sådana frågor som rör livet och hur man ska leva, förvirrade omvärlden som förstås vill stoppa in alla i lämpliga fack så man vet var man har dem. Han tvivlar på sig själv och det han skriver, och råkar ut för avundsjuka och deltar i prestigekamper. Och han har ett antal älskarinnor, vilket förstås är svårt för hans fru.

Nu kollar vi på några av de textsnuttar som jag markerat av olika anledningar:

I det första kapitlet är Camus 22 år, och han funderade över detta med arbete, att försörja sig, och det kan man le lite åt, han låter som en arbetsskygg tonåring, som på ett filosofiskt sätt försöker rättfärdiga det orätta med ett arbete, Nilsson citerar: ”’Arbetet skapar en förödmjukelsens metafysik. I det slaveri som formats till av de ’rättänkande’ går de bästa under.’ Sysslolöshet, menar han, är farlig endast för medelmåttor och det enda ärofyllda arbetet är det frivilliga.” Alltså ganska ungdomsromantiska tankar om arbete. Mersualts arbete i Främlingen tycks vara av slaveri-slaget, men Rieux gör ett på sätt och vis frivilligt arbete i Pesten.

Nilsson skriver om Camus fantasi och perception: ”uttråkad kan han inte bli. Åtminstone inte i sitt eget sällskap.” Jag kan inte låta bli att le, känner inte vi alla introverta typer en viss gemenskap just där? ”’Ett tänkande som bedrivs i ensamhet är ett oerhört äventyr.'”

Grand i Pesten får en viss uppmärksamhet, som symbol för människan med integritet, en Camus övermänniska ”utifrån hur han hanterar sina tillkortakommanden.” Och här kommer en referens till Wittgenstein, om hur orden bara kan vara symboler för verkligheten. Camus låter orden styra hans tänkande, inte idéerna, därför är han författare och inte filosof. Jag tycker det är en ganska intressant distinktion, mellan orden och idéerna. Men om orden bara är symboler, måste de ju vara symboler också för idéerna, när idéerna ska formuleras. Och det är en av de saker jag får lov att tänka vidare på.

I kapitlet som handlar om 1948 citerar Nilsson Camus: ”Ingen människa kan säga vad hon är, men det händer att hon kan säga vad hon inte är.” Och är det inte lite så med Mersault, han verkar mest ”hänga med”, ”drabbas”. Han verkar inte veta vad han vill, han verkar inte vilja något, han säger ja när kvinnan han träffar friar, inte för att han älskar henne, men varför inte? Men vissa saker vet han, han vet t ex att han inte vill se sin döda mor innan begravningen. Han vet att han inte tror på Gud. Det är faktiskt något man noterar i Främlingen, han vill inget särskilt, men det är vissa saker han inte vill.

Vi har redan förstått att Camus strävar någonstans med orden, och även om han nu inte säger sig styras av idéer tydligen, verkar han ju i alla fall ha en tanke om vad människor borde låtas göra, eller se till att göra: ”Arvssynd finns inte, vår skuld kommer ur ointresse och oförmåga att bli vårt främsta – att bli det vi är.”

Det låter som om människor, jag vet inte om det är människor, eller människan, borde genomgå någon form av förädlingsprocess. Är det varje individ som har ansvar att förädla sig, eller är det viktiga att möjligheterna finns i samhället? Osagt vilken sorts förädling det är frågan om. Men man får anta det har med ordet och tankarna att göra.

Upplägget i biografin är bra. Det hade varit enklare med några tydliga linjer i Camus författarskap, tankevärld. Nu är biografin full med uppslag, test av tankar, spretigt, kortfattade, oavslutade tankegångar. Precis som det fungerar med tankar och idéer i verkliga livet. Eller med ord.

Det är Intressant. Mycket att tänka på. Jag ska behålla märkflikarna, jag kommer säkert att ha anledning att återkomma till biografin. Jag tänkte strax ge mig i kast med Brev till en tysk vän.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *