Momentan fem-i-topp

Pesten – Camus. Nyss läs-lyssnat på. Tänker läsa en gång till, å det snaraste. Fy tusan vilken bra bok! Speciellt vill jag tänka på tanken att hyllande av godhet, som är så vanligt i vår tid, snarare kan vara ren ondska. Det skulle förklara min intuitiva avsky för ytliga godhetsyttringar. Men jag har inte tänkt klart där.

Brott och Straff – Dostojevskij. Som jag förvånat skrev alldeles nyligen. Jag känner mig lurad, känner mig som ett offer, någon har fått mig att tro att det är en boring bok. Det är det verkligen inte.

Doktor Glas – Söderberg. Läst två gånger, lyssnat på en gång. Läser nu för fjärde gången. En av de bästa ever. Varför måste man läsa flera gånger? Jomen det är väl självklart, det dyker upp nya saker hela tiden. Något nytt att tänka på.

Främlingen – Camus. Läst på franska för ohyggligt många år sen. Lyssnat på nu under hösten. Läser nu. Oerhört intressant. Hans synbara likgiltighet inför livet gör att han drabbas av döden. Som att bara man är ytligt engagerad, känner till koderna, blir omdömet ett annat. Fast handlingen är densamma. Ytterst intressant.

Okej, det var fyra. Vi tar en femte, otippad:

Augustinus bekännelser. Inte för de religiösa utgjutelsernas skull, utanför de intelligenta resonemangens. En bok att rekommendera.

Sartres Existentialismen är en humanism är mycket intressant, och jag är benägen att sympatisera med existentialismens tankar. Men den passar väl bra som bakgrundsresonemang till resten.

Läsa för underhållning. Läsa för att lära. Det är svårt att skilja dem åt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *