Om att ha tur

Lördagar är riktiga favoritdagar. Liksom måndagar. Och tisdagar. Och … alla dagar. Men lördagar är speciella på det sättet att man kan göra precis, exakt och megadikto vad man vill. Om inte ens rara barn har planerat in en på något. Så var det förra lördagen. Då var jag inplanerad på gymnasiemässan i Älvsjö. Men den här lördagen, idag, har jag inte varit inplanerad på något, ity alla barnen hade planerat sina egna aktiviteter och därmed övergivit sin ömma moder, dvs mig, att planera sin tid bäst hon ville. Och det är inte precis så att jag har svårt att sysselsätta mig, tvärtom.

Jag sa just till käre maken, Doktor T, när jag gick förbi honom på väg till kylskåpet för att hälla upp ett glas vitt vin till mig själv att förtäras vid skrivbordet i väntan på middagen, hans rösti står i ugnen medan min stekning av lövbiffen avvaktar, att det är tur att vara gift med någon som, liksom jag, tycker det är ok att försjunka i egen verksamhet. Som att läsa. Till och med en lördagkväll. Någon som inte kräver att hela familjen ska sitta framför TV:n och titta på samma underhållningsprogram en hel kväll, för att om man inte gör det är man asocial och allmänt otrevlig.

Det är mysigt att få vara för sig själv. Tillsammans.

Läsningen

Ska vi ta och titta på läslistan då? Den gäller från mitten av april, det var då jag började skriva upp vad som lästs. Det är inte världens lättaste uppgift, ity mycket mer har lästs, t ex utdrag i antologier, i studiesyfte. Listan upptar därför bara helt lästa böcker av olika slag:

Los Alamos Primer, The first lectures on how to build an atomic bomb. Robert Serber. De fem föreläsningarna som hölls av Serber när Manhattan-projektet startade, för att få  alla på samma spår när det gällde kunskapen om atomers klyvning. Mycket spännande teknikhistoria.

Idéhistoriens huvudlinjer.Tore Frängsmyr, Gunnar Eriksson. Ett självklart val efter den förra boken. Hur har man egentligen tänkt?

Från Platon till Kriget mot terrorismen. Sven-Erik Liedman. Samma fråga som ovan, hur har man egentligen tänkt?

Hjärnrevolutionen. Johan Norberg. Intressant om hur intelligens fungerar.

The Prince. Machiavelli. Dags att gå till källorna. Pragmatiskt om hur man härskar bäst.

Strändernas svall. Eyvind Johnsson. Som förberedelse till att läsa Odysséen.

Plugga smart och lär dig mer. Björn Liljeqvist. Det vore ju bättre om det gick lite snabbare att läsa. Läste i somras som förberedelse inför höstens studier. Jo, jag kunde träna mig i att läsa snabbare. Men mest var det en bra påminnelse om vikten av struktur.

Marcelle. Simone de Beauvoir. En kortnovell. Vet inte vad jag ska säga om den. Rätt ok.

Frankenstein. Mary Shelley. Det var ju kul att få den läst.

Candide. Voltaire. Hysteriskt rolig.

Antigone. Sofokles. Man bråkar inte med gudarna.

Främlingen. Albert Camus. Intressant.

Hamlet. Shakespeare. Hysteriska och labila människor. Tur det är ett drama …

Bekännelser. Augustinus. Smart snubbe, trots sin trosuppfattning.

Om detta talar man endast med kaniner. Anna Höglund. Otroligt rar bok, förmodar att tonåringar med ältande läggning kan känna igen sig. Tröstande, tror jag.

Doktor Glas. Hjalmar Söderberg. Tredje gången jag läser den. Nya insikter varje gång.

Människors undran. Ronny Ambjörnsson. Intressant.

Kung Oidipus. Sofokles. Drama … lättläst.

Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf. Mycket tro, mycket övernaturligt. Skrönor. Men ganska underhållande.

Jaha, det var den listan. Några fler hinns förmodligen fram till jul. Brott och Straff är den tunga pågående läsningen för tillfället. Och Pesten, Camus.

 

Det som är meningsfullt

vardagsrumBöckerna står i dubbla rader, vi får just nu inte plats med fler bokhyllor. Snart får vi plats med oceaner. Böcker, eller snarare läsning, är meningen med livet. Det är svårt att tänka ut något annat än att läsa som det är någon riktig mening med. Svårt att hitta något annat som är meningsfullt. Men, lyckligtvis finns det mycket att läsa, det tar inte slut.

Jag tänkte egentligen skriva en läslista, på det senast lästa, men det får bero till en annan gång. Platons dialog, eller snarare monolog, Timaios är den som senast lästs.