Den undanskuffade mannen

Imorse när jag tog min högt värderade dusch, spåret går från sängen till duschen direkt när larmet larmar, tänkte jag på en intressant fråga.

Det var nämligen så att häromdagen, på ICA Maxi, var jag lite wild and crazy och köpte en duschcreme jag aldrig köpt förut. Och den testade jag i morse. Och då tänkte jag att det var ju lustigt att den doftade så manligt. Jag tog den ju inte från manshörnan, utan från de vanliga oändliga raderna av läckert färgade tjockflytande vätskor. Och de doftar det mesta mellan hav och söta blomster, vanligen, men inte så mycket … sandelträ, antar jag det mest är i mansdofter. Och ceder kanske. Men det gjorde denna. Inte för att det spelar någon roll, whatever funkar för mig. 

Men, det slog mig att default-hygienprodukterna är för kvinnor. Och så finns det en särskild manshörna, med mansdofter. Hygienavdelningen på ICA är i alla fall inte patriarkal. Tänkte jag. 

När vi löser musikaliska bekymmer

Jag har kommit på en sak. Banbrytande faktiskt. Såhär är det; jag lider av ljud. Man kan säga att jag avskyr väldigt många ljud. Ljud som jag avskyr är t ex sån’a med hög volym, som liksom kramar och knycklar till hjärnan, så man inte hör vad man tänker. Plötsliga ljud. Det är så meningslöst, utom möjligen för att påkalla risk för fara. Musik tycker jag nästan alltid är jobbigt, jag får ont i huvudet och blir stressad av det. För att inte tala om det värsta av allt, subwoofers. I familjen har det alltid skämtats om att vi syskon delade upp matematik och musik mellan oss. Jag fick inte musiken, alltså. Dömd till omusikalitet.

Men, det är en sak som har skavt i det här.

Det är nämligen så att jag hör himla bra om något t ex missar en ton, även om jag inte kan sjunga eller spela själv. Och det är ju konstigt om man nu är så omusikalisk, och blind, fast döv, liksom. 

Men plötsligt föll pusslet på plats! Jag är ju inte omusikalisk, jag är ju tvärtom extremt musikalisk! Det är ju därför jag inte står ut med alla hemska skärande falska ljud runtomkring mig. Såklart! Problem solved. Fast egentligen inte, ljuden bleV ju inte bättre för det.

Insikt #5478954267

Jag har gjort ett experiment under ett par dagar. Jag fick för mig att spara, i läslistan på paddan, alla, eller i alla fall de flesta, av de sidor jag studsade omkring och läste. Som en kartläggning av hur en vanlig lördag med långfrukost, träning, tvätt, övningskörning, blomplantering och matlagning kan se ut, internet-wise.

Något en Öm Moder till Tre Rara Tonåringar, dvs jag, lider brist på för tillfället, är nämligen lästid. Jag ville på något sätt ha bevis för hur illa ställt det är med den tiden. Som om jag inte visste. Nu kan iofs läsning inte enbart mätas i internet-tid, ity läsning också sker i verkliga, bläddra-i-sidor-böcker. Men ändå. Jag ville se hur en dag såg ut. Nu har vi sett två inlägg som illustrerar detta, igår och i förrförrgår. En random blandning. Det går förstås till så att jag börjar någonstans, och så hoppar jag vidare . Via länkar, eller infall. Saker behöver kollas upp, någon idé följas, och vips har vi läst om både det ena och det andra. Så ser läsningen ut. Ganska spretig.

Men det jag glömde bort är att länkar ibland ger ping-backs till de man länkar. Och när jag insåg det, Den Insikten, drabbades jag av fruktansvärt dåligt samvete. Jag hade nämligen länkat till intressanta artiklar, intressanta diskussioner, utan att bidra alls. Inte en tillstymmelse till reflektion, analys eller åsikt, utom den allmänna, uttryckt genom att alls länka Detta var jul kul. Och den var ju inte alls kul. Insikten alltså.

Hädanefter kommer jag därmed inte alls att länka och stå i, med mindre än att vederbörlig, viktig, ovedersäglig och vital reflektion i ämnet presteras. Visionerar jag.

Strövtåg på internet, 3 maj

Jag minns inte var jag hittade länken, men diskussionen om huruvida matematik existerar oberoende av oss är ju kul, http://ed.ted.com/lessons/is-math-discovered-or-invented-jeff-dekofsky. Nu var det inte mycket till diskussion får jag säga, faktiskt ingen alls, däremot en tjusigt animerad formulering av frågan.

Men borde inte Store Son, med tanke på de diskussioner vi har ibland, fundera på att läsa Statsvetenskap, vad tusan nu det egentligen är?

Och på twitter läste jag att ESBWRen licensierats, ganska intressant.

Tips om en ny bok att lägga till den digra läslistan av real-life-litteratur, Einstein’s Dice and Scrödinger’s Cat, måste ha!

Något måste ha fått mig att googla om typ Quantum Gravity. Och det ledde vidare till Renormalization.

Sen kom jag att tänka på att jag skulle kolla om något intressant fanns att läsa i dagens media, någon aktuell opinion kanske, om sjukfrånvaro.

Hoppade vidare, till att läsa en liten sammanfattning av Filosofisk Tidsskrifts aktuella nummer, som jag väntar på. 

Och där råkade jag klicka på en länk till en mailkonversation mellan Sam Harris och Noam Chomsky, och eftersom jag inte har full koll på dessa herrars göranden och låtanden, läste jag lite mer, om den vänsteranarkistiske godhetspiraten, som jag i alla fall uppfattat hur hans anhängare ser honom, Chomsky. Ok, det var ju från ett läger med agenda det också, men goda vänsterpirater ger jag inte mycket för, av naturliga skäl.

Men jag kollade upp han, Sam Harris lite till, och jag vet inte riktigt. Men Michael Moynihan, tycks ju vara den som avslöjade Jonah Lehrer. En orientering kring de röda khmerena kunde också vara lämpligt, låt vara en förenklad (förmodar jag) SO-beskrivning för grundskolan.

Utöver det, ytterligare en måste-läsa-bok, Birth of a Theorem, av den franske matematikern Cedric Villani, som jag egentligen vet mycket lite om.

Och slutligen lite mörk materia i DN.

Läslista för dagen

http://profmattstrassler.com/category/dark-matter/
https://blogs.nasa.gov/spacestation/2015/04/30/progress-59-update-apr-30-2015/

http://www.nasa.gov/press-release/nasa-completes-messenger-mission-with-expected-impact-on-mercurys-surface

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jorden

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5nen

http://www.astroinfo.se/articles/246/pa-himlen-i-maj-2015

http://pipeline.corante.com/archives/2015/04/29/some_sales_force.php

http://www.gronkoping.nu/gronkoping/manadens-profil-i-gronkoping/hilarius-boklund-kyrkoherde.html

http://www.dn.se/nyheter/sverige/naken-alskare-flydde-arg-man/

http://haggstrom.blogspot.se/2015/04/var-oformaga-att-ta-till-oss-stora.html

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/upp-till-kamp-mot-kvinnors-foretagande_4518736.svd (mot, tycks inte vara rätt ord)

http://cornucopia.cornubot.se/2015/05/glom-inte-att-jobba-idag.html

http://www.thenewatlantis.com/publications/the-optimistic-science-of-leibniz

Let’s Dance med bönder

Rara Dottern och jag spenderade hela förra lördagen på stadens akutmottagning. En frusen banan som skulle skäras upp till konstfärdig frukost trilskade och orsakade slintande kniv, och därmed blod som sprutade (i princip) och slokande fingertopp. Efter sju timmar, av vilka i alla fall 6,3333 spenderades i väntrum, var toppen tryggt förankrad på plats igen med fem stygn.

Det var inte särskilt fullt på akuten, kanske 6-8 personer i väntrummet, varav halva styrkan skadad, ungefär. Väntrummet hade en påslagen TV. Från ett lojt morgonprogram bröt plötsligt helvetet ut. Let’s Dance. Folket bänkade sig. Jag hade sett alldeles för många statusuppdateringar på facebook kvällen innan som meddelade den gamle skidlegenden Stenmark som vinnare. Därför inställde sig ett antal frågor. Den första; man får förmoda att alla kände till utgången, så varför skulle vi titta då? Den frågan kan givetvis besvaras med Men jag vill se hur de dansar. Fair enough, vi tar den andra frågan; Varför vill du se några halvtaskiga dansare dansa?

Jag menar, musiken är förfärlig, det skräller och dånar, blixthuvudvärken kommer som ett mail i inboxen. Stenmark ser urfånig och lidande ut, fast tapper. Hela han liksom utstrålar Har man tagit fan i båten får man ro honom i hamn. En eloge för det sinnet, för all del. Sen dansar de, om och om igen. Det tar aldrig slut. Det finns ingen fjärrkontroll till TV:n. Förresten sitter hela väntrummet som trollbundna. Jag läser om mörk materia, batteriet i min telefon håller på ta slut. Jag går ut i korridoren och läser alla anslag. Plågan fortsätter. Något i mitt inre vrider sig i plågor. Jag vet inte vad. Jag förstår inte. Folk älskar ju detta. Varför gör de det? Varför känner jag mig så plågad? 

Nu har jag tänkt i en vecka. Jag har försökt lista ut varför Let’s Dance finns. Det måste vara ett behov som uppfylls, ett begär som mättas. Nej, jag säger inte att det inte får finnas. TV-programmet alltså. Jag måste konstatera att det bara kan finnas två orsaker, antingen finns en hemlighet fördold för mig. Eller så kollar folk för att det finns.

Efter Let’s Dance startade Bonde söker fru. Samma försök till resonemang en gång till.

Inga svar. Jag förstår inte.