Helgpyssel

Det här inlägget var det jag skulle skrivit igår, om jag inte däckat i fåtöljen framför Breaking Bad, efter middagen, efter en extremt intensiv vecka på många sätt, innan jag ens hunnit börja tänka på att blogga.

Jag skulle alltså ha skrivit ett exalterat inlägg om de här böckerna som kom lagom till helgen. Nu blir det mer konstaterande av fakta.  Ett problem är att jag inte vet vilken jag ska börja med. Ett annat problem är att jag inte kommer hinna läsa ut båda, inte ens en, eftersom jag såsom den ömma moder jag också är, utöver ingenjör, planerats in på aktiviteter (såsom att umgås) av de rara barnen.

Men jag har en hemlig strategi, jag ska börja med att skumma båda. Tänk om man kunde läsa en bok med ett öga, och den andra med det andra. Samtidigt!

Andra förpliktelser

Jag visste att jag inte skulle hinna träna idag, på grund av andra förpliktelser, föräldramöte i skolan. Enligt plan hade jag istället tänkt skriva ett filosofiskt inlägg om träningens eviga varande. Men jag har istället ägnat kvällen åt att försöka ta reda på huruvida skolan egentligen har rätt att göra vissa saker som de tycker sig behöva göra och reglera för de rara barnen. Alltmedan cykelhjälmsföräldrarna applåderar frenetiskt.

Föräldramöten är nämligen lustiga tillställningar där präktiga föräldrar gör sitt bästa för att styra upp livet för sin avkomma på de mest irriterande vis. De tycks inte ha något emot att behandla sina femtonåringar som femåringar utan förmåga att ta eget ansvar.

Självklart är jag det svarta fåret, den obstinata och hemska föräldern som ifrågasätter och försöker så split i denna illustra församling.

Premiär för Rask Morgonpromenad

Jag gillar inte PowerWalk, PW. Ordet alltså, det låter mest som om man vill hotta upp och maskera den rekorderliga Raska PromenadenDoktor T lanserade raskt begreppet Fettpromenaden, men det tycker jag inte heller är bra. Det speglar mest hans inherenta motvilja mot raska rörelser. Tror jag.

I alla fall, inspirerad av helgens tränings-excesser, tyckte jag det kunde vara en bra idé med en Rask Morgonpromenad idag. Det är ju bara att gå upp 45 minuter tidigare än vanligt och gå ut och gå, liksom. Jätteskönt är det. Sta’n vaknar, och morgonluften är frisk. Och man blir pigg för dagen. Kvart i sex stod klockan på. Lilla Dottern som sajnat upp som frivillig medpromenerare, var inte alls så positivt inställd när jag väckte henne. Jag fick gå ensam. RunKeepern och jag. Det var en vacker morgon. Nästan ljust där vid sex när jag kom ut. Drygt 30 minuter senare var jag hemma och allt var som vanligt igen. Pojkarna hade inte märkt att jag varit borta, och knappt Doktor T heller för den delen.

Faktiskt vet jag inte riktigt varför jag fick för mig att gå ut och gå, men är man i farten med träning så är man, då kan man bara inte vara still.

Jag hade tänkt mig ett löppass på kvällen också … men jag har dragit på mig en alldeles ohemul träningsvärk, så motvilligt fick det bli vila idag. Jag hade kunnat köra över träningsvärken och gett mig ut ändå, vanligen tycker jag det är bäst när jag själv bestämmer, och inte kroppen. Men jag såg hemska bilder flasha förbi mitt inre av söndertrasade muskler utan chans till vila och uppbyggelse … då veknade jag. Det blir en dag imorgon också, med chans på gymmet.

morgonpromenad

 

Intervaller och formel

Doktor T går omkring och mumlar 105 kg, 105 kg sådär lite då och då. Oftast inträffar det när jag kommer hem från gymmet och skryter informerar om nya viktrekord. Han vill på något sätt hävda att absolutbelopp är den rättvisa jämförelsen, men så är det förstås inte alls. Nu tänkte jag en gång för alla reda ut begreppen här, och ta fram en metod för att rätt och riktigt jämföra våra prestationer. Man kan naturligtvis tänka sig flera approacher. Men jag väljer en som är rimlig. För det första kan man konstatera att konsensus i branschen tycks vara att 60 kg för kvinnor, i bänkpress talar vi förstås om, motsvarar 100 kg för män. Sen vill jag lägga på en åldersfaktor, som beror på att Doktor T faktiskt haft 18.75 % längre tid på sig att träna än jag, eftersom han är 18.75 % fler år än jag. Så en enkel, approximativ formel för jämförbara vikter skulle kunna se ut såhär:

BP(IngenjörC) = BP(DoktorT)*0.6/1.1875.

Om vi sätter in siffror i denna formel får vi alltså BP(IngenjörC) = 105*0.6/1.1875 = 53.05.

Dvs DoktorTs 105 kg i bänkpress motsvarar för mig 53.05 kg, vilket är mindre än de 57.5 kg jag informerade om som nuvarande max, i gårdagens inlägg. Alltså är jag starkast.

QED.

Men, det vi egentligen skulle prata om är dagens träning. Ett intervallpass. Lilla Dottern och jag sprang först åtta minuters uppvärmning (den tid det tar att springa till vår intervallsträcka), sen sprang vi tio intervaller 30 sekunder med 90 sekunders vila mellan varje. Jag är mycket nöjd, det kändes bra. När det gäller springandet har jag inga egentliga mål just nu, jag ser det mest som komplement till styrketräningen. Man behöver, enligt min uppfattning, lite kondition sådär för att orka till vardags. Vilka olika uppfattningar som än florerar kring konditionsträningens vara eller inte vara när det gäller att öka styrka.

runda_20150302