Spegel, spegel, på väggen där

Vårt gym har en våning med fria vikter. Där finns också många speglar. Så att man ska se att man gör rätt. Antar jag. Viktigt att få de rätta rörelserna för att inte skada sig.

Utrymmet är organiserat så att längs ena kortväggen finns lättare hantlar och skivstänger. Och vid andra kortväggen finns tyngre hantlar och skivstänger.

Det medför också en generell könsuppdelning vid de olika kortväggarna. Det finns tjejer som tränar vid den tunga väggen, och killar som tränar vid den lätta, men det är vanligare att killarna tränar i Arne-hörnan, och tjejerna i Piff-Piff-hörnanArne är alltså uppkallad efter Arnold Schwarzenegger och Piff-Piff efter vår subjektiva insikt om att tjejernas träning i hörnan med alldeles för lätta vikter har avsikten att göra dem piffiga. Generellt alltså.

Jag började i Piff-Piff-hörnan, det är ju genant om man inte orkar vikterna. Men jag upptäckte snabbt att vikterna i Piff-Piff-hörnan inte riktigt svarade upp mot mina behov, gick jag över till Arne-hörnan. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det var som att transformeras till ett annat fysikaliskt universum! Speglarna fungerar annorlunda där! Det måste vara strålgången, reflektionerna, ja faktiskt atomfysiken som lyder olika lagar för Arne och Piff-Piff.

Bilderna nedan illustrerar, med en schematisk människa, en cylinder, vad som händer i gymmets olika universum.

Speglar i Piff-Piff-hörnan:

piffpiff2

Speglar i Arne-hörnan:

arne2

Visst är det lustigt!

Sanningen om Doktor T

Igår var vi på mingel. Då fick jag en lustig fråga Träffades du och din man när ni pluggade?

Det lustiga var kanske inte frågan. Det lustiga var att jag fick lov att stanna upp och tänka efter. Ja, det gjorde vi väl, Doktor T och jag har ju alltid varit tillsammans.

Eller, vänta, det har vi inte! Det bara känns som om det alltid är och har varit vi. Som det rimligen borde vara så.

När Doktor T lurade sig själv på en öl

Vi tog en vända till systembolaget idag för att inhandla några heliga drycker att njuta denna kristliga helg. T ex öl. Nu bar det sig inte bättre än att jag inte kunde hitta något som jag direkt var sugen på. Dessutom har jag redan två St Peters i kylskåpet. Doktor T är lite avfälling när det gäller öl. Han uppskattar visserligen också de sorter som jag tycker om, men framåt sommaren brukar han mer börja luta åt lager. Just nu Staropramen Granat, som jag också kan tycka har sin plats i ett kylskåp.

Doktor T är fena på mycket, men kanske inte just på att räkna. Om jag får säga det själv. Och han håller förresten med. Men han räknade ut att mina två St Peters skulle motsvaras av tre Staropramen Granat. I mängd. Så han köpte det.

När vi kom hem påpekade jag det faktum som jag tänkte på redan på Systembolaget. Men inte sa. Att alkoholmängden i alla fall kommer att skilja. Och nu beror det ju på vilken rättvisa man är ute efter. Om det är volym, har han ganska rätt. Mina två St Peters vinner bara med en enda centiliter.

Men om man tänker alkoholmängd … ojojoj, då får vi ta till komplicerade beräkningar. Nu gör vi en matematikuppgift, i svårighetsgrad kanske lämpad för sjunde klass.

Hur många Staropramen Granat måste man köpa, ungefär, för att det ska motsvara två stycken St Peters i alkoholmängd? En Staropramen Granat innehåller 33 cl, med 4.8 % alkohol. En St Peters innehåller 50 cl, med 6.5% alkoholhalt.

Nu förväntar jag mig att alla läsare tar fram ett papper och penna, och börjar räkna. Klara?

Två St Peters är 1 liter. Med 6.5 % alkoholhalt, vilket innebär 6.5 cl alkohol. Tre Staropramen Granat är 0.99 liter. Det innehåller 0.99*0.048 = 4.752 cl alkohol. För att komma upp i 6.5 cl alkohol behöver man alltså 6.5/4.752 = 1.368 liter Staropramen Granat.

Doktor T skulle alltså ha behövt köpa en öl till, fyra stycken sammanlagt, för att komma i närheten, 1.32*0.048 = 6.336 cl alkohol. Han köpte en öl för lite.

Doktor T hävdar dock att det beror på återhållsamhet och behärskning att han inte köpte fyra öl. Utan tre.

Observera att detta är en teoretisk betraktelse. Samtliga öl i historien står fortfarande i kylskåpet.

När vi tänker matematiskt

För något halvår sen läste jag en av de minst intelligenta beskrivningar jag någonsin läst om ”matematiskt tänkande”. Jag har tänkt påpeka tankefelet ett antal gånger, men det har inte blivit av. Kanske av anledningen att om man inte förstått det från början lär man inte förstå i alla fall, och varför ska jag ägna energi åt det?

Men, jag har ju min eviga, humanstiska mission, att förespråka förnuft och tanke, så nu är det dags att ta tag i saken.

Såhär var det. Jag läste en krönika i DN, Lyssna inte på alla domedagsprofeter, där krönikören ondgör sig över människor som lägger sig i och uttrycker negativa spådomar om något som man vill göra. I det här fallet skaffa en liten taxvalp. Jag håller med henne om det tröttsamma i att människor inte kan låta bli att lägga sig i andras liv och tala om för dem vad de bör och inte bör göra.

Men, sen slirar det till för Hanna Hellqvist, när hon ska dra till med slutklämmen och förklara varför de här människorna gör så. Då påstår hon nämligen att det är för att de tänker matematiskt. Men det är naturligtvis ett helt felaktigt påstående. Människor som tänker matematiskt, rationellt och förnuftigt, skulle aldrig komma på tanken att bry sig om att en annan människa vill ha en hund och har känslor för den. Människor som tänker matematiskt har viktigare saker att göra än att lägga sig i andra människors liv. Människor som är känslostyrda däremot, är fenor på att tycka och tänka och lägga sig i andras liv. Det är, kan man säga, deras paradgren.

Jag vet inte varför det blev fel i Hannas resonemang, men plötsligt förstår jag varför det går så tokigt och fel med problemlösning, med PISA och matematik i svenska skolor.

Är miljöpartiet mitt parti?

I Svenska Dagbladets valkompass blir jag till 46 % miljöpartist. Först blev jag lite upprörd, miljöpartiet är verkligen inte något jag normalt associerar med mina värderingar. Jag ser medelmiljöpartisten som fanatiker med begränsad förmåga till helhetstänkande.

Men … sen tänkte jag efter. Tänk om miljöpartiet tänkt om? Tänk om jag bara har slentrianmässiga tankar om dem? Jag menar, som jag svarade på frågorna, som att jag inte vill ha skatt på köttkonsumtion, jag vill inte ha höjd bensinskatt och jag vill bygga ut kärnkraften. Om nu miljöpartiet håller med i dessa frågor, som det tycks. Varför inte?

 

Frågan om böcker

”A book is in fact less a cause of intelligence than an indicator.”

Freakonomics

Det finns starka skäl att vara misstänksam mot människor som inte har ordentligt många böcker. Men man får se upp förstås, fejk är möjligt.

Freakonomics, fö, rekommenderas för läsning. Många myter får sig en omgång där.

 

Alla dessa stackars telefonförsäljare

Idag ringde det en stackars telefonförsäljare. Mitt hjärta blöder för dessa krakar som tvingas tränga sig på andra människor, helt oefterfrågat, och försöka pracka på dem onödigheter. Tänk en fredagskväll när man just kommit hem från sitt intellektuellt stimulerande, krävande och viktiga arbete. Lätt utmattad ser man fram emot fredagsölen och den goda middagen man just lagar. Och så ringer en telefonförsäljare, som av nöd, tvång och jagvetintevad givit sig ut på självmordsuppdrag.

Idag var jag i alla fall snäll. En riktig ängel var jag. Telefonförsäljarnas Guardian Angel kan man nog säga. Först såg jag till att kvinnan snabbt kom till sak, genom att fråga vad saken gällde när hon började ställa fantastiskt ovidkommande och ointressanta, för henne, frågor om mitt hälsotillstånd och allmänna syn på livet. Eftersom samtalet kom från Telia betvivlar jag att de bryr sig vidare mycket om min hälsa, i alla fall inte mer än att jag kan betala telefonabonnemanget.

Hon ville ge mig ett erbjudande, men först ville hon ställa frågor. Då tyckte jag att det räckte. Jag är inte intresserad, sa jag. Men det kan du ju inte veta innan du vet vad jag erbjuder, sa hon, och det hade hon ju rätt i. Men saken är ju den att jag faktiskt struntar i vad telefonförsäljare erbjuder, eftersom inget, nästan, förutom möjligen personer som parkerar illa, irriterar mig mer. Så jag sa bara helt sanningsenligt att jag avskyr telefonförsäljare som stör mig, och så sa jag hejdå och la på.

Visst måste man säga att jag gjorde en god gärning? Helt rationellt och förnuftigt, utan känsloutbrott informerade jag om sakernas tillstånd. Jag varken bad henne dra åt helvete, eller slängde luren i örat. Jag avslutade samtalet informativt och trevligt.

Nu tror jag att hon kommer att få en trevlig fredag och kanske, med lite tur, ägnar helgen åt att fundera över andra möjliga yrken som har potential att irritera andra människor mindre.