Det är dags nu

Idag, när jag körde den vackra vägen hem från jobbet (jag har nämligen hittat en mycket trevlig liten väg, bortom motorvägen, som jag gärna väljer), drabbades jag, som en blixt från klar himmel, som det heter, av en insikt så självklar att det nästan är pinsamt att den inte drabbat mig tidigare.

Men det är klart, i den takt jag inser allting om sakernas tillstånd och löser världsproblemen, så får man ju inse att en sådan här insikt förstås har stått på kö ett tag. Men nu var det denna insikts tur. Turligt nog.

En tragisk insikt på sitt sätt, men väldigt befriande på ett annat. Insikten om att Triloger och jag har vuxit ifrån varandra. Vi har helt enkelt inget att säga till varandra längre. Jag vet att jag är lite långsam när det gäller att avsluta relationer, men man måste ju vara säker på att man gör rätt. Och det brukar bli rätt när jag har bidat tiden för att bestämma mig.

Triloger fyller faktiskt tio år i år, i december. Den föddes när jag var uttråkad och sjukskriven, en vecka, efter blindtarmsinflammation och operation. Och det som är så tragiskt, är att skilja sig från akronymen. Jag kommer faktiskt inte längre ihåg alla orden som TRILOG står för, ursprungligen. Men roligt var det. ROLIGT var med. Och LOGISKT. I alla fall.

Nåja, att se tillbaka, nostalgi och sentimentalitet, har aldrig varit min grej. Nu diskar vi ut det gamla, och öppnar för nya tider. Vi får helt enkelt se vad som händer.

diskborstar

Industribaguetter och wiki-människor

Helgen har, för ovanlighets skull, varit en vuxenhelg, bara Doktor T och jag. Så vi åkte till Edsviks konsthall, det var ett tag sen vi var där. Lite konst och något gott att äta, hade vi tänkt oss.

Vi började med tomatsoppan. Den var ok. Till den serverades bröd. Industribakad vit baguette, bara luft. Och Lätta. Hur kan de servera så’nt? Vi fick be om annat. Salladen var vanlig, tomat, gurka och isbergssallad. Och dressing från tub. Inget egentligt fel, kanske. Men det slog oss båda hur viktiga de små detaljerna är, det hembakta brödet, den egna dressingen. Djävulen finns i detaljerna. Själen finns i detaljerna. Djupet.

Det är ungefär som med människor, skillnaden mellan wikipedia-människor och de som är bildade och har riktiga kunskaper. Visst kan man googla och vara en fena på att hitta saker på wikipedia och andra ställen, som man vidarbefordrar. Men det är inte kunskap. Kunskap är att reflektera, analysera, diskutera fakta, inte rapa upp fakta man läst någonstans. Man tröttnar på vita industribakade baguetter, på en gång. Precis som man tröttnar på wikidpedia-människor utan djup. Tur vi har egen surdegsgrund i kylen.

Edsvik_2

Jomen utställningarna var ok. Det är alltid kul att se något nytt. Och den första dagen i februari var underbart dimmig och grå.

Edsvik_1