Inte för att det någonsin föresvävat oss, Doktor T och mig, att skaffa gemensam bebis, men idag bestämde sig ödet, eller vem som nu bestämmer i den frågan, att försäkra sig om att inget vacklande sker i beslutsamheten gällande detta.
Doktor T skulle nämligen diska, han gör det rätt ofta, en termos som hittat till diskbänken. Som kom från en ryggsäck som legat i garderoben i hallen i några månader. Som använts till en Frilufsarutflykt, av rara dottern. När han lättade på korken, liksom exploderade den, och stänkte ut sitt innehåll av jäst O’boy-mjölk i hela köket. Med den ackumulerade doften av hundra bebisars mjölkspyor. Ungefär.
Nej, Ödet, vi ska inte skaffa bebis. På heder och samvete. Som motprestation till detta löfte förväntar vi oss att inga termosar någonsin igen exploderar med gammal mölk i. Tack.
