Archive for april, 2013

Plan för dagen

söndag, april 14th, 2013

Eller snarare på planet för dagen.

Sallys Beauty Supply. Och några andra ställen. Undrar hur många nagellack man kan transportera, incheckat, innan någon tycker det rör sig om farlig verksamhet?

Pittsburgh International. De har en TGIF där de har hyfsad öl. Synd att jag inte har sällskap av någon annan än mig själv.

Chicago O’Hare. Världens tråkigaste flygplats. Med historiens mest nitiska säkerhetskontrollpersonal. Man måste stå i exakt rak kö till säkerhetskontrollen. Ja, annars vet man ju inte hur det kan gå. Jag vet att de har OPI i taxfree. Hade i alla fall för några månader sen.

Mitt pass är nytt. Det ska bli spännande att se om det innebär något särskilt intressant. På inresam fick jag inte en enda fråga. Första gången någonsin.

I övrigt hoppas jag att allt går flawless. Jobbet som skulle göras, förutom nagellacksshoppingen, gick bra.

Mitt i hetluften

lördag, april 13th, 2013

Här följer ett rykande färskt direktreportage från Pittsburgh International Airport. Lördag 13:e april.

Bilkörning i USA har jag alltid upplevt som trevlig. Förutom möjligen när man råkar köra fel. Eftersom vägsystemet av någon anledning inte är symmetriskt. Dvs det finns inte alltid en påfart där det finns en avfart. Med förbindelse. Kan vara opraktiskt. Det kan t ex göra att man kan få åka på lång sightseeing om man råkar köra fel. Ibland hittar man kul saker när man kör fel, så företeelsen ska inte helt förkastas. Bara om man har bråttom. Om man som jag hör till den tynande, men hårdföra, gruppen människor VVGPS (Våga Vägra GPS) kan det göra tillvaron ännu mer spännande.

Just denna gång var dock all bilkörning flawless, mina memorerade avfarter fungerade perfekt. Kan ha hjälpt till att jag kört den där vägen ett antal gånger. Men man blir ju alltid så överväldigad och förvirrad när man kommer till ett väldigt urbant ställe, och stort land som USA, så det är inte säkert att man minns exakt vad det står på avfarterna varje gång. Men det gick bra. Det finns många skyltar.

Incheckningen tog inte mer än 10 minuter, och säkerhetskontrollen slog rekord i snabbhet. Knappt någon kö alls. En speciell lycka med att resa hem, förutom att man kommer hem, är att man kan checka in bagaget hela vägen. När man åker åt andra hållet, behöver man hämta sin väska i tullen och sen lämna in den för vidare transport igen. I alla fall just nu, rutinerna brukar ändra sig. Och det tycker jag är ett litet elände även om det vimlar av vänlig personal på amerikanska flygplatser, som gör att man aldrig hamnar fel.

En liten utvikning, igår besökte jag ett en mall, och där fanns Lush, en liten butik ungefär i samma storlek som de brukar vara hemma. Med en personal på 7 personer samtidigt i butiken. I Pittsburgh-Lush alltså. Räkna själva i hemma-Lush.

Direktrapport från flygplatsen. Det är väldigt lite folk. Jag sitter i food court, just smackat i mig en Choclate Chip Cookie. I rent studiesyfte naturligtvis, eftersom den lille sonen försöker utveckla den sanna och godaste Cookien, måste jag bidra med ingenjörsk parameterstudiekonst. Den var mättande. Ganska god.

En bit framför mig sitter en man och läser. Han har suttit där hela tiden. Jag undrar varför han läser en bok. Och inte sitter och knappar på en dator. Men jag tänker inte fråga. Jag tänker själv gå till bokhandeln och införskaffa mig en bok för flygresan. Idag vilar vi från rapporter och tekniska innovationer. Nämligen.

Jag ser en massa gater från min plats. Ett jättefärgglatt flygplan från Southwest, blått, rött och orange, står vid en gate. De här ”snablarna” som flygplanen dockas vid påminner om de där äckliga stora insekterna som de träffade på i King Kong. Som liksom satte sig fast på ansiktena och slurpade i sig folk. Eller om det var i en annan film. Vilken Alien som helst.

Ja, och så uppmanas man förstås att shoppa. Pittsburgh International har en rätt bra shoppingmall. Jag ska ta en runda. Köpa en bok. Klockan är inte tolv än, alltså kan jag inte drista mig till att ta en öl. Å andra sidan är den nästan halv sex hemma. Och lördag. Det förändrar möjligen saken.

Vad jag gjort här? Tjänsteutövning, naturligtvis. Och därmed försakas en ledig lördag i hemmets hägn, för världens väl och ve. An engineer’s gotta do what an engineer’s gotta do.

Lagföras pga dumhet

lördag, april 13th, 2013

Det är dags för lite nytänkande. Tänkte jag.

Rättsväsendet, t ex, är inte det en rätt obskyr verksamhet? Vad gör de egentligen?

Alla verksamheter behöver utvecklas, kanske skulle rättsväsendet utvecklas till att uppfostra medborgarna? Lite samhällsvett så att allt blir lite enklare?

Man förolämpar inte andra människor, man kastar inte snö på bilar, man parkerar inte som en idiot, man tänker sig för när man kör in på en parkering, man stannar inte nedanför rulltrappan och blockerar för alla andra. Man röker inte inom lufttransportavstånd till andra människor. Man bilar inte i sitt badrum halv nio en lördagmorgon. Ja och så’na enkla saker, som var och en egentligen borde förstå.

Men eftersom människor tycks ha svårt att förstå det, och vi vill hjälpa dem med det, föreslår jag en ny lagrubrik Dumhetslagen.

Det blir väl bra?

Typiskt exempel där dumhetslagen kunnat tillämpas med hundraprocentig framgång.

Fysik och kemi

fredag, april 12th, 2013

Kolla spektrum. Hur det ser ut i olika ljus. Solljus och inomhus. Olika polarisering. Coolt va? Ett riktigt ingenjörslack.

Nubar Reclaim. Superlättmålat.

nubar_reclaim3

nubar_reclaim1

nubar_reclaim2

Ledarskap är överskattat, och faktiskt helt onödigt

torsdag, april 11th, 2013

Som jag noterade häromdagen, tycks det mig som om de enda som pratar om ledarskap och vikten av det, är de som själva vill se sig som ledare, eller coacher, eller mentorer. Alla andra verkar ganska ointresserade. Eftersom de vet att världen pågår och fungerar utan någon som vill kalla sig ledare.

Jag menar. Tänk lite rationellt och logiskt nu. Du kan säkert om du anstränger dig. Hur skulle det vara möjligt att verksamheter, samhällen etc kan vara så känsliga så att deras fortlevnad beror på en ledare? Om det vore så känsligt skulle vi inte existera idag. Livet, samhällen, verksamheter är mer robusta än så. Annars kan de inte finnas. De kan inte tillåta sig att bero av en ledare. Inte en sådan ledare som de som vill leda tänker sig i alla fall. Det skulle ju aldrig funka.

Nej, verksamheter, samhällen, livet fortgår vid sidan och oberoende av de som vill kalla sig ledare. Det är dags att inse det. Överge den förlegade strukturen.

Eller kanske inte … Om man tänker lite närmare på saken, så är de enda som inte inser detta de som vill vara ledare. Och eftersom de inte inser detta, kan vi använda dem. Vad skulle vi annars göra?

Vi sätter dem på ett ställe där de inte gör skada. Dvs i sin egen önskade ledarposition. Då är det i alla fall en sak mindre för oss andra att hantera när vi får saker och ting att gå framåt. Och vi har koll på dem.

Resenärens vedermödor

onsdag, april 10th, 2013

Det är väl kul att resa? Eller?

Jag är kluven. Periodvis är det en del resande i jobbet. Framförallt till det Stora Landet i Väster. Det är alltid roligt att vara där. Men resandet dit kan vara ganska tedious.

Som den gången jag fick en plats där flygplanet gjorde en böj, så att platsen för mina ben var sådär 25 cm. Och jag är lång. Inte kul att sitta så 8 timmar. Men jag kunde byta plats. Lyckligtvis. Det är bara mardrömmen om en sådan resa som plågar mig.

Eller den gången jag skulle hem och förseningar pga väder gjorde så att jag missade anslutningen och fick spendera natten på hotell. Iofs ett bra.

Eller den gången planet var fullt och jag satt allra längst bak på en plats där sitsen var nedsutten och inte satt fast. Och min granne var en äcklig nörd (på ett negativt sätt) som inte duschat på veckor. Jag hade ont i ryggen en vecka efter den flygningen.

Eller den gången researrangören bokat mig till slutdestination i Canada istället för USA. Ort med samma namn. Och jag upptäckte det vid bytet i Toronto.

Jaja. Om man fokuserar på uppdraget känns allt mycket lättare …

Antingen har man sex, eller så pratar man om det

tisdag, april 9th, 2013

Ursäkta den vulgära inledningen.

Egentligen handlar det om kreativitet och idéer. Det irriterar mig. Ja det gör det. Storligen. Överallt pratar folk om hur man ska vara kreativ, hur man ska få idéer, hur man ska leva i relationer. Det är en massa satans metatjat om både det ena och det andra.

Jag fattar inte varför det irriterar mig, egentligen. Det rör ju inte mig. Men en anledning kan ju vara att min goda sida irriterar sig över att några försöker tjäna pengar på att tala om för andra att de inte har tillräckligt många idéer. Jag vet inte. Doktor T har teorin att allt man irriterar sig på beror på att någon försöker göra reklam för något. Kan ligga något i det.

Men, så slog det mig, att det där med metaprat om idéer och kreativitet. Det är som med sex. Antingen har man det, eller så pratar man om det.

Det är väl samma sak med idéer och kreativitet, antingen har man idéer, eller så pratar man om att ha dem.

Fast det var bara en förklaring till varför det pratas om hur man ska få idéer, det löser inte mina irritationsbekymmer alls. Jag tycker det är ett jävlarns tjat helt enkelt. Fram med idéerna, istället för att tala om för andra vad de ska göra.

Entreprenörer

måndag, april 8th, 2013

I den bransch jag jobbar funkar det inte riktigt med ”unga, pigga” entreprenörer som får för sig något, utan ordentlig kunskap. Entreprenörerna brukar vara pensionärer, som jobbar som konsulter många år till, efter 70. Det funkar. Fortsättningen på ett långt yrkesliv. Med all kunskap som finns och behövs.

Jag tror egentligen att rätt många branscher är ungefär likadana. Man måste ha rätt mycket tunga kunskaper, rätt stor erfarenhet. För att det verkligen ska hända något.

Trots det verkar entreprenörskap vara fokuserat på något som någon plötsligen får en idé om. Någon ”ung och käck”. Dvs oerfaren. Det ena utesluter förstås inte det andra. Om vi tar det senare då, det där med ”plötsliga idéer”. Start-ups, web-baserade företag, fokuserat på ”appar” och ”mobiltelefoner” känner jag. Som slagsida. Google, Facebook och Skype som stjärnor på start-up-himlen. Såhär är du kreativ och säljer.

Det är ungefär som artister. Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Rolling Stones. Var är de? Nu är det talangjakter och idoltävlingar. Upp som en sol, bortglömd imorgon. Inget fel med det, antar jag. Det är bara annorlunda.

Men världen fortgår i skymundan, trots alla pukor och trumpeter om kretivitet, start-ups, TED. Den pågår, fungerar, utan stojet, utan Idol, utan uppmärksamhet. Verksamheten som startar, växer och fungerar. För att någon frågar efter det. För att insikt och kunskap finns.

Som paketet jag fick idag. Med nagellack. Som jag hittat via forum och bloggar. Någon har insett att det är svårt och dyrt att importera, privat, från USA. Udda märken. T ex. Så någon har ordnat saken för Européer. Enkelt, snabbt, smart. Behov, efterfrågan. Inga krusiduller. Snabb leverans, to the point.

Det är entreprenörskap det. Utan strålkastarljus, hallelujamöten och mantran.

Såhär börjar istiden

söndag, april 7th, 2013

Vi var ute och fotade en sväng idag. Som vanligt. När vi kom hem visade det sig, i fotoarkivet, att vi var på samma plats för precis ett år sen. Men då såg våren annorlunda ut.

Ängsö idag. Fortfarande is på Mälaren.

Ängsö 2013

För ett år sen (sånär som på en dag). Ingen is på Mälaren.

Ängsö 2012

Tänk om det här är början på istiden?

Är det inte det ena så är det det andra

lördag, april 6th, 2013

Nu talar jag om sådant som man råkar snöa in på. Alltid är det nå’t.

Ibland flera saker samtidigt. Det är ett himla sjå med allt det där. Det går liksom inte att göra något halvdant. Antingen gör man det ordentligt, eller inte alls.

Nagellack t ex. Antingen tar man reda på allt. Eller så låter man bli. Holografiska lack är intressanta. Här har vi tre bilder. Fotade i olika ljus, och olika manipulationer av ljus. Extremt fysikaliskt. Värdigt vilken ingenjör som helst.

holo_greta_3

holo_greta_1

holo_greta_2

Annars är jag inte så imponerad. Det var inte så kul, eller snyggt, som jag hade tänkt. Dessutom var det inte så hållbart. Man ser skadorna. Irriterande. Åkte av redan efter några timmar. Men fotot är intressant.

Kära dagbok

fredag, april 5th, 2013

Idag har det varit vackert väder hela dagen. Sådär 5 grader varmt. Sol. Snön försvinner, även om det går sakta. Det är varmt om man är i solen.

Jag vaknade halv nio. Egentligen vaknade jag strax efter sju. Men eftersom jag satt uppe och jobbade till ett i natt tänkte jag att det var bra att sova lite till. Sömn är bra. Det är bättre att sova en timme till än att jobba en timme till när man är trött. Det senare funkar inte. Och om man är pigg jobbar man in den där timmen lätt. Så jag somnade om.

När jag vaknade igen halv nio var ingen annan vaken. Jag bestämde mig för en halvtimme med kaffe, juice och slösurfande innan jag började jobba igen. Ja, jag har suttit hemma två dagar, eftersom det varit mycket fokuserat som skulle göras. Och för att i alla fall visa mig för mina barn som har påsklov, nu när det är mycket jobb att göra.

Jag läste nagellacksbloggar och höll nästan på att beställa några dyra nagellack. Som tröst. Äsch, det var en ursäkt. För att jag kände begär. Men jag gjorde inte det. Jag gör det senare. När jag har kollat lite till.

Jag jobbade en timme. En paus för att åka till Uppsala och träffa en arkitekt. Han var bra. Inget flådigt kontor. Inga flådiga, överdrivna posörsidéer. Ingenjörsk. Som jag och Doktor T. Fantastiskt. Äntligen. Som vi letat.

Jag hade råkat kolla in ett holografiskt lack jag ville ha. På Make Up Store. Vi gick dit, Doktor T och jag. Antagligen ganska udda besökare. Jag hittade det jag skulle ha. Ett besök på Systembolaget. Yeti måste vi ha. Och St Peters. Och en ny sorts Innis&Gunn.

Hemma igen vid två. Mera jobb, förberedelse för telefonmöte. Diskutera starten på ett projekt. Himla kul jobb, first of a kind-grej, älskar så’nt. Mera jobb, att åstadkomma ett entimmes föredrag. Det brukar vara en faktor 8 på det. En timmes presentation, åtta timmars förberedelse. Men jag hade inte åtta timmar till deadline. Jag hade typ … tre, kanske. Sammanlagt. Måste till stallet. Äta. Doktor T är fantastiskt duktig på att laga mat. En sådan man skulle jag vilja ha. Alltid. Tur att jag har det.

Halv nio kunde jag börja jobba igen. Presentationen blev klar strax efter elva. På tre timmar sammanlagt. OK, det funkade.

När man jobbat sådär 12-15 timmar per dygn de senaste veckorna behöver man vila lite innan man sover. Att blogga är vila. Tur att jobbet är kul. Tur att det är oerhört intressant. Tur att jag lär mig så mycket hela tiden. Annars skulle det inte vara kul alls. Tur att det inte är precis såhär tight precis hela tiden. Bara i perioder. Jag har inte ens hunnit springa idag. Och inga foton blev det.

What’s in it for me

torsdag, april 4th, 2013

Jag glömde ett annat viktigt tips i gårdagens betraktelse kring karriärplanering.

Förutom att göra roliga saker, sova ordentligt, äta bra, motionera och så’nt som håller en pigg och glad, finns det en sak till som är synnerligen viktig när det gäller jobbet. Såhär är det: naturligtvis gör man viktiga och rentav epokgörande insatser för nationen och mänskligheten i sitt arbete. Men, det kanhända att omvärlden inte riktigt förmår, och förstår att, uppskatta ens insatser till fullo. Det kanhända att de till och med får för sig att ifrågasätta ens motiv. Smutskasta dem (det finns de som tycker att bara det faktum att något är ”roligt” t ex diskvalificerar arbetet från att vara nyttigt och viktigt). Eller bara rycker på axlarna.

Och om man är lagd åt det här bekräftelsetörstande hållet är det nog svårt att orka då. Sådana människor känner man igen på att de är gnälliga och ofta säger Otack är världens lön. Och så’nt.

Om man känner på sig att man egentligen är i stort behov av omvärldens gillande, har jag ett förslag. Man ska tänka What’s in it for me. För om man tänker det, och gör sådant som man har personlig glädje och nytta av. Gissa vad som händer då? Voilà, man behöver inte fundera på otacken! Eller tacken. Man får saker gjorda, upptäckter upptäckta, epoker epokgörande. Osv. Man lär sig saker och man har roligt.

När jag skriver detta inser jag att jag gör samma misstag som jag beskyllde jobbcoacherna för igår. Det är hemkokt hokus-pokus. Jag har ingen aning om ifall det funkar eller inte. Jag själv har en inre motor vars drivmedel jag egentligen inte har en aning om. Det funderade jag på idag, när jag satt timme ut och timme in och bytte siffror för att få ordning på en beräkning jag bara var tvungen att få reda på resultatet från. Jag har aldrig diskuterat frågan om mål och mening med mig själv. Det bara finns.

Men nu är det såhär, att för tillfället är världen lite enkelspårig. Några dagar till. En vecka eller så. Minst. Typ såhär: matematik och fysik består den av. Och nagellack för att vila hjärnan (ångorna är särskilt bra).

gradient CG First Mate

Här har vi alltså en tekniskt lite mer avancerad manikyr. En glittergradient. China Glaze First Mate och på den OPI POLKA.com. Coolt va’?

Karriärplanering

onsdag, april 3rd, 2013

Jag måste planera min karriär. Har jag insett sent omsider. Inte för att jag på något sätt är missnöjd med mitt yrkesliv. Tvärtom är jag hittills mycket nöjd. Jag har inget att klaga på alls. Inte mycket i alla fall. Och bara petitesser i de stora sammanhangen, som att mina pärmar behöver mer plats. Det viktiga, som själva arbetet, är extremt tillfredsställande.

Men jag råkade trilla på en text om att planera sin karriär. Jösses. Jag blir alldeles matt. Det var otroligt mycket som skulle funderas på där. Och struktureras och planeras och grejas med. Jag tänkte två saker. För det första undrar jag om det finns någon undersökning, eller rentav forskning, som på ett entydigt sätt visar att alla de där åtgärderna faktiskt leder till … karriär. Eller om det bara är så’nt där ”Det låter bra, det måste funka”? Man kan nämligen misstänka att det är väldigt hemsnickrat hokus-pokus. Det känns som ett ganska svårt problem att statistiskt visa att vissa åtgärder faktiskt funkar.

Sen tänkte jag, att jag har det bästa tipset av alla … se till att ha roligt. Då kommer det en massa gnällspikar som påstår att alla minsann inte kan ha roliga jobb. Av någon outgrundlig anledning. Men då vill jag påstå att det faktiskt är en fråga om att definiera roligt. Saker är dels olika roliga för olika människor. Sen kan det vara roligt av olika anledningar.

Roligt är alltså ett vitt begrepp.

Men nu orkar jag inte karriärplanera mera. Jag har faktiskt ett jobb att sköta här. Och naglar att måla.

Surdegen

tisdag, april 2nd, 2013

Jag har inte skrivit om surdegsbakandet på länge. Så jag känner att jag behöver berätta att det går alldeles utmärkt.

Experimenten med de biologiska livsformerna fortskrider. De är mycket lyckade. Experimenten alltså. Möjligen har inte själva brödet blivit så lyckat på sista tiden.

Jag har haft en deg ståendes i kylskåpet ett par veckor. Det var havgregryn och mjölk som egentligen bara skulle stå tolv timmar. Men jag hade inte tid att baka ut det, det skulle bli havrefrallor. Så jag tänkte att det kan ju stå där och bli surdeg. Och det verkade ok. Det luktade bra. Häromkvällen tog jag fram degen och tänkte sätta fart på den. Lite mjöl och vatten, stå framme över natten och sen baka ut dagen efter.

Då kom Doktor T med en lysande idé. Tyckte han. Degen behövde något sött för extra fart. Och Doktor T är kemist, så han kan det där med citronsyracykeln, så’nt som jag liksom bara noterade existensen av utan att notera något mera, i skolan. Så jag hällde på sirap.

På morgonen luktade det party i degbunken. En omisskännlig doft av alkohol. Men jag bakade ut bröden. Alkoholen försvinner ju i hettan i ugnen. Vi stack ut och fotade när jag tagit bröden ur ugnen. När vi kom hem igen sa Doktor T att det luktade gammal fylla hemma. Hur han nu kan veta det. Jag tyckte det luktade, ja, jag vet inte? Inte så gott som det ska göra när man bakat bröd i alla fall.

Bröden smakade inte gott alls. De var antagligen bakis. Doktor T hade en utläggning om hur spjälkning och glukostermostaterna, eller vad det nu var, gått till i degen. Och gått åt skogen. Jag slängde bröden. Nästa gång ska jag göra som jag tycker. Inte för att det är någon garanti.

Men mer ingenjörskt. Beräknande. Stoiskt. Och absolut inga sötsaker till degen.

April (7/365) #33

måndag, april 1st, 2013

Ska det se ut såhär i april. I Mälardalen. Jag bara undrar …

åker

Fotboll och prostitution

måndag, april 1st, 2013

Snötäcke. På första april. Det är inte riktigt kul, rent generellt. Jag såg det på promenaden imorse.

Men det gladde mig i alla fall lite att fotbollsplanen därmed också fortfarande är snötäckt. Sen undrade jag varför jag gladde mig över det. Som skadeglädje liksom. Jag tycker fotboll är ointressant, fånigt och obegripligt överskattat. Fotbollsmänniskor är rabiata. Men därifrån till att vara glad över att de inte kan spela på länge, det är ju att ta det lite väl långt. Egentligen. Så jag slutade att vara glad över fotbollsplanens snötäcke. Jag ignorerar det helt enkelt. Hela grejen.

Men medan jag promenerade där längs den snötäckta, tomma, fotbollsplanen tänkte jag i alla fall lite mer på fotboll. Jag tänkte på hur hysteriska fansen är. På vilka ”stjärnor” en del fotbollsspelare är. Hjältar. De får massor av pengar för att träna sina kroppar och visa upp sina konster. De är som prostituerade liksom. Fotbollsfansen njuter av vad spelarnas kroppar förmår. Spelarna utnyttjas för fansens njutning. De säljer sina kroppar till fansen. De har inte många år på sig, snart är deras kroppar förbrukade och de är inte intressanta mer. Nya kroppar tar över. Tas över.

Och allting sker helt öppet, till och med sanktionerat av samhället. Är det inte lite läskigt?

Vi måste rädda fotbollsspelarna från deras hemska öde!