Ibland är vi lite queer

Doktor T marinerade köttet och fixade potatisen, medan jag gjorde i ordning grillen. Sen verkställde jag själva grillandet, av närproducerat närslaktat nötkött, köpt av bonden på torget. Doktor T dukade. Barnen fixade läsk. Och åt under tystnad. Grillad entrecôte är riktig barnmat.

Snart ska vi gå och kolla på elden. Stå där i första ledet tillsammans med de andra nördarna. En del verkar tycka att valborgsmässoelden handlar om körsång och att träffa grannarna. Men vi fokuserar på elden. Förstås.

Vi är lite queer och hbqt av oss här i familjen Addams.

Det var kul då

Vi var en kort sväng till Uppsala idag. I ett spännande ärende. På vägen från bilen till målet passerade vi flytetygen till morgondagens forsränning, förmodligen fortfarande arrangerad av teknologerna vid Uppsala Tekniska Högskola. Jag har inte funderat på det på många år.

Under senare delen av åttiotalet var jag engagerad i just det arrangemanget, vilket väl får anses preskriberat nu, och jag kände en sådan oerhört stor lättnad över att nu är nu och då var då. Antagligen är det latheten som tagit över. Jag noterade två saker, dels att måtten på flytetygen numera verkar vara standardiserad. Och så noterade jag att det är väldigt mycket frigolit …..

forsränning

När man får världens mest genialiska idé

För det får man ju ibland. Periodvis dräller det liksom av idéer. Man hinner inte riktigt undersöka en innan en ny kommer. Idéerna liksom snubblar över varann och sig själva i sin iver att visa sig. Och så måste man ju sköta det vanliga jobbet också. Man får skriva upp alla idéer på en lista. Och sen när man har tråkigt tittar man på sin lista, och så tar man och sätter igång en liten undersökning i frågan kring någon idé som man tänkt på från och till i tjugo år eller så.

Det är himla trevligt faktiskt. På det sättet minimerar man att ha tråkigt.

Är inte det en ganska genialisk idé, att samla på sina genialiska idéer?

Rengöringskemikalier

Den dåliga nyheten, sa Doktor T när han kom tillbaka från duschen på vandrarhemmet, är att vårt schampo inte är schampo, utan diskmedel.

Den goda nyheten är att det var jag som provade det först.

Att det kunde bli så beror på att något medel, tydligen Yes då, förflyttats till en praktisk reseförpackning, inför någon utflykt. Jag borde iofs ha blivit misstänksam när jag såg den illgröna färgen i flaskan som Doktor T visade mig, med extraspecialtrekking-schampo, som lösning på problemet att jag själv glömt att packa ner nämnda praktiska produkt.

Vandrarhemmet är trevligt, men som alla andra liknande inrättningar, hysteriskt rädda om sitt vatten. I duschen liksom droppar och smeker det som borde vara en duschstråle, bort tvålen från huden. Jag var nästan glad åt att inte behöva tvätta håret imorse.

Men nu har jag köpt riktigt schampo, så imorgon kommer jag ha rent hår, om jag lyckas skölja ur det i alla fall.

alestenar2

Insikt i våpens sociologi

Häromdagen hände en märklig grej.

Jag träffade en person. En kvinna, för ett samtal. Jag har träffat henne förut, men aldrig ensam, utan bara tillsammans med män. Jag har alltid tyckt att hon är riktigt, riktigt korkad. Ingen koll på nå’nting. Fattar inte vad man säger. Goddag yxskaft hela tiden. Rent frustrerad och irriterad har jag varit.

Den här gången var det helt annorlunda. Människan var närvarande. Hon betedde sig normalt. Förstod vad jag sa. Kunde svara begripligt, föra en dialog på ett sätt som man förväntar sig. Hon verkade som en normal person, helt enkelt.

Det var då jag förstod hur våp fungerar. Närhet till män stänger automatiskt, det måste vara automatiskt, ingen kan medvetet vilja göra så, ner deras hjärnfunktioner. Eftersom jag inte kan tro att denna människa, i denna situation, skulle välja att bete sig våpigt.

Himla intressant.

20 % nötkött

Vi fuskade. Med Felix Gulaschsoppa, färdig på burk, till middagen igår. Alltså, det kan ju hända man har andra saker för sig ibland, även om matlagning är en högt prioriterad syssla. Soppan är förresten riktigt god.

Jag kollade innehållsförteckningen på burken. Det stod Vatten, nötkött (20%), lök, potatis, …

Och då undrade jag, om nötkött (20%) betyder att det är 20 % nötkött i burken, eller om 20 % av nötköttet är nötkött? För några månader sen hade jag tyckt definitionen var självklar. Men nu vete tusan.

Könsneutralitet?

”Rummet ska vara tillgängligt för alla som vill byta om enskilt. Man kommer att få byta om en i taget.”

Hm, nu hänger jag inte med riktigt, byta om en i taget? Det handlar alltså om prydhet. Man vill inte byta om inför någon alls. Det kan väl ändå inte vara helt ekvivalent med att vara könsneutral?

Inte för att jag tycker att man man måste, käckt och scoutskt, byta om hur som helst, lite privacy är väl helt ok. Men, då är det väl lika bra att kalla det privata omklädesrum istället för att gömma sig bakom hbtq-progressivt-i-tiden.

Jag gissar att inom en snar framtid kommer skolan bestå av 100% hbqt-elever.

Kunskap

Om man tror att man inte behöver skaffa sig kunskap, eftersom det är så lätt att ”slå upp” det man behöver, ska man nog tänka en gång till.

Om man inte vet vilken kunskap man saknar och behöver, kommer man aldrig att kunna ”slå upp” den.

Fyll i luckorna mellan likformighet och inre derivator. Tack. Funkar nog inte riktigt att begära av Wikipedia. Eller något annat forum på nätet.

När man måste rensa hjärnan

Det måste man ju ibland. Särskilt efter helgens intensiva aktiviteter. När man måste rensa hjärnan passar det utmärkt att katalogisera alla nagellack. Dvs skriva in dem i ett excelark, med märke, namn, färg, finish, eventuell kollektion, inköpsdatum … etc. Allt man kan tänkas behöva sortera på. Jag har bara hittat en dublett så långt. Och jag är nästan klar. Tur att jag började med det här projektet innan antalet lack blivit alltför många.

Doktor T undrade om vi skulle ha ett kodord kanske, som att om jag råkar säga något särskilt som Vi måste bygga om så att jag får bättre plats med nagellacken. Eller vi måste bygga ett lab. Isåfall får han ifrågasätta mitt förstånd. Fast om jag säger det senare tror jag att hans förstånd är likadant.

Men det är inte alls troligt att något oförståndigt kommer att inträffa.

Romantik

Om jag inte missminner mig helt. Har jag för mig att det var den här kvällen, för ett år sen, som Doktor T sa, när vi gått och lagt oss och precis var på väg att somna: Jag kan inte se något som hindrar oss från att gifta oss. Jag skulle inte ha något emot det. Och jag sa Hm, nej, inte jag heller.

Så några veckor senare gjorde vi det. Gifte oss.

Är inte det ohyggligt romantiskt?

”Hur pratar man med en sårad man?”

En sådan sökning ledde hit, till min blogg, hur pratar man med en sårad man. Då känner jag mig naturligtvis manad att ta tag i den relationsfrågan. Såklart att jag med min visdom vill bidra till en harmonisk tillvaro för alla människor. Men en disclaimer först. Eftersom frågan handlade om män, skriver jag konsekvent om det. Det betyder dock inte att motsatsen gäller kvinnor, eller att kvinnor aldrig kan bete sig likadant. Det handlar öht inte om kvinnor här.

Så, hur pratar man med en sårad man …?

Först ska vi reda ut några saker. Det finns några olika ”sårad”. Först ska vi ta reda på om det handlar om en man som blivit sårad, som en yttre handling, eller om han enbart känner sig sårad, vilket lika gärna kan ha interna orsaker. I stort sett oberoende av omvärlden.

Det finns t ex snarstuckna, egocentrerade män. En sådan man känner sig sårad av helt random saker. Han känner sig sårad bara för att han fick fel sittplats vid matbordet. Eller för att han inte får höra allting som du pratar med andra människor om. Om honom kan vi säga såhär: Honom går det inte att prata med. Alls. Ju mer du försöker resonera, logiskt, desto mer bränsle får han på sin sårade martyrbrasa. Ingen idé. Lägg ner. Avfärda snarast möjligt.

Sen finns det män som är kloka och resonabla. Vettiga helt enkelt. Om du råkar såra en sådan man, gör du ditt bästa för att förklara ditt klumpiga beteende, hur det blev som det blev. Och så ber du om ursäkt, och menar det. Ögonblickligen.

Om han blöder någonstans ifrån, ger du honom ett plåster.

Sådärja. Det var väl inte så svårt?

Telefonmissbruk måste stävjas

Mail och sms är bra, telefonsamtal är dåligt.

Jag funderar på att skaffa en telefon dit bara folk som jag givit tillstånd, typ mina barn och min man, och eventuellt annan släkt och någon vän, kan ringa. Jag menar att alla andra hårdvarumässigt utesluts. Inget snikande med telefonnummer som någon olämplig person kan hitta, utan helt enkelt bara stängt.

Jag avskyr telefonen. Verkligen. Inte för att jag är blyg eller lider av telefonfobi eller något så’nt. Utan-för-att-jag-hatar-att-bli-störd-mitt-i-det-jag-håller-på-med. Mest sitter jag ju och tänker. Och löser något problem. En lång tankekedja som liksom ska hålla ihop. Fokuserar. Läser, skriver. Jag gillar det. Ser jag ut som om jag vill prata? Nej, just det. Men det bryr ju inte den sig om som sitter miltals bort, för han eller hon ser ju inte mig. Utan kan helt hänsynslöst kasta sig på telefonen när andan nyckfullt faller på. Dessutom tycker jag det är meningslöst att prata i telefon. Utom med undantagen som definieras ovan. Det enda man behöver göra är ju att meddela sig.

Så vad är det för fel på det hänsynsfulla kommunikationsmediet mail? Jag bara undrar. Som jag kan läsa och svara på när jag har tid. Inte när du har tid. Bara för att du är så himla lat och inte orkar formulera en begriplig fråga i text, så ska jag störas. Det gillar jag verkligen inte alls.

Nej, telefonmissbruket behöver stävjas. Jag har redan jobbat länge på det, men det tycks inte fungera att minimera min egen inblandning i samtalet med ”ja”, ”nej”, ”kanske det” och ”mmm”. Tvärtom verkar det få folk ännu mer benägna att prata, som om de gillar att inte störas i sin egen svada. Nu går jag steget längre.

Jag ska utarbeta en uppfinning. En algoritm som styr om alla samtal till text, och skickar till min mail-box. Med ytterst lite talsyntes så kommer folk att tro att de pratar med mig i alla fall, fyra ord kommer inte bli svårt att simulera. När jag tänker närmare på saken kunde jag kanske filtrera tal-till-text också? Man kan tänka sig att en viss … komprimering, inte kommer att inverka menligt på budskapet. Man kan nog säga att budskapet nästan alltid går att få fram med en 4 bitars gif. Från RAW. Typ.

Japp. Det blir bra.

Färg är som musik

Jag vet det. Det händer alltid. Det finns en massa färger. Jag vill ha alla. De är så fina. Det liksom plingar i själen av färger. Jag antar att färger är för mig vad musik är för andra. Musik har fel resonanser för mig, triggar absolut ingenting. Eller ja, jag kan bli otroligt irriterad på ljud som bara skränar och repeteras. Men färger. De går rakt in. Jag tänker i färger. Alla ord har färger. Siffror, bokstäver, namn, begrepp, dagar. Allt har färg. Till och med mina beräkningar har färg. Mörkt röda. Måndagar är gröna och tisdagar gula. Onsdagar är brandgula, eller orange. Minns du den där brandgula färgen som fanns bland kritorna när man var liten? Lite mattare, men så är onsdag.

Det är förskräckligt. När det ligger en liten fin, färgharmonisk, hög med mikrodukar på ICA. Jag behöver inte sju stycken. Men jag kan inte låta bli att köpa dem i alla fall. Nu ligger de i städskåpet och är fina.

mikrotrasor

Hur man får tiden att stanna

Att vänta på väskan, vid bagagebandet, är en intressant upplevelse. Det finns så många saker man inte förstår. T ex förstår jag inte varför folk måste tätpacka sig, bilda mur, tio centimeter från bandet istället för att stå en bit bort så att alla kan se väskorna och gå fram och plocka sin väska när den kommer. Man slipper tränga sig fram i den där muren när man får en skymt av sin egen väska, och jag lovar att man hinner, bandet går inte jättefort.

Å andra sidan tycks de göra försök med att manipulera tiden med de där bagagebanden. När jag kom fram dit, stod det att väskorna skulle komma om två minuter. Två minuter gick, inga väskor kom. När tiden kom fram till noll minuter, stannade bandet. Precis som om tiden stannade samtidigt. Det gjorde den inte. Jag är säker. Det gick ganska lång tid på den där nolltiden, kan jag tala om.

Nåja, jag fick min väska i alla fall. Det är alltid nå’t, det är inte alltid det inträffar heller. Ibland försvinner den där i nollrummet.

Vad heter din mupp?

Idag strölyssnade jag på budgetdebatten när jag körde hem från jobbet. Med sedvanlig irriterande oförmåga att resonera logiskt pratade de om skolan. Hur den måste förbättras och att fler måste utbilda sig mer. Ett himla sjå har de att få skolan att fungera, de där politikerna. Och jag funderade på varför det är så? Hur svårt kan det vara, liksom? Varför sjunker svenska elevers prestationer jämfört med andra länder (brukar det ju påstås)?

Och då kom jag på den där enkla barnuppfostringssanningen Barn gör inte som du säger, de gör som du gör. Nu säger regeringen att barnen ska gå i skolan, lära sig duktigt och att det är viktigt att utbilda sig. Det säger så. Men hur gör de själva?

Ja, en enkel liten undersökning av ministrarnas CV förklarar allt.

I regeringen sitter 24 ministrar. Av dessa 24 ministrar har tio stycken en högskoleexamen. En har examen från polishögskolan och en från journalisthögskolan. Om vi är generösa har alltså 50 % av ministrarna högskoleexamen. En är disputerad. Och 12 stycken har alltså gymnasieexamen, eller grundskoleexamen.

Det verkar alltså som om tillståndet i utbildningsväsendet helt speglar regeringens göranden och låtanden. Nu är inte detta ett inlägg om huruvida alliansen eller oppositionen bör styra, ingen tror väl att det ser bättre ut på den andra sidan. Hur kan något barn inbillas att tro att utbildning är en bra idé, när politikerna visar att det går att skaffa sig makt och lön och pension genom att plugga ingenting.

Men Doktor T är lite optimistisk i alla fall, han tror att det finns statstjänstemän bakom de här kasperdockorna som regisserar alltihopa, och som är välutbildade och smarta. Han påstår att de skämtar i korridorerna på regeringskansliet. Statstjänstemännen alltså. Vad heter din mupp? Min heter Fredrik. Vem av mupparna sköter du? Jag är försteskötare på Annie och backup på Anders.

Jag vet inte. Om de skämtar. Men för ovanlighets skull passar ett töntigt, käckt uttryck i sammanhanget:
Be the change you want to see

Mitt förslag är alltså att vi byter ut hela rasket. Meritokrati istället för den nuvarande muppokratin. In med välutbildade, kompetenta och smarta människor. Så ordnar det sig nog helt automatiskt.

Resultatet

Nu var det i tjänsten som den korta resan till USA företogs, men vi pratar inte jobb här. Så jag berättar bara om resultatet från den fritida delen. Ibland har man ett par timmars fritid även på tjänsteresor (ja, man är ju faktiskt borta dygnet runt), även om det oftast är mycket mindre fritid än vad många tycks tro.

Planen för den fritida delen var nagellack. Ity det är en enorm prisskillnad att köpa nagellack och tillhörande prylar i Sverige, jämfört med att köpa dem i USA. Vilket gör medvetna ingenjörer upprörda. Varför ska jag köpa OPI här, när jag kan köpa det för en tredjedel av priset där? När jag nu ändå tycks åka dit ibland.

Lite orolig var jag för att packa ner så stor mängd brandfarligt gods i resväskan, sådant kan tänkas bli jobbigt (alltså att det kunde bli dyrt i tid och pengar, menar jag). Men resultatet kan sammanfattas såhär:

1. Man kan transportera väldigt många nagellack utan att det anses stötande i flygets transportsystem. Tillräckligt många.
2. Trots att säkerhetskontrollpersonalen på O’Hare excellerade i nitisism, missade de att några nagellack transporterades i datorväskan icke inpackade i baggie. Och inte uppvisade för dem.
3. Äkta män lider inte bara av sympati-graviditeter (går upp i vikt i samma takt som sin gravida hustru), de lider också av sympati-jet-lag. När den jetlaggade hustrun, dvs jag, sov en timme efter hemkomst, sov Doktor T sympatiskt och empatiskt han också.

nagellack_USA