Social kompetens

Det var ett reportage på Studio Ett, om social kompetens. Igår. Om att just den egenskapen är på fram-marsch i jobb-annonser. Mycket viktigare att vara socialt kompetent än … ehhh, kompetent på något annat vis.

Jag funderade på det. Jag håller verkligen med. Socialt inkompetenta personer förpestar verkligen arbetsplatsen, i den mån de förekommer. De är en plåga för alla och envar, och minskar produktiviteten markant. Social inkompetens vill man verkligen minimera.

Så’na där personer som tjattrar hela tiden. Som inte vågar ta ett enda beslut utan att störa alla andra med möten i tid och otid där konsensus ska stötas och blötas. För saker som egentligen tar tio minuter att få ordning på. Om man bara tänker litegrann. Så’na som ska fika halvtimmavis flera gånger varje dag. Som inte ens klarar av att sitta stilla i två timmar och arbeta fokuserat. Som hellre stör andra med frågor istället för att själva leta i referenslitteratur och dokumentarkiv. Som måste gullas med på alla upptänkliga sätt för att de överhuvudtaget ska prestera något.

Usch. Verkligen jobbigt. Tacka vet jag social kompetens. Professionella och kompetenta kollegor som har vett att inte pladdra i tid och otid. Som fokuserar på att få jobb gjort och inte behöver hållas i handen och ha stöd och bekräftelse för minsta lilla grej de ska göra. Kollegor med integritet och ämneskunskaper.

Det är för farao inget lattemys-ställe vi jobbar på.

Tags:

Comments are closed.