Köp något idag

Jag är känslomänniska, utbryter helt plötsligt, oväntat, den hysteriska personen framför dig. Du vet inte varför han eller hon arbetat sig upp till hysteri till att börja med, och du vet inte varför du ska bevittna det. Det där sista jag är en känslomänniska är liksom kulmen på alltíhopa, det som förhoppningsvis ska få dig att ursäkta alla dumheter. Jaså men dåså, då förstår jag att du inte kan resonera vettigt eller ta ansvar för vad du säger. Eller?

Jag har länge undrat varför det – underförstått – skulle vara ”fint” att vara känslomänniska. Varför det – underförstått – ska ursäkta så mycket. Det är som om de vill använda sig av någon slags halo-effekt. Att det ska implicera en massa trevliga egenskaper som empati, omtänksamhet, vänlighet och så’nt. Men det kan jag tala om direkt, helt rationellt, att det stämmer inte alls. Det går utmärkt väl att kombinera känsloutbrott med bristande empatiska förmågor. Faktiskt ännu bättre än med empatisk förmåga. Eller hur. Om man tänker på saken. Rent logiskt.

Känslomänniska är alltså bara ett försök till en förskönande omskrivning på labil.

Varför vill man försköna det?

Ja, för det första vill ju människor som är labila, dölja det litegrann. Men det är nog inte hela sanningen. Förmodligen är det någon som tjänar pengar på att upphöja labilitet till ett högre vara.

Reklammänniskor. Marknadsförare. Och deras uppdragsgivare. Om de inte kan spela på känslor, vilka som helst, hur skulle de klara sig då?

De vill alltså få dig att känna något. Känna är fint. De vill att du ska känna för att ge dem och deras uppdragsgivare pengar, makt och berömmelse.

Rädsla t ex. Herregud, erkänn att du är oproportionerligt rädd för vad som händer om du inte sopsorterrar rätt!

Skuld. Visst har du det lite för bra? Nog kan du dela med dig av tid och pengar till … någon? Skuld kan man köpa sig fri från. Det finns tusentals insamlingar som ger lättnad.

Lust. Jomen små oskyldiga nöjen som inte tär på jordens resurser får man väl ägna sig åt? Särskilt om de är krav-märkta och klimatkompenserade (lättar enormt på både skuldbördan och rädslan för Armageddon).

Det är en underbart vacker vinterdag idag. Som känslomänniska bör man öppna sig för allt och ta in hela världen. Och kanske köpa något litet för att visa tacksamhet? Något klimatkompenserat förstås.