Flawless execution

Imorse drabbades jag av stark fasa. Jag fyllde på Doson med nytt kaffe. Och då insåg jag hur väl standardiserad kaffefunktionen är. Så ohyggligt praktisk. Ett vanligt ICA-inhandlat kaffe håller massan ett halvt kilo. Densiteten för vacuumförpackat kaffe får förmodas variera ganska lite. Dvs volymen bör vara rätt konstant. Ett standardiserat paket får alltså precis plats i Doson. Uttänkt, genomtänkt. Utmärkt!

Flawless execution. Helt enkelt. Ett begrepp som stulits och misstolkats av management-snubbar. Men den korrekta, dvs den ingenjörska, tolkningen av begreppet är ”saker som funkar så att man kan tänka på annat”. Doson är en typisk sådan grej. Jag behöver inte tänka på att ordna med kaffet, eftersom om man häller i det i Doson när Doson är tom, så får precis hela paketet plats. Det blir perfekt dosering. Och inget spill. För oss som förstår hur Dosons mekanik fungerar alltså. Andra verkar ha förmåga att spilla överallt.

Nåja.

Den iskalla skräck som drabbade mig var Tänk om det slutar vara flawless? Det här med kaffe. Tänk om någon får för sig att ändra storleken på det standardiserade kaffe-paketet? Så att Doson inte passar perfekt längre. Sen tänkte jag lite till. Om det skulle ske, ändringen av kaffepaketsstandarden, skulle det förmodligen vara så att man minskade paketet till … 450 gram. Och behöll priset. Det är ju vanligt. Då skulle Doson fortfarande funka. Men den skulle inte vara lika perfekt. Det skulle bli för mycket luft i den från början. Det skulle irritera mig.

Doktor T skulle nog gilla det. Han klagar på att Doson har för liten volym. Men så blir det ju bara om man fyller på kaffet innan det är slut. Vilken ingenjör skulle göra det? Volymen = massan/densiteten ni vet. Enkel vardagsfysik.

Men jag ligger ju alltid steget före. Så för att förebygga den potentiella irritation med minskade standardkaffepaket har jag börjat räkna på en kaffe-fluffare. Om någon ändrar vikten. Så får ju jag ändra densiteten. Enkel ingenjörslösning. Inget får störa mitt morgonkaffe.