Vaccination eller inte

Jag förmodar att ”myndigheterna” helt enkelt får skylla sig själva, om människor inte vill vaccinera sig. Eller låta vaccinera sina barn.

När de kommer dragandes med sådant snabbt påkommet som t ex massvaccinationer mot svininfluensa, eller helt artificiellt och lobby-infört HPV för unga flickor, är det väl inte konstigt om människor också tvekar kring mer beprövade vaccinationer.

Man binder ris till egen rygg. Bara. Eat it.

Varumärkesbyggande kring bebisar

Jaga hade tänkt skriva något lojt och skojigt efter ett antal cyniska dagar.

Men då gjorde jag misstaget att gå in på SVT:s sajt för att kolla TV-tablån. Med tanke på mitt obefintliga TV-tittande är det obegripligt varför, men gjort är gjort.

VAD TUSAN ÄR DETTA?!

varumärke

Graviditetskonsult? Varumärkesbyggande kring bebisar?

Kan någon enda människa titta på det där? Är hela världen sned? Ja, uppenbarligen.

Och det värsta av allt är att vi betalar TV-licens.

Köp något idag

Jag är känslomänniska, utbryter helt plötsligt, oväntat, den hysteriska personen framför dig. Du vet inte varför han eller hon arbetat sig upp till hysteri till att börja med, och du vet inte varför du ska bevittna det. Det där sista jag är en känslomänniska är liksom kulmen på alltíhopa, det som förhoppningsvis ska få dig att ursäkta alla dumheter. Jaså men dåså, då förstår jag att du inte kan resonera vettigt eller ta ansvar för vad du säger. Eller?

Jag har länge undrat varför det – underförstått – skulle vara ”fint” att vara känslomänniska. Varför det – underförstått – ska ursäkta så mycket. Det är som om de vill använda sig av någon slags halo-effekt. Att det ska implicera en massa trevliga egenskaper som empati, omtänksamhet, vänlighet och så’nt. Men det kan jag tala om direkt, helt rationellt, att det stämmer inte alls. Det går utmärkt väl att kombinera känsloutbrott med bristande empatiska förmågor. Faktiskt ännu bättre än med empatisk förmåga. Eller hur. Om man tänker på saken. Rent logiskt.

Känslomänniska är alltså bara ett försök till en förskönande omskrivning på labil.

Varför vill man försköna det?

Ja, för det första vill ju människor som är labila, dölja det litegrann. Men det är nog inte hela sanningen. Förmodligen är det någon som tjänar pengar på att upphöja labilitet till ett högre vara.

Reklammänniskor. Marknadsförare. Och deras uppdragsgivare. Om de inte kan spela på känslor, vilka som helst, hur skulle de klara sig då?

De vill alltså få dig att känna något. Känna är fint. De vill att du ska känna för att ge dem och deras uppdragsgivare pengar, makt och berömmelse.

Rädsla t ex. Herregud, erkänn att du är oproportionerligt rädd för vad som händer om du inte sopsorterrar rätt!

Skuld. Visst har du det lite för bra? Nog kan du dela med dig av tid och pengar till … någon? Skuld kan man köpa sig fri från. Det finns tusentals insamlingar som ger lättnad.

Lust. Jomen små oskyldiga nöjen som inte tär på jordens resurser får man väl ägna sig åt? Särskilt om de är krav-märkta och klimatkompenserade (lättar enormt på både skuldbördan och rädslan för Armageddon).

Det är en underbart vacker vinterdag idag. Som känslomänniska bör man öppna sig för allt och ta in hela världen. Och kanske köpa något litet för att visa tacksamhet? Något klimatkompenserat förstås.

Kollektiv intelligens

Yahoo vill förbjuda hemarbete.

Nu ska vi se … Yahoo, de har tydligen anställda som har avtalat om att alltid jobba hemifrån. De levererar något företaget vill ha, som att företaget köper en tjänst, får man förmoda. Så varför vill företaget absolut ha dem på plats? De måste vara för att man vill att de ska leverera mer. T ex ska de kanske på något sätt sprida sina kunskaper till de andra? Sprida glans över arbetsplatsen?

Men, man skulle kunna fundera på om de som har avtal om att arbeta hemifrån verkligen är den typen av människor som spontant korridorssnackar? Jag har svårt att tro att den som valt att arbeta hemifrån just längtar efter att ägna arbetsdagarna till att frottera sig, prata och sprida glans över de andra. Jag tror mer att de vill … jobba. Deras sätt att jobba och kommunicera jobb är kanske på ett annat sätt än korridorssnack?

Man får alltså lov att tvinga dem.

Jag har ett förslag, kanhända tekniken inte riktigt är utvecklad ännu, men det kommer nog. Man skulle kunna operera in något device i deras hjärnor, som helt enkelt suger ut kunskapen och processar den och presenterar den på ett begripligt sätt för alla andra. Kanske kunde man operera in devices i de andra också, så att kunskapen direkt stoppas in i deras hjärnor också.

När man utvecklat den tekniken blir det win-win, folk kan fortfarande jobba hemifrån, man kan suga ut deras kunskap i realtid, och man får fart på de andra. Kollektiv intelligens liksom.

Sådär. Bra att jag löste Yahoos problem.

Numerologi för dagen

Öppnade anteckningsblocket. Skrev dagens datum. 13-02-26.

13*2 = 26 Ahhh, underbart! Mönster.

Siffersumman av 26 är 8, som tydligen kan betyda välgång. Alternativt står det tydligen för ansträning och lösning. Och om vi räknar siffersumma på hela rasket får vi 5. Där har vi frihet och förändring. Ja, enligt någon random förmodligen helt opålitlig sajt.

Strunt samma. Jag tycker om dagar med mönster. Men de utan mönster har också sina förtjänster.

Matematiken och trafiken

Den gode professorn har ändrat sig. Nu är det inte matematiken som är tokig, utan det mekaniska räknandet, vilket är något helt annat. Om han haft ordning på sig från början hade han inte behövt göra stor sak av en icke-fråga. Men han är ju humanist och man kan inte förvänta sig någon djupare förståelse i frågan. Vi har överseende.

Nu ska vi se vilka praktiska effekter matematiskt tänkande (med vissa inslag av räknande) har i trafiken. Och vilka effekter frånvaro av ett kritiskt och rationellt (dvs matematiskt) tänkande har.

Situation 1

Du kör i godan ro på en 2-1-väg. Massor av trafik, det är fredag eftermiddag. Det är bara att följa trafikens rytm. Då får plötsligt någon längre bak i kön för sig att han ska köra om, för hastigheten är 99 km/h och inte 100 km/h som det står på skyltarna att man ska köra. Han ska visa alla hur det ska gå till. Så han kör om (svarta bilen). Och så kommer han till övergången till en väg. Ojdå, blev det stopp där. Ja, nu får de bromsa för att släppa in mig. Rätt åt dem, för att de kör så sakta.

Och så stoppas hela kön för att en person inte lyckades tänka längre än fem centimeter kring sin egen bil. Om han hade lyckats lära sig åtminstone att räkna hade han kanske klarat av att räkna ut att han skulle tjäna tre millisekunder på manövern och ökat risken för olyckor typ 1000 gånger, eller så, för sig själv också.

bilar

Situation två

En parkering vid ett köpcentrum runt jul. Massor av trafik. Många ska ut från parkeringen, många vill in. Någon tycker att han absolut måste in på parkeringen, han har bråttom och ska köpa lampa till svärmor. Så han tränger sig in.

Om han varit lite skolad i matematiskt tänkande. Eller åtminstone kunnat räkna lite på saken hade han insett att det varit bättre att släppa ut bilar innan han körde in på parkeringen. Dels hade det inte blivit kaos, trångt och nästan omöjligt att ta sig fram. För alla. Dels hade han fått en parkering så att han kunde handla den där förbaskade lampan. Antagligen snabbare än när samtliga icke matematiskt skolade hönshjärnor människor på parkeringen ska räkna om hur de ska agera.

Bristen på räkneförmåga leder i detta fall antagligen bara till handgemäng och plåtskador.

bilar2

Slutsats: Matematiskt (kritiskt och rationellt) tänkande är en absolut nödvändighet för att agera i vardagliga situationer. T ex trafiken. En viss utvecklad räkneförmåga likaså.

Just idag känner jag mig inte alls säker på att alla människor har förmåga att lära sig tänka. Det är väl ett verkligt problem att fundera över. Men det skadar inte att försöka, med matematik, för säkerhets skull.

Hur man använder en offentlig toalett

Idag ska vi lära oss hur man planerar och genomför ett besök på en offentlig toalett, i därför avsett ärende.

1. Man väljer bås.
2. Man öppnar locket, och fäller eventuellt upp sitsen.
3. Man utför sitt ärende på därför avsedd plats. Diametern på toaletten är oftast mycket större än de kroppsliga delarna, även om det finns män(niskor) som inte riktigt har koll på just de proportionerna. Men det är som jag säger. Toaringen är mycket större. Jag lovar.
4. Man rengör det som bör rengöras. Vilket ju inte bör vara alltför mycket.
5. Man fäller ner sitsen och stänger locket.
6. Man tvättar händerna. Antingen i båset om därför avsedd funktion finns. Eller i den allmänna tvätthallen.

Hur svårt kan det vara, egentligen? Läs gärna en gång till.

Om man genomför sitt toalettbesök enligt ovanstående sju enkla punkter, finns det ingen som helst anledning till att finna äckliga toaletter, där det ser ut som föregående besökare dels missbedömt avstånd mellan sig själv och toalettstol, dels missbedömt någon storlek, jag låter det vara osagt vilken diameter. Dels glömt att spola. För att inte tala om sitsen och locket. Föregående besökare har tydligen dels tänkt markera revir i hela båset, sedan dessutom tänkt att jag skulle vilja ha vänligheten att peta ner den revirmärkta sitsen, vid min användning.

Skulle inte tro det. Jag hoppas på övervakningssamhället. Detektorer som skickar elstötar genom folk när de beter sig äckligt på offentlig toalett. Betingad upplärning. En utmärkt uppfinning för de som inte klarar av att tänka ut det allra enklaste.

Kunskapen, kompetensen, erfarenheten. Och amatöriseringen.

Undrar vad de tänkte när de tillsatte Annie Lööf som partiledare för Centern? Egentligen. Och finns det verkligen någon som är förvånad över att det inte verkade bli så himla bra?

Att tillsätta någon med mycket liten erfarenhet, av livet, av politiken, yrkeslivet. Det är en skymf mot väljarna, och det är en skymf mot Annie Lööf.

Ivrare för ”föryngring” brukar påstridigt påpeka hur oviktig tiden är för erfarenhet. Vilket mest avslöjar deras egen begränsade matematiska förmåga. Eller vilka förmågor det nu är som är begränsade. Jag säger det igen Det spelar ingen roll hur många saker man har gjort under sina första tjugofem år (t ex) i livet, man har fortfarande inte varit med om samhällets utveckling, tid, historia, skeenden, händelser, under mer än dessa 25 år.

50 år av väl förvaltad livserfarenhet kan inte slås av 25 års väl förvaltad livserfarenhet. T ex. Det är en fysikalisk omöjlighet. Att det sen finns ett antal omogna 50-åringar, såväl som 25-åringar, är en annan sak. Ett instabilt omoget pucko vill vi inte välja till något viktigt i alla fall.

Efter ingående analys i frågan, har jag kommit fram till följande slutsats när det gäller Centerns partiledarval. Att valet av Annie Lööf till partiledarposten kan ha fyra orsaker:

1. Ingen erfaren, kompetent person med förnuftet i behåll ville ha jobbet.
2. Spridd inkompetens i hela partiet.
3. Någon Cargo Cult, eller guilt by association, att föryngring av partiledare skulle leda till vitalisering av partiet (varför det?)
4. Planerat och iscensatt för att utrota partiet.

Faktum är att jag börjar se ett mönster. Denna föryngringsiver och ungdomsvurm … den är bara ett uttryck för den allmänna och allt mer spridda amatörisering vi ser i samhället. Rädslan för kompetens och kunskap. Jag tror att den rädslan också handlar om tid. Det tar att skaffa sig kunskap. Tid, envishet och uthållighet. Och vem har tid, när allting på nätet förändrar sig inom loppet av några dagar.

En vanlig söndag

Vi såg den. Smittohärden. Det är inte läkemedelsindustrin som konspirerar. Det är IKEA.

Barninlämningen på IKEA. Man vågar inte tänka på hur det snoras, nyses, hostas, kräks och kletas där. Mina barn vägrade att dumpas i bollhaven, det var säkert en inbyggd stenåldersreflex att inte beblanda sig med okända barn bakterier. En del har den, andra inte. Eller så är föräldrarnas behov av egentid bland soffor, sängar och glas på IKEA så stark att den övervinner barnens inbyggda tveksamhet. Och på det sättet frodas smittorna.

Vår mission var ljus, kronljus. 50 st för 99 kronor. Vi missbedömde tydligen vinterns behov när vi bunkrade i höstas. Förrådet har sinat och en komplettering absolut nödvändig. Två kartonger.

Man kan säga att det var en perfekt dag för IKEA-besök, jag hostade, nös och snorade ikapp med alla andra. En riktig snor-gemenskap kan man säga att det var.

På Clas Ohlsson konstaterade vi att IKEAs ljus är grövre, längre och fler för samma pris.

Resten av dagen ägnades i stor utsträckning åt, inför veckan förberedande, matlagning och bakning, efter veckohandlingen. Japp, vi är oerhört effektiva och praktiska. Det blir så med en naturvetare och en ingenjör i hushållet.

bullbak1
Foto: Doktor T.

Allt nonsens hänger ihop

Jag insåg det. Igen. När jag la sista handen vid veckans matplanering. På Tastelines receptsida dök reklam upp. ”Rinnsnuva, nästäppa och värk? Då kan du ha bihåleinflammation.” Och så föreslås jag ett receptfritt läkemedel.

Det konstiga är att jag vaknade imorse, snöt mig och insåg att bihåleinflammationen slagit till from nowhere. Alltså, jag har ju varit lite småförkyld i veckan, men inget jag skulle klaga på. Inget som hindrar livet. Men jag fick ju för mig att fasta. Från ingenstans. Och det kanske hänger ihop. Tänk om jag fick för mig det för att jag helt enkelt inte var sugen på att äta, för att bihålorna laddade stort?

Och febern i fredags var ingen reningsprocess, och inte huvudvärken heller. Inte hjärnans tröghet heller. Ren satans bihåleinflammation bara. Igårkväll bestämde jag mig för att jag fastat klart för denna gång. Men … jag hade i alla fall ingen lust att äta.

Så hänger det ihop. Med fastan och bihåleinflammationen.

Nu återstår problemet med reklamen. Hur visste reklamen att mina bihålor är taskiga? Antagligen för att läkemedelsbolaget riktat sprider ut lämpliga bakterier. För att få sälja sina produkter. Det är ju jättelätt, det är ju bara att placera en smittohärd, en liten maskin som virvlar ut bakterier, på folkrika ställen. Kollektivtrafik, köpcentrum, ICA Maxi där jag oftast handlar. Eller nå’t. Någon sprider det i alla fall.

Det är bedrövligt. Det är en kränkning. Är det något jag ogillar är det att vara sjuk. Mest för att jag drabbas av hallucinationer. Jag hallucinerar normal pigghet. Att vakna på söndag morgon och med liv och lust ta tag i de där satta degarna. Att gå som en virvel genom huset med dammsugare och trasa. Lösa de där intressanta beräkningsproblemen jag funderat på ett tag. Göra några nya simuleringar för att knäcka ett fysikaliskt dilemma. Läsa tio böcker på en gång.

Men finns inte tillräcklig lust, finns det i alla fall väldigt mycket vilja. Så det ordnar sig väl.

Under tiden kan vi slappa lite och läsa den fantastiskt roliga artikeln A Physicist Experiments With Cultural Studies.

anyone who believes that the laws of physics are mere social conventions is invited to try transgressing those conventions from the window of my apartment. (I live on the twenty-first floor.)

och

Basically, I claim that quantum gravity – the still-speculative theory of space and time on scales of millionth of a billionth of a billionth of billionth of a centimeter – has profound political implications (which, of course are ”progressive”). In support of this improbable proposition, I proceed as follows: First, I quote some controversial philosophical pronouncements of Heisenberg and Bohr, and assert (without argument) that quantum physics is profoundly consonant with ”postmodernist epistemology”. Next, I assmble a pastiche – Derrida and general relativity, Lacan and topology, Irigaray and quantum gravity – held together by vague rhetoric about ”nonlinearity”, ”flux”, and ”interconnectedness”. Finally, I jump (again wothout argument) to the assertion that ”postmodern science” has abolished the concept of objective reality. Nowhere in all of this is there anything resembling a logical sequence of thought; one finds only citations of authority, plays on words, strained analogies, and bald assertions.

Varför jag läser så’nt där? Jo, men jag ser det som en skyldighet att hålla lite koll på den rappakalja som frikostigt florerar. Ungefär som bihålebakterier.

Man kan också läsa ”Transgressing the Boundaries: Toward a Transofrmative Hermeneutics of Quantum Gravity”, som är själva upprinnelsen till skojet. Och ”Fashionable Nonsense: Postmodern Intellectuals’ Abuse of Science” (hysteriskt rolig), där en ordentlig genomgång av nonsens görs. Rekommenderas. Roande.

Mat i frysen

pizza När barnen var små bebisar, lagade jag smakportioner till dem. Frös in tärningar. Grönsakspuréer, kött, fisk. Det var kul.

Nu när de är tonåringar gör jag pizza och stoppar i frysen till dem. Och bullar.

I kylskåpet står tre livsformer, utöver surdegen då. En fördeg till kardemummabullar, en fördeg till havrefrallor och en fördeg till dinkelbaguetter. De senare ska bli ett experiment. Göras klart till sista jäsningen, sen in i frysen med dem. För att tas fram på morgonen, jäsa över dagen, och gräddas till middagen, på soppdagen. Är tanken. Vore bra om det fungerar.

Präktigt va?!

En prövning

Undrar varför jag helt plötsligt fick för mig att fasta? Att jag just körde igång med vattenfasta är inte lika konstigt, när faste-beslutet väl var där. Antingen gör man det ordentligt eller inte alls. Ska man fasta, så ska man.

På tredje dagen är hunger ingen fara, och huvudvärken har gett sig. Men jag vet inte om jag tycker det är en bra idé i alla fall. Så nu går vi ingenjörskt tillväga och listar alla skäl för och emot.

För:
1. Jag bestämde mig för fasta.

Emot:
1. Måste det ske just nu?
2. Jag vill laga god mat, äta. Det är mysigt.
3. Jag är lite förkyld också, lite ont i kroppen, då borde man inte självförvålla ännu mer lidande för sig själv.
4. Jag känner mig långsam och trög i hjärnan. Och det är inte kul!

Men den där för är extremt stark. Om man bestämmer sig för något så genomför man det. Men det finns en öppning … jag har inte bestämt hur länge jag ska hålla på. Om man tänker tre dagar som kortaste tid för att genomföra en fasta, är det sista dagen idag. Och det är kanske en bra idé att avsluta och se det som en första faste-test? Jag kan ju göra det längre sen, någon annan gång?

För att kompensera det som talar emot har jag satt en fördeg till Vinterbullar med kardemumma och citron, att bakas imorgon. Man blir glad av att baka.

Om man skulle bli healer kanske?

Andra dagen av vattenfastan. Hungrig? Ja, men inte outhärdligt. Huvudvärk. Fryser. Är trött.

Det värsta med att inte äta, i alla fall just idag, är inte själva näringsupptaget, att stilla hunger. Det värsta med att inte äta är att man inte får ”myset”, allt som är omkring att äta. Att se fram emot att äta något gott, att förbereda, slå sig ner vid bordet och låta sig väl smaka. I sällskap med maken. Eller hela familjen.

Sitta bredvid på McDonalds och dricka vatten när de andra äter. Man fattar själv. McD-burgare är inte mycket att missa som mat, men …

En viss kompensation blev det i alla fall när det överåts och några mådde lite dåligt en stund. Och aldrig skulle äta mer. Så kände i alla fall inte jag.

Om man googlar vattenfasta, blir man påmind om den udda karriären healer. Och vattenfasta mascaror. Undrar om man skulle sadla om och bli healer? I min terapi ska det ingå tvångshärledning av Picards sats, har jag tänkt. Det verkar som ett eftersatt område. Chakran och ljuskroppar verkar de ju redan ha koll på, s a s.

Godheten och vattenfasta på samma dag

Nu tjatar jag om den igen. Godheten. Jag lider av posttraumatiskt godhetstrauma. Jag har sett godheten från insidan. Jag talar inte om hur. Men jag är ingenjör. Den är inte vacker. Den ser god ut utanpå, men den är absolut inte god inuti.

Därför har jag gjort en risk-kalkyl. För säkerhetsskull håller jag mig borta från allt som uppvisar den minsta antydan till godhet. Det kan hända att verklig godhet stryker med, men det är smällar man får ta.

Alltså ser godhetsindex ut som det gör i det förra inlägget. G = 1/d. I sin renaste form. Den går förstås att revidera och förfina. Men i grova drag. Ju längre avstånd mellan godhetsidkare och godhetshandling, desto mindre verklig godhet. Och tvärtom. Den falska godheten förväntas ha ett inverterat samband, G = k*d.

Möjligen blev inte ekvationen helt illustrativ. Lite krångligt tänkt i all sin enkelhet. Själva tolkningen.

Nåja. Så får det vara. Bara jag har koll på godheten.

Jag har fått för mig att vattenfasta. Jag började idag. Jag tänkte att kroppen skulle få vila sig lite. Nedtrappning och så’nt larv är inte för mig. Brist på tålamod, jag kom på det nu, jag vill göra det nu. Just do it. Antingen gör man det, eller så låter man bli. Vilket innebär huvudvärk eftersom jag inte hinkat i mig tio koppar kaffe idag. Jag fryser. Och jag tror att jag tänker lite slött. Men det tar sig nog. I övrigt mår jag utmärkt.

Och jag är inte alls sur och grinig. Fråga Doktor T.

Så många frågor

Varför måste det finnas en pensionsålder? Det är en sak om människor vill gå i pension, det är praktiskt med en ålder där systemen kan börja ”falla ut”. Men om man inte vill, då kunde man väl bara jobba på. Och sen ringer man till pensionsmyndigheten en dag och säger ”Äh, nu får det vara nog, nu går jag i pension” när man är typ 87. Och så får man pension då. Enkelt om man frågar mig.

Varför sänder P1 Väder- och sjörapport? Har inte den som vill kolla Doggers bankar minutuppdatering via sin iPhone? Det är olika meteorologerna som håller sjövädersmonologen (eller är Väder- och Sjörapport att betrakta som en Soliloquy?) har gått samma sjövädertonarts-kurs. Vilket gör att jag funderar på om det handlar om bön kanske? En eftermiddagsbön där före fyra. Innan Studio Ett drar igång med godhetsradio.

Godhetsmänniskor kan också matematik. De lever efter ett sk godhetsindex, G = 1/d. Där d är avståndet mellan deras bostadsort och deras godhetsfokus (vilken del av världen som Studio Ett rapporterar om). Man inser lätt vad som händer i godhetens nära, fysiska, omgivning.

När man tänker på godhetsmänniskor ligger astrologi nära till hands. Så jag kollade vad Expressen hade att säga i frågan. Rappakalja. Men jag undrar varför astrologen spottar ur sig lyckotal? När ska man använda dem?

Lyckotal: 4, 11, 19, 35, 36, 40, 43
Bästa lyckotal: 35

Och när ska man använda det bästa, spara till bästa lyckotalstillfället? När Doktor T säger att han älskar mig, ska jag svara Och jag dig. 35! Eller?

Förresten kollade jag hur astrologiskt lyckotalen var gissade. Jag gissar att de är slumpade från en rektangelfördelning, tal mellan 1 och 50. Varför kan inte lyckotal vara större än 50?

lyckotal