Årskrönika?

Man borde sammanfatta året, 2012. Och staka ut hållpunkterna för nästa, 2013.

Men vi börjar med 2011. I slutet av 2010 utropade jag kommande år, 2011, som potentiellt BYE, dvs Best Year Ever. Som en förhoppning, en tanke, en riktning. Det visade sig vara en mycket god idé att göra en sådan förutsägelse. 2011 måste sägas ha blivit, just då, Best Year Ever. Jag tänker inte gå in på exakt i detalj vad som gjorde året till BYE, vi kan säga att saker och ting föll på plats helt enkelt. En intressant bekantskap, en semesterresa, ett yrkesår. Och de rara barnen förstås.

Inför 2012 hade jag inte direkt några planer, utöver en. Planen gick i lås. Man måste anse att traditionen fortsatte från 2011, Even Better Year. Om vi betänker att det jag värdesätter högt är intellektuell kunskap och djup. Ytligheter har jag sett så det räcker för en livstid.

Harmoni kan man säga. Lugn. Alla oväsentligheter bortskalade. Fokus.

Så vad säger vi om 2013?

Huset ska byggas. Intellektuell fokusering. Balans. En konkret vision; många böcker kommer att läsas.

Det kan väl räcka som riktning.

När husmoderligheten får sig en knäck

Ingenjörer måste, som vi sagt förut, undersöka hur saker och ting funkar. Undersöka parameterrummet. T ex göra flera sorters surdeg och göra känslighetsstudier. Det finns surdeg att köpa också, så det gjorde jag. Torkad i påse.

Sen gick jag vetenskapligt tillväga. Vägde ingredienser. Tog tid på knådningen. Jäste i plastburk. Och gräddade. Temperatur och tid noggrannt kontollerade.

Brödet blev kompakt. Helt misslyckat. Jag är benägen att skylla på surdegen. Förstås.

Doktor T försökte uppmuntra mig. Han påstod att det var bra att det gick åt skogen. Att man lär sig mycket mer på det. Det gäller möjligen i jobbet, tycker jag. När det gäller husmoderligheter ska det naturligtvis aldrig vara en fråga om struggle. Undersöka parameterrummet betyder inte att det ska misslyckas ibland. Det innebär att det ska bli lyckat och gott på olika sätt varje gång.

Fast jag funderar förresten om det finns jäskammare att köpa, med reglerad temperatur och fuktighet. Det kan vara, eventuellt, en alternativ förklaring till misslyckandet. Det där med jäsningen …

När vi snöar in

Det är lätt att snöa in på något. Gräva ner sig, vilja testa allt, undersöka alla extremer. Göra parameterstudier och utreda frågor. Förstå. Driva världen framåt. Det är förstås den egenskapen som gör oss ingenjörer till outstanding problemlösare. Experter i kreativitet och innovation.

Det är den egenskapen som gör att när man satt igång ett experiment med vildjäst, kan man förstås inte sluta där. Man får lov att fortsätta med nya surdegsexperiment. Den förra surdegen glömde jag att mata, så den kröp ur burken och orsakade svartmögel i kylskåpet i sin vilja att överleva. Men den fick sluta sina dagar när Doktor T tog tag i saken med kemisk sanering. Eller det var nog mekanisk sanering med vanligt diskmedel förresten.

I alla fall har två olika surdegar initierats idag. Som en jämförande test. I den ena finns äpple, rågmjöl, vatten och, hör och häpna, det innovativa tillägget Actimel (jag är ute efter mjölksyrabakterierna). I den andra burken bara några matskedar rågmjöl och vatten. Nu står alla experimentet på det varma badrumsgolvet för att få en lättare start i livet.

Om några dagar vet vi hur det gått …

Naturligtvis kan inga experiment ske utan att man njuter av livet. Alltså testades även en ny öl under kvällen. Courage Imperial Russian Stout. Jodå, den var god. Men Yeti och Hibernation Ale är godare.

Ingenjören bakar

Ingenjörer tycker om att göra saker på ingenjörskt vis. Som att mäta, väga och räkna t ex. Saker som innebär något som är tekniskt, matematiskt eller fysikaliskt. Eller alltihopa.

Som foto t ex. Eller att baka. Baka är kul. Särskilt när man går noggrannt tillväga. Idag har det tillverkats vildjäst i det ingenjörska hemmet. Receptet rekommenderas av kollega, också ingenjör förstås, och kan hittas här.

Och här ser vi de ingenjörska hobbiesarna tillsammans, foto av den initierade vildjästen. Doktor T misstänker mig för att ha hemliga drömmar om kemi. Eller biologiska processer. Det är förstås inte alls sant. Jag har räknat på saken.

Jämställdhetstabellen

Doktor T och jag har ett mycket jämställt äktenskap. Vi gör båda det som behöver göras när det behövs. Som att gå ut med soporna, tvätta, laga mat eller städa. T ex. Utan att egentligen fundera över det, verkar det som om det är balans i de sysslorna. Ingen energi behöver slösas på meningslösa diskussioner om hur man trivs till vardags.

Men häromveckan, precis innan det blev kallt och kom en massa snö, bytte Doktor T till vinterhjul på min bil. En syssla jag hade tänkt överlåta till en däckverkstad annars. Det tyckte han var en mycket stor syssla, som skulle rendera många poäng och befrielse från hushållssysslor en tid framåt.

Nu är frågan om han kan komma med sådana krav, egentligen, rent filosofiskt. Jag hade faktiskt bokat tid på verkstad dagen efter. Och det var faktiskt han själv som påstridigt tyckte att han skulle göra arbetet. Har jag då en skyldighet att betala? I säg, x antal utbärningar av sopor, eller x antal extra middagstillverkningar?

Det tycks som om John Stuart Mill, eller var det någon annan filosof, tvingades betala en oefterfrågad renovering av sitt hus som han hyrt ut. Vilket tyder på att även oefterfrågaden tjänster som någon gör bör betalas. Rent moraliskt.

Så nu är frågan hur bytet till vinterdäck ska betalas. För att inte tala om snöskottningen som har utförst under min tjänsteresa i veckan. Jag tror att jag måste upprätta en jämställdhetstabell över uppgifter med poäng. Ungefär som stjärnor man ger till barnen när de städat sina rum. Vilket får mig att inse att jag nog kan köpa mig fri. Hur många Hibernation Ale är en snöskottning värd, t ex? Jag tror man bör kunna använda sig av ett relativt antal, ett delta. Om Doktor T får en mer än vad jag får måste det kunna dras av i balansräkningen. Till exempel.