Vilket man ju inte kan vare sig förvänta sig, eller kräva. Han är ju litteraturkritiker. Eller nå’t. Och det är naturligtvis helt ok att han inte kan, eller förstår, matematik. Det är inte hans grej alls. Han kan andra saker. Och det är en ganska intressant krönika han skriver. Jag kan hålla med om att alla människor inte kan förväntas begripa matematik. Eller ens behöva hålla på med det. Utöver grundläggande kunskaper som är bra att ha till vardags.

Men när vi kommer till näst sista meningen, då förstår man att Jonas Thente antingen är helt lost. Eller har något issue när det gäller matematik (var det svårt i skolan?).

Om man på fullaste allvar tror på att ”Om man behärskar matematiken så kan man matematik.” (ska jämföras med ”Om man behärskar språket så har man ett redskap för att lära sig – till exempel matematik.” som jag inte tycker är fel). Om man på fullaste allvar tror så. Då visar man att man inte begripit något alls om vad matematik är. Det är svårt att tänka sig saker som man helt enkelt inte kan tänka sig. Som Jonas Thente så illustrativt visar.

Alltså, när jag nu är en ärbar, gift kvinna, bör jag ju ha en frisyr som liksom ansluter till tillståndet. Tänkte jag. Och när jag kommer från frissan brukar jag se anständig ut i håret. Och frissan använder någon slags värmeborste när hon fixar till det. Själv använder jag inte ens hårborste. Jag menar, på stenåldern hade de väl inget så’nt? Men jag tänkte att om jag köper en så’n, värmeborste, kommer allting säkert att ordna sig. Sagt och gjort. Beställt och köpt. Nu funderar jag på vilken frufrisyr jag lämpligen bör sikta in mig på?

eller

????

Det är obetalbart korkat. Störande korkat. Usch. Jobbigt att inse att det finns så’na människor kvar. Igen. Man undrar hur de, eller någon, tänkte. Nej, det undrar man förresten inte alls.

Kvinnor forskar.

Faktiskt undrar jag varför någon öht tror att en reklamfilm skulle få någon att ägna sig åt forskning. Det måste ju vara reklamfirman som hittat ett bra sätt att tjäna pengar på gubbsjuka sextioåringar. Eller så.

Det finns uppenbarligen oändligt många sätt att vara korkad på. Som om jag inte redan kände till detta nedslående faktum.

Det är midsommar. Kortaste natten. Sen blir det mörkare igen. Men det gör ingenting. Att sitta ute till sent på kvällarna är ett privilegium. Nästa sommar sitter vi förhoppningsvis på en annan uteplats. Med flera mygg kanske.

Att orientera sig i djungeln av hugade husleverantörer är inte lätt. Inte ens i dessa tider, när alla vill sälja, men ingen vill köpa. Vi vill köpa. Men vi vill inte vada genom bilder av kakel och golvplankor. Inte bilder av stämningar och önskningar. Husleverantörerna, liksom många människor, tycks bygga livet på Cargo Cult, bara jag skaffar det rätta kaklet, det rätta taket, de rätta bänkskivorna. Kommer jag bli lycklig. Bara jag verkar miljömedveten nog kommer jag bli lycklig. Bara jag odlar min egen basilika blir jag lycklig.

Men det är inte så. Lycka kommer inte genom Cargo Cult. Lycka kommer genom medvetenhet, uppmärksamhet, vilja. Om man inte bryr sig, varför skulle någon annan göra det?

När jag körde hem från jobbet idag tänkte jag på tid. Jag har fått så mycket tid. Fast jag har oändligt mycket att göra på jobbet känner jag mig inte stressad. Det är för att jag har tid att fokusera på jobbet hur mycket jag vill. För att inget annat krånglar och kräver uppmärksamhet och tid. Jag tvingas inte använda tiden till meningslösheter helt enkelt. Jag kan helt fokusera på det som är meningsfullt.

Min bil, Ludde, är ett bra exempel. En Volvo V70 som jag köpte helt ny för 1,5 år sen. Den är verkligen okrånglig. Funkar. Och funkar bra. Den är robust och bekväm. Rymmer allt jag vill, men drar väldigt lite drivmedel. Perfekt helt enkelt. Den bilen jag hade innan, en Citroën C5, V6:a, hur jag nu kunde komma på tanken att köpa en sådan bil får anses höra till tillfällig sinnesförvirring här i livet, var inte bra alls. Labil. Den var snygg när den var ny. Trevlig att köra också. Men den blev snabbt tjurig. High maintenance. Krävde ständiga verkstadsbesök. Tålde inte svensk vinter. Vek och tjurig. Krävde pengar och energi. Krånglig. Dränerade mig på energi bara genom bekymmer kring den. Bekymmer som jag knappt trodde kunde existera. Mycket krånglig. Icke-rationell och obegriplig. Som anstår en fransman får man anta.

Men nu har jag tid. Jag kan slappna av. Jag måste ingenting. Bara det jag har lust med. En oerhörd och fantastisk upptäckt. Att ha tid.

Just denna vecka har varit en av de mer innehållsrika i mitt liv. Någonsin. Om vi talar omvälvande händelser, specifika händelser, speciella händelser. Kluster av händelser. Spännande, intressanta och roliga händelser. Både professionellt och privat.

Jag har sett båda Venuspassagerna som kommer att förekomma under min livstid, den 2004, och den för några dagar sedan. Den senare också dokumenterad med foto. Eget foto. Bara några hundra meter hemifrån. Om jag låter veckan illustreras av Venuspassagen, och champagne, tror jag att jag gör den rättvisa.