Verkligheten

Förra måndagen missade jag stora delar av Vetenskapens Värld eftersom de första sju minuterna handlade om arkeologiska misstag med Magnus Ladulås, vem ligger i vilken kista, ohyggligt ointressant. Men de resterande 51 minuterna handlade ju om betydligt mer intressanta saker. Visade det sig. När jag kollade programmet idag. Man kan se det i två timmar till på SVT Play.

Finns verkligheten på riktigt? En intressant fråga förstås. T ex visades det paradoxala Double Slit-experimentet, där observationen kommer att, synbart, påverkar resultatet.

Men jag kom att tänka på ett experiment vi gjorde i söndags morse. Vi kollade på ett mjölkpaket från sidan. Det finns en kossa på varje sida. Om man fokuserade och kollade från paketets ena kant, kunde man faktiskt få de två kossorna att bli en kossa.

Det är alltså ganska lätt att lura verkligheten. Man ser helt enkelt det man vill se.

Den gyllene regeln

Min fjortonårige son förklarade för mig, för några veckor sen, hur barns och ungdomars hjärnor växer. Det var något med frontalloberna som inte riktigt hänger med, och därmed gör att barn och ungdomar inte kan förväntas förstå konsekvenserna av sina handlingar.

Och jag tänkte att det finns ju även vuxna som beter sig otroligt märkligt, ohyggligt inkonsekvent, och faktiskt både korkat, korttänkt och rent elakt. Jag tänkte på den gyllene regeln, t ex, formulerad som ”Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.”

Alltså, ska man anta att de inte förstår den regeln? Eller har de bara helt andra värderingar om vad som är ok att göra mot andra? Eller har de omogna frontallober?

I vilket fall som helst ska jag sluta irritera mig på korkade människor och helt enkelt faktiskt anta att de vet vad de gör. Det är ju respektfullt. Och behandla dem som de behandlar andra. För man får förmoda att det är vad de vill. Helt konsekvent.