Kompetens

”Få unga personer i Sverige har en chefsposition”. Så börjar ett inlägg på Brännpunkt idag. Reklam förstås, för det egna företaget.

Detta anser skribenten vara orsaker till denna brist:

”Ett problem är ungas ovilja att söka sig till ledande positioner. Ett annat är att kvalificerade personer ofta kan tänka sig att jobba i andra länder, med ett betydligt högre löneläge och lägre marginalskatter än i Sverige.”

Lustigt nog kan jag tänka mig minst ytterligare ett mycket viktigt skäl. Kompetens och erfarenhet. Utöver bra utbildning måste ju folk skaffa sig erfarenhet. Man utbildar inte människor till ledare och specialister. Sådana människor skaffar sig nödvändiga erfarenheter själva.

Man får anta att det är någon som har svårt att begripa det.

Orättvisor

Egentligen hade jag tänkt reflektera mer över begreppet rättvisa, som jag finner oerhört intressant. Men, jag har inte formulerat min tes riktigt slagkraftigt och färdigt än, så jag avvaktar.

Under tiden kan vi fundera över orättvisa istället. Ett närbesläktat begrepp. Ibland springer man på människor som tycker att världen är orättvis. Om man tycker att något är orättvist, måste det ju innebära att man utgår från att något ska och bör vara rättvist. Man anser alltså att världen bör vara rättvis. I alla fall om man inte bara konstaterar orättvisan, utan faktiskt verkar tycka illa om orättvisan som man uppfattar. Och då är vi tillbaka på att definiera rättvisa. Vi gör inte det just nu.

Man kan fundera över saker som kan tänkas vara orättvisa. T ex har jag hört ett antal gånger att det är orättvist att jag har så lätt att förstå matematik, fysik och andra med naturvetenskapligt tankesätt närbesläktade ämnen. Det bygger förstås på tanken att alla har rätt att ha lika lätt för det. En ganska absurd tanke även om den är trevlig och skulle bespara mig både den ena och den andra frustrationen över grumliga tankegångar som jag tvingas utstå bara för att andra människor har lättare för att … tja, vad vet jag, sjunga kanske, än förstå matematik.

Personligen tycker jag isåfall det är en stor orättvisa i att de flesta människor inte har någon känslighet för ljud. De står ut med vadsomhelst som stör deras tankegångar. Det är kanske för att de inte har några tankegångar de står ut med ljudet, för det är inget som störs. Det kan vara så. Men jag störs mycket av ljud. Eller snarare oljud. Jag fattar inte varför man säger ljud, när nästan allt ljud faktiskt är oljud. Men, ibland kan man använda matematiska principer för att få grannen att förstå att det är mer lämpligt att ställa subwofern en meter från väggen, än just emot väggen. Det blir nämligen rättvist. Han får en glad granne som inte klagar på honom, och han får glo på sina tankedödande filmer ifred. Win-win.