Trilog

Idag är jag på dåligt humör. Tror jag. Jag vet inte helt säkert. Något som möjligen tyder på att jag är på dåligt humör är att jag tycker nästan allt jag läst idag är rappakalja. Enfaldigt, inskränkt, korkat. Osv. Jag behöver nog inte fortsätta mer, du fattar poängen. Några smarta saker har jag läst. Som tur är. Men inte så många. Mest intetsägande ordvolymer. Människor som måste krysta fram ord fast sammansättningen av orden helt uppenbart saknar mening. Floskler. Klyschor. Någon som tycker de måste säga något fast de egentligen inte har något att säga. Eller ska jag vara vänlig; människor som vill säga något bra men inte har förmåga att vare sig tänka det, eller uttrycka det. Eller ännu vänligare; de har bara svårighet att uttrycka det.

Så, varför irriterar jag mig på det? Är jag så jävla smart själv då? Skriver genomtänkta, balanserade och kloka saker hela tiden? Japp. Just idag tycker jag det. Jämförelsevis. Eller jag säger det i alla fall. Även om det inte alltid är sant. Bara för att jag har lust med det. Bara för att jag är på dåligt humör.

Men spelar det någon roll om det trillar omkring ord av människor som tänker som Nalle Puh, emellanåt? I princip inte, kanske. Förutom att just idag ville jag bli road av smarta saker. Jag behövde det. Jag behövde något tungt att tänka på. Att belasta hjärnan med. Då vill jag för sjutton inte läsa självklarheter! Eller intigheter.

Jag tänkte såhär. Eftersom vi inte vill att detta ska upprepas, så vill jag ge lite inspiration, det är ju konstruktivt, till vad jag skulle vilja se. OK? Något åt det här hållet, kan jag tänka mig. Det skulle jag njuta av att läsa. Det skulle få mig på gott humör. Kan vi säga så? Imorgon tar vi nya tag. OK?