Trilog

Emedan jag ägnat dagen åt att fundera över vad som är verkligt intressant och verkligt ointressant, uppenbarade sig ett intressant samband vars giltighet jag avser att i verkligheten undersöka. Vid tillfälle. Jag funderade nämligen helt slumpmässigt på Män, rent generellt, bara för att män är en så intressant människosort, som gör märkliga saker som man (jag) skulle vilja förstå. Som att gärna glo på när andra män slåss, visst är det obegripligt mystiskt?

Ja så jag tänkte att jag försöker hitta ett samband som förklarar mannen!

Man kan se mannen som en fraktal, alltsÃ¥ “ett självsimulerande mönster med struktur i alla skalor“. Mönstret för mannen kan approximeras som en cylinder. Omkretsen och längden pÃ¥ mannens minsta cylinder är det mÃ¥tt som definierar den, mannen alltsÃ¥. Vi mÃ¥ste skaffa dessa mÃ¥tt. Även om IQ är ett grovt mÃ¥tt, kan vi välja det för att definiera mannens mer esoteriska egenskaper. Nu har vi alltsÃ¥ ett fysiskt mÃ¥tt, omkrets och längd för mannens skaldelar, samt ett icke-fysiskt mÃ¥tt, intelligens. Kan vi med dessa mÃ¥tt finna ett samband, helst linjärt i nÃ¥gon dimension, som förklarar mannen?

Jag vet inte, jag är ingenjör och öppen för alla alternativ. Men det är en första hypotes. Jag tänkte mig, såhär, att jag kommer att skicka ut en enkät till tusen män och be dem fylla i dessa mått. Jag är medveten om att måtten förmodligen alla kommer att ges med positiv bias, vilket gör att en riktig normering blir viktig. Exempelvis förväntar jag mig att medelvärdet för efterfrågat IQ kommer att vara ca 150, vilket inte är rimligt på något vis, alltså kommer jag att normera detta och de andra måtten med populationens medelvärde, kanske på ett inverterat vis eftersom man kan tänka sig en omvänd proportionalitet, s k överkompensatoriska effekter, på subjektiva och objektiva mått.

Vad jag ska göra med resultaten?! Herregud, inte vet jag! Detta är grundforskning och då kan man faktiskt inte kräva tillämpning på en gång!

För några veckor sen, jag har inte hunnit skriva om det bara, läste jag med stigande ångest SvD:s artiklar om kvinnliga ingenjörer och teknologistuderande.

Mina första tio år på min enhet på min arbetsplats var jag ensam kvinna. Sedan dess, ytterligare tio år, har det blivit många fler, skulle tro vi är i alla fall 25 % kvinnor på min enhet. Dvs ca 5 stycken (jag har faktiskt inte full koll måste jag erkänna). Jag har inget emot mina kvinnliga kollegor. I den mån vi arbetat tillsammans har det funkat precis som med mina manliga kollegor. Dvs bra. Det är trevligt med lite jämvikt i samtalsämnena vid fikat. Generellt tycker jag det är bra med en blandning av olika sorters människor. Oavsett om det gäller kön, intressen, nördighet, ursprung (och då menar jag såväl världsdelar som landsändar) eller vad det nu kan tänkas vara. Eftersom det är roligt.

Men, när någon tycker att det krävs åtgärder för att locka fler tjejer att bli ingenjörer tänker jag två saker:

1) Om man inte vill ska man inte.

2) Löneutveckling. Vad har hänt med läraryrkets löner sedan det blivit många kvinnliga lärare? Och banktjänstemännens löner (nu talar jag inte värdepappershandlare och finanshajar, som mestadels är män, utan de som sitter i kassan på banken).

När lönerna i kvinnliga yrken som lärare, sjuksköterskor, barnmorskor m fl blir jämförbara med byggarbetares och industriarbetares (om det nu krävs privatisering för att det ska hända). Den dagen ska jag också försöka hjälpa tjejer att inse ingenjörsyrkets fantastiska förträfflighet. Men inte förrän dess.

Om någon hittar min gamla, handskrivna, dagböcker från tonåren och utan att fråga mig, eller mot min vilja, publicerar texten, får jag skylla mig själv då? För att jag skrev dem? Får jag skylla mig själv om någon rotar bland mina grejer, med vilken rätt kan man fråga sig, och hittar mina högst privata saker. Mina högst privata tankar. Förlorade jag rätten till integritet och ett privatliv när jag skrev ner mina tankar på papper? Eller kanske i filer i datorn, hur väl låsta och dolda de än är. Är det som är dokumenterat på papper/filer ämnat för alla? Tillåtet för vem som helst att stjäla och publicera? Är det samma sak med journalen på sjukhuset, där min sjukdomshistoria kanske finns kvar. Mina bihåleinflammationer och min blindtarmsoperation. Journalerna från mina förlossningar, hur stygn lades och vilka smärtstillande medel jag fick. Är de också, eftersom de finns på papper, allmänt publicerbara utan vidare? Får jag skylla mig själv för att de finns?

Får man skylla sig själv om man blir angripen för att man skriver något för sin egen skull, privat, för att någon annan får tag på det? Är det rätt att gräva bland andras privata saker för att hitta något att publicera, t ex på facebook, och mobba den personen för?

Det är sÃ¥dant jag funderar pÃ¥ när jag läser “artikeln” (jag har ingen lust att länka, sök själv)  som beskriver ett händelseförlopp pÃ¥ facebook. Jag häpnar. Expressenjournalisten skriver om flickan som fÃ¥tt sin sexuella erövringslista utlagd pÃ¥ facebook. Av brodern, som en hämnd för att hon avslöjat hans gömda öl för föräldrarna (inte för facebook-användarna). Expressenjournalisten Ã¥terger händelseförloppet utan kommentar, utan analys, utan att reflektera eller dra nÃ¥gra slutsatser över t ex privat och offentligt. Det finns en liten enkät, huruvida läsarna tycker att man fÃ¥r skylla sig själv när sÃ¥dant händer, om det beror pÃ¥, eller om det är riktigt illa. Enkäten och kommentarerna till artikeln ska tydligen stÃ¥ för “analysen”.

Och jag häpnar ännu mer när det är så många som svarar att man får skylla sig själv om man skriver en sådan lista, och den publiceras! Men ännu mer bestört blir jag när jag läser kommentarerna till artikeln. Några kommentatorer ifrågasätter, med rätta anser jag, journalistiken i artikeln. Men de flesta verkar tycka att det är rätt åt flickan att få sin högst privata text utlagd på nätet! Hon borde inte ha skrivit den listan över huvud taget (man anar också visst moralisk indignation i en del kommentarer). När hon nu gjort det, skrivit sin privata, gömda, lista, är det, i kommentatorernas ögon, rätt att lägga ut den!

Var är respekten för människors privatliv och integritet?  Är andra människors privata, innersta tankar och drömmar, okej att publicera, bara för att man hittat dem? Får man skylla sig själv när man skriver för sig själv och någon använder sig av det? Vad är det man ska skylla sig själv för? För att man skrivit ner sina tankar? Enbart ämnat för en själv att läsa.

Och det spelar ingen roll om själva händelsen är sann eller inte, om den där listan är en bluff eller ej, om den är ett påhitt som cirkulerar på nätet likt katthistorier och annat trams. Det spelar ingen roll. Kommentarerna till artikeln avslöjar en människosyn som är fullständigt skrämmande vidrig. Jag hoppas de är bluffen isåfall.