Medelmåttor
lördag 5 september, 2009 klockan 9:06 av thebe |Att klaga på generaliseringar tycks vara en ryggmärgsreaktion hos människor.
Du sitter i fikarummet på jobbet och refererar till en undersökning som visar att manliga bilförare är sopor på ett smidigt beteende i trafiken. Till exempel. Vad händer då? Jo, det blir en storm av protester. Du får höra bedyrande berättelser som motsäger generaliseringen, från kollega A som inte alls är ett pucko bakom ratten, och kollega B refererar till sin fru som har uppmärksamhetsnivå noll (som ett något bakvänt bevis på sin egen höga uppmärksamhetsnivå får man förmoda). Och så vidare.
Och då tänker jag … jag undrar varför de blir så upprörda? Jag har ju inte påstått att någon av dem, personligen, besitter just den egenskapen som en medelvärdesbildad undersökning visar, att just de skulle vara sopor i trafiken. Spannet är stort, och att något gäller generellt, betyder inte att det nödvändigtvis gäller dig eller mig, personligen.
Alltså måste det vara så att de ser sig själva som medelpersonen! Medelmåtta, som alla andra, en i mängden, en som inte sticker ut. Annars fanns det väl ingen anledning att bli upprörd? För det är väl inte så att de tror att de är solen i allas galax? Den som allting kretsar kring, “Jag är mallen för alla“? Nä?