Om anonymitet och pseudonymer
fredag 14 augusti, 2009 klockan 18:36 av thebe |Anonymitet, alias, pseudonymer kan vara provocerande för många. Pseudonym-motståndarna brukar vanligen prestera en gissning ”Om man använder pseudonym/alias/anonymitet är det för att man inte kan stå för det man säger”. De rasar och demonstrerar sina egna åsikter, hur korkade de än är, i eget namn, utan eftertanke. Och det är fint. Men, jag tycker de borde tänka en gång till.
Ifrågasättandet av orsaken till pseudonymer är ju i sig förklaringen till varför de kan vara nödvändiga! Om folk inte kan förstå varför man vill använda ett alias, en pseudonym eller vara anonym på nätet, hur ska de då förstå att skilja på ens olika roller i livet? Hur ska de då förstå att skilja på en människas privata roll och yrkesroll, till exempel? Om de inte klarar av att ha respekt för att man gör anonymitets-valet av en väl genomtänkt orsak, hur ska de då ha klara av att ha respekt för något annat man uttrycker?
Läs även andra bloggares åsikter om anonymitet på nätet, pseudonym, alias
Fantastiskt bra uttryckt!
Jag måste erkänna att jag nedvärderar insändarskribenter i lokaltidningar som föredrar en signatur istället för sitt riktiga namn. Fast när jag tänker efter har de två senaste insändarna jag stört mig på (den ena för att ena grundpremissen var felaktig och den andra för att den framställde en smakriktning som den enda sanna) varit underskrivna med riktiga namn.
Tack, Henrik!
David, ja, världen är ju inte svart eller vit (tyvärr), jag antar att även anonymitetsorsaken ”jag vill kasta skit på alla andra utan att synas”, finns också. Men … lika lite som den _alltid_ gör det, lika lite behöver man ju ”tro” att den alltid gör det. jag irriterar mig omåttligt på folk som helt respektlöst, rättfärdigat med att de använder eget namn (!), går till personligt angrepp mot människor som använder pseudonym, t ex. Tror de att man skulle bli mer benägen att inte använda alias, när de inte klarar av att ens förmoda att man använder det av ett gott skäl. Särskilt om man inte ens själv gått till angrepp på något. Världen är lite konstig ibland.
Jag tycker det beror på vad det handlar om, bloggar etc är ok om det är anonymt/psedonymer. Där säger ändå namnet oftast ingenting. Viktigare där tycker jag att det verkar som att personen ”håller ihop” att den har någon slags linje i sitt sätt att vara och sina åsikter.
Sedan håller jag med David om att jag har svårt att ta en del insändarskribenter som skriver anonymt som seriösa. Det är en av anledningarna till att jag tycker att kommenterandet i t ex dagstidningarna känns meningslöst.
Jag håller med Åsa, det att hålla ”en linje” är ett bra kriterium.
Men jag funderade på det där med insändare … jag förmodar iofs det beror på vad det gäller, men antag att en anonym insändare skriver en klartänkt text med logisk argumentation. Det skulle jag nog ändå tolka seriöst.
Sen att väldigt många som skriver insändare, anonymt eller icke anonymt, gör det för att de hamnat i affekt och därför inte klarar av att hålla isär saker och person, det är en helt annan fråga. Handlar mer om argumentationsteknik än om att vara anonym/icke anonym (och nu drev jag iväg i spekulationer här på slutet
).
[...] har inte läst något av någon av dem. Trilog spinner, utan att ha läst boken, vidare på pseudonymer och Eva-Lena gör intressanta kommentarer om språket, den här gången är det inget beröm [...]
Väl uttryckt, tycker jag.
Alltså, även ett manm i en insändare, tex, kan ju vara ett alias. Det har man ju ingen aning om.
Det som jag ser som viktigast, det är ju detta med att hålla ”en linje”. Och det tycker jag fungerar alldeles utmärkt om man på en och samma site (en bloggvärld, ett diskussionsforum) håller sig till en och samma alias, oavsett om det är ”Granit” eller om det är ”Åsa” eller ”David Hall” (som jag skulle kunna kalla mig)
Fast, jag kan utan vidare se att man ”får” ha fler alias på ett och samma diskussionsforum också (tex ett eget alias för diskussioner om sex, och ett annat för andra typer av diskussioner), utan att det skulle behöva minska trovärdheten. Det hela handlar nog om hur man sköter det, att man gör det på ett ärligt sätt.
Ibland kan anonymitet vara påkallad anser jag. Ämnet insändaren avhandlar kan ge onödig uppmärksamhet åt insändarens, anhörigas el andras privatliv om namnet röjs. De flesta tidningar kräver ju ändå att redaktionen känner till insändarens riktiga namn och det räcker. Jag misstänker även att många av pseudonymmotståndarna har namn som Anders Nilsson o.d. vilket gör de tämligen anonyma t.o.m. i en lokaltidning. Heter man något mer unikt kan det finnas behov av pseudonym.
@david: hur vet du att det riktiga namnet är ett Riktigt Namn? När jag ringer taxi och de frågar efter namn brukar jag säga Anders eller motsvarande. Jag heter något helt annat.