Trilog

Man häpnar. En tredjedel av den svenska befolkningen, eller nåja, de som hade svarat på SvD:s zombiefråga då, två grupper som kanske inte helt sammanfaller rent statistiskt, är rädd för zombier! Jag undrar om det är för att zombier tycks vara på modet, eller om det beror på ctails filosofiska betraktelse i ämnet? Vem som helst kan vara zombie, och vi skulle aldrig märka det! Det är väl läskigt?

Jag undrar förresten vad de som tror att zombier finns, men inte är rädda för dem har svarat?

Personligen tycker jag att varulvar är läskigare.

Anonymitet, alias, pseudonymer kan vara provocerande för mÃ¥nga. Pseudonym-motstÃ¥ndarna brukar vanligen prestera en gissning ”Om man använder pseudonym/alias/anonymitet är det för att man inte kan stÃ¥ för det man säger”. De rasar och demonstrerar sina egna Ã¥sikter, hur korkade de än är, i eget namn, utan eftertanke. Och det är fint. Men, jag tycker de borde tänka en gÃ¥ng till.

Ifrågasättandet av orsaken till pseudonymer är ju i sig förklaringen till varför de kan vara nödvändiga! Om folk inte kan förstå varför man vill använda ett alias, en pseudonym eller vara anonym på nätet, hur ska de då förstå att skilja på ens olika roller i livet? Hur ska de då förstå att skilja på en människas privata roll och yrkesroll, till exempel? Om de inte klarar av att ha respekt för att man gör anonymitets-valet av en väl genomtänkt orsak, hur ska de då ha klara av att ha respekt för något annat man uttrycker?

Läs även andra bloggares åsikter om anonymitet på nätet, pseudonym, alias

Jag kan inte lÃ¥ta bli att tycka pseudonym-kuppen är lite intressant. Författarna bakom pseudonymen Kepler känner jag inte till, och jag kommer antagligen inte att läsa boken. Inte av nÃ¥gon annan anledning än att spänningsromaner aldrig har intresserat mig. Och sÃ¥ läser jag redan böcker med hypnotisörer – Molly Moon! Men själva grejen, upptÃ¥get, plojen! Själva konstruktionen av pseudonym-kuppen är som en saga i sig.

Låt oss anta att själva boken är ungefär som alla andra. Det finns nämligen ingen anledning att tro, på rent realistiska, sannolika grunder att den skulle vara något makalöst, enastående, extraordinärt, så skilt från alla andra texter så att den i sig bär hela framgångssagan. Inte ens på hundra meter springer den mest fantastiske löparen, det nya stjärnskottet, mer än några hundradelar snabbare än den som hade världsrekordet innan, såvida han inte är dopad.

Det finns alltså ingen anledning att tro att själva texten skulle vara så mycket mer fantastisk än alla andra texter som förlagen får in. Texten i sig, antar vi, motiverar inte spektakulär behandling och försäljning. Om den inte är dopad! Dopad med en myt, en saga. Omsorgsfullt iscensatt och genomförd.Ett manus, antaget on the fly, direkt sålt till en massa länder utan att vara helt översatt. Entusiastiskt berättat av den hänförde förläggaren. Vi står med gapande munnar. Fantastiskt!

Varför det funkar? För att vi behöver sagor, såklart! Vi behöver hoppas att fantastiska saker kan hända. Även om de är aldrig så osannolika, behöver vi tro att de finns. En dopad saga, en iscensatt kupp. Det är precis vad som behövs då och då. Som att någon då och då springer 100 meter på 9,50 s eller så, även om han sen visar sig vara dopad, så sprang han ju i alla fall på den tiden! Och vi förundras. Något utöver det vanliga. Även om det egentligen är en illusion. Vid rätt tid, på rätt plats.

Kanske kan någon, någon gång, göra det på riktigt!

Observera att jag spekulerar. Jag vet inte. Kanske är det pÃ¥ riktigt …

Åsa har läst boken i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Kepler, pseudonym, kupp, Ahndoril, hypnotisören

Folk som förpestar det gemensamma luftrummet med vidrig rök, eller vidriga ljud är … vidriga. Jag antar att ledamöterna i miljödomstolen bÃ¥de smygröker och är YouTube-fascister.

Det har slagit mig ett antal gånger, att det ofta inte är värt att äta ute på restaurang. I alla fall inte om man vill ha riktigt god mat och riktigt gott vin till icke ohemula kostnader (gäller särskilt vin). Det är lite tråkigt, eftersom det är så mysigt att äta ute.

När en kvinna anklagas för egoism, undrar jag om det inte snarare är frågan om att den, av anklagaren, förväntade självuppoffringen och självutplåningen har uteblivit.

En del tycker att det är snudd på helgerån att vika hundöron i biblioteksböcker, men jag tycker man kan inordna det under begreppet konst, det är en viktig konst, eftersom hundöronen är essensen av det man läst.

Vad är konst, boken alltså, av Ernst Billgren, läste jag några loja dagar på stranden. Fyndigt, iakttagande och skarpsinnigt. Och motsägelsefullt ibland. Till 117 frågor om konst finns 117 korta svar och 117 långa svar.

”Varför har mÃ¥nga svÃ¥rt att förstÃ¥ konst? För att det sällan finns nÃ¥got att förstÃ¥.” är en riktig favorit, liksom ”Vilken politisk inställning bör en konstnär ha? En enkel, gärna extrem.”

Gårdagens spenderades på tre olika konstmuséer. Mycket trevligt, och inte konstigt alls. Konstens värld är mitt liv sa Store Son passionerat medan han flitigt nyttjade sin kamera.