Trilog

När en människa bestämt sig. När en människa tror sig veta vem du är, av vilken anledning det nu än må vara, veta vad du tänker och varför. När en människa tror sig veta hur du reagerar och hur du agerar. När en människa bestämt sig för att det i vilket fall som helst är dåligt, det du tänker och gör, och inte på något sätt är intresserad av andra sätt att tänka än sitt eget.

Då spelar det ingen roll vad du gör, eller vad du säger. Du kan inget ändra. Det enda som händer är att din energi går åt i onödan. Den som stelnat i tanken kan inte rubbas, med mindre än kanske ett vulkanutbrott. Och varför ska du ägna energi åt sådana människor? Egentligen?

Gilla läget.

Det är synd att endel människor är så stagnerade i sinnet, att de är så rädda. Det är synd när de inte förstår vikten av kommunikation. Eller också förstår de det, men de vågar inte. Kommunikation kräver öppet sinne, det kräver förmåga att lyssna. Det kräver förmåga att reflektera och att ompröva. Det kräver förmåga att acceptera att alla inte tänker lika. Att det finns fler sätt att tänka på som är bra. Att det finns fler sätt att leva på, än deras eget, som är bra. Möjligen inte för dem själv. Men för andra.

Men om man inte vill, om man inte törs. Om man inte vågar tänka andra tankar än de invanda, trygga. Om man inte törs se utanför sin egen värld. Om man är rädd för förändring. Det är klart man inte kan vara öppen och generös då. Det är klart man inte klarar kommunikation. Öppenhet, generositet och kommunikation stör den egna, bräckliga världsbilden. Kommunikation riskerar att slänga ut tankarna i fritt fall. Det är otäckt, det är hemskt. För de som är rädda. Om man bor i en sådan bubbla, är bubblan inte bra.

Våga sticka hål på bubblan och se färgerna i världen! Den behöver nämligen inte vara grå.