Trilog

Mare Kandre minns jag svagt från åttiotalet, när alla skrev om henne som ett underbarn. Vi såg en dokumentär om henne igår. En dokumentär som hyllade myten och det lidande konstnärskapet. Idealiserande. Horace Engdahl var märkligt spak, och Ebba WB puffade honom i sidan. Jag tänkte på Karin Boye. Inget har jag läst av Kandre, men jag antar jag får göra det för att se om det är så underbarnskt som det påstås. Eller om skrået vill ha en superhjälte. En död superhjälte har man koll på. För tidigt döda superhjältinnor som Boye och Kandre är idealiska. Att ha som förebilder. De hittar inte på något oförutsägbart. De förstör inte bilden av sig själva. De är safe.

Idag har vi betraktat våren. Vitsippor vid Wiks slott.

Läs även andra bloggares åsikter om Mare Kandre, litteratur, vår, vitsippor