Trilog

Facebook tjatar om IQ-test varje gång jag besöker sidan. Den ene efter den andre av mina facebookvänner har gjort IQ-tester med det mer fantastiska resultatet än det andra. Men det finns något som får mig att undra. För det första, varför tycks allihop göra IQ-test, och dessutom vilja utmana mig? Varför ligger allas resultat runt 120? Självklart betvivlar jag inte deras intelligens, jag har tvärtom höga tankar om deras IQ, men rent statistiskt borde det vara en viss spridning. Och att just den rare vännen skulle ha IQ över 130 finner jag något osannolikt, med den matematiska förmågan. Det finns bara två förklaringar. Antingen är IQ-testen fjantigt konstruerad, eller så är den en fejk.

Spiken i facebook-IQs kista slås då en person som jag vet aldrig skulle göra en IQ-test där, och dessutom har en synnerligen hög dito, av facebook bara ges IQ 116. Då vet jag att det är reklam, fejk och lurendrejerier.

Varför gör de så? IQ facebook eller fiskmås?

Läs även andra bloggares åsikter om IQ, facebook, intelligens

Mare Kandre minns jag svagt från åttiotalet, när alla skrev om henne som ett underbarn. Vi såg en dokumentär om henne igår. En dokumentär som hyllade myten och det lidande konstnärskapet. Idealiserande. Horace Engdahl var märkligt spak, och Ebba WB puffade honom i sidan. Jag tänkte på Karin Boye. Inget har jag läst av Kandre, men jag antar jag får göra det för att se om det är så underbarnskt som det påstås. Eller om skrået vill ha en superhjälte. En död superhjälte har man koll på. För tidigt döda superhjältinnor som Boye och Kandre är idealiska. Att ha som förebilder. De hittar inte på något oförutsägbart. De förstör inte bilden av sig själva. De är safe.

Idag har vi betraktat våren. Vitsippor vid Wiks slott.

Läs även andra bloggares åsikter om Mare Kandre, litteratur, vår, vitsippor