Tack, Martin och Hanna!
måndag 2 mars, 2009 klockan 22:42 av thebe |På Newsmill läser jag om Bloggmakten: Bloggarnas kakafoni är outhärdlig, en meningslös utgjutelse över hur jobbigt det är att höras nu när så många kan höras: “Men när alla kan tycka till blir innehållet mindre viktigt. För när fler hörs är det färre som lyssnar.”
Det påminner om Gömda-debatten, där vissa delar av etablerad media anser sig veta lite mer, vara lite förmer än de illiterata bloggarna. Som om det blir jobbigt för etablerad media, det ställer mer krav på dem. Och ve och fasa, finns det skarpa skribenter och klartänkta människor med stora kunskaper utanför deras kretsar? Vilket ingen annan utom de själva tycks bli förvånad över.
Martin Schoris artikel är utan slutsatser, utan poäng, och tycks krampaktigt tänkt. Om något överhuvudtaget tänkts. Sen kommer nästa bottennapp Bloggare mer rabiata än andra människor, skrivet på riktigt usel svenska av fjortis-wanna-beet Hanna, som refererar till Lunarstorm och Blondinbella när hon levererar sina sanningar i ett ämne hon uppenbarligen inte vet något om. Nej, jag tar tillbaka, hon vet visst, hon har Blondinbella-perspektiv på saken, bara. Och se där, alla får vara med! Till och med Hanna! Är det inte underbart i bloggosfären? Välkomna!
Det är så att man anar en konspiration av Bloggosfären! Släpp fram några mediokra typer, vilka som helst, att skriva om bloggare, de kommer garanterat inte att skriva något briljant, initierat eller skarpt. De kommer mest att banka osystematiskt på kastrullerna, trumpeta något illalåtande obegripligt, som ingen kommer att ta på allvar. De kommer tvärtemot vad de tror, faktiskt att göra bloggosfären en tjänst genom sitt osammanhängande pladder! Människor kommer ännu tydligare att inse att möjligheten att göra sin röst hörd via bloggar är en revolution! Och använda den!
Tack Martin och Hanna!
Läs även andra bloggares åsikter om bloggmakt, bloggosfären, Martin Schori, Lunarstorm
Hejsan Thebe!
Kul att se att du tagit dig tid, läst och blivit upprörd och i sin tur skrivit ett svarsinlägg på min artikel på newsmill. Det tyder väl om något på att det går att påverka och beröra många olika sorters människor så här i internets tidsålder.
Jag beklagar också att du var tvungen att lägga extra irritation och energi på min artikels “usla svenska”. Jag vill bara ursäkta och försvara mig med att jag är dyslektiker och således inte någonsin i mitt liv kommer lära mig att stava lika bra som ni själv min akademiska examen till trots. Är inte Sverige ett fantastiskt land där även hjärnskadade människor som jag kan få uttala mig?
Vidare vill jag bara ödmjukt föreslå ett litet besök på min blogg så kan du efter det åter ta ställning till om du anser att jag är en fjortis, jag tror att fjortisarna själva inte skulle hålla med dig alls där, min blogg är allt för tråkigt och politiska och befriad från bilder för att få kallas fjortisblogg (vill jag invända).
Vad gäller själva argumentationen. Jag är själv bloggara, vilket du hade sett om du läst mina komentarer och gått in på min användare. Således har jag ingetning emot bloggare i sig. Men, vill jag inflika, man ska inte underskatta “Blondinnbella och lunarstorm referenserna” för oavsett om du personligen gillar eller inte gillar följande fenomen så är de en maktfaktor. Jag rekommenderar inte att helt räkna bort alla de bloggar som unga kvinnor driver där det mest bara cirkulerar kring shopping och utseende bara för att vi må finna dem ytliga. För de finns där, och de genererar mer träffar, mer besök och mer kommentarer än alla vi andra bloggare.
Jag står fast vid min åsikt att bloggmakten är en faktor, som jag hoppas blir större, men som just nu är relativt intern. Samt att de bloggar som verkligen genererar trafik är mestadels just kvinnliga mode/vardags bloggar. Detta går enkelt att kontrollera med olika verktyg som visar mest besökta och kommenterade bloggar i Sverige.
Ha en trevlig dag och lycka till med fortsatt bloggande och publicerande.
Vänligen Hanna
Jag har inte din artikel helt aktuell, det var ett par månader du skrev den. Men jag minns vilka associationer som dyker upp när jag läser det jag själv skrivit och vad du skriver nu.
Om jag inte missminner mig, iakttog jag två saker främst i din artikel. Den ena var den dåliga svenskan, sådant irriterar mig i publikationer som vill ha läsare. Det var nog inte stavningen som var det stora problemet, utan snarare grammatiken och språket i sig. Beklagar om det är dyslexin som åstadkommer det.
Det andra problemet i din artikel, som jag minns det, var att “analysen” kändes ogrundad och mest som ett sätt att ta plats i ordrummet. Inte som en seriös, logisk sammanhållen tankekedja. Ytligt och med försök till lätta poänger. Jag har tyvärr svårt att ta det på allvar. Observera att jag talar för mig själv.
Huruvida Blondinbellor har betydelse eller ej, ja det beror helt enkelt på vad man menar med betydelse, hur man ska definiera det. Uppenbarligen har de bloggarna betydelse för många tonårsflickor. Och uppenbart finns det stora grupper människor (bloggare) där de är helt utan betydelse.
Vi är överens om att bloggar som fenomen har betydelse. Och jag tror inte den kommer att minska. Kanske kommer den att se annorlunda ut om några år. Men att alla människor kan komma till tals är, som jag skriver i mitt inlägg ovan också, faktiskt helt fantastiskt, underbart, roligt!