Jag tittade på melodifestivalen

Jag gjorde det! Tittade på melodifestivalen! Jag satt i soffan, med datorn i knä’t och barnen omkring mig. Lilla Dotter var lyrisk och engagerad, givetvis. Hon ledde vårt tyckande. Sönerna något buttra över att jag satt med datorn i soffan, de tyckte det var orättvist att de inte kunde sitta där och köra WoW. Jag förklarade på pedagogiskt mamma-vis: ”Jag tycker inte att melodifestivalen är jätteroligt att se, men jag vill gärna sitta här med er när ni tittar på det”.

Store Son tittade på mig som om han drabbats av århundradets insikt, dvs ”Man måste inte tycka att melodifestivalen är årets höjdpunkt på TV”. ”Jag tycker inte heller det är jätteroligt att se, men jag vill se vem som vinner”, sa han och Lille Son tyckte likadant.  Varifrån de fått den tanken om melodifestivalens obligatoritet vet jag inte. Inte av mig i alla fall.

Alltså satt vi fyra där i soffan och gosade, Lilla Dotter skötte tyckande och röstning med bifall av oss andra. När låtarna var sjungna och röstningen klar pep sönerna iväg till mer intressanta göromål, och dottern var nöjd både med sällskapet och med vinnarna. Alla var alltså nöjda och glada.

Och batteriet i min dator räckte hela tävlingen.

Läs även andra bloggares åsikter om

2 reaktion på “Jag tittade på melodifestivalen

  1. Men hallå, alla var väl ändå inte glada och nöjda. Jag tyckte till exempel att Torleifs såg ut som om de bitit i det sura äpplet, alternativ bitit i gräset. Hade de varit hästar hade det förmodligen smakat bättre, eller hamstrar.

Kommentarer inaktiverade.