Trilog

Hallå, stopp och belägg!

”Oavsett konstnärlig halt vittnar Anna Odells intervention om en psykvÃ¥rd i resurskris.”

skrives av en Sophie AllgÃ¥rdh (hoppas h:na kom pÃ¥ rätt ställen nu, jag är partiell felstavare, det gäller bara ”h”:n) i SvD.

Jag skulle bara vilja ställa en enkel frÃ¥ga, nämligen; ”HurdÃ¥? Bevisa det!”

Exakt vad i Odells beskrivna agerande är det som vittnar om en psykvård i kris? Upplys en okunnig, jag har aldrig i hela mitt liv haft kontakt med psykvård på något vis, så om den kan jag inget säga av egen erfarenhet. Däremot kan jag slå fast, att rent logiskt, av det som skrivits om Anna Odells intervention kan man inte dra några slutsatser alls om psykvården! Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, men Allgårdhs påstående följer inte av meddelade fakta i fallet, om det bör vi kunna vara överens.

Antingen sitter AllgÃ¥rdh inne med mer information än det som skrivits i media, eller sÃ¥ försöker hon verka viktig, och använda interventionen, utan belägg, för att driva sin egen tes. What’s it gonna be?

Eller är det sÃ¥, det är det kanske, att psykvÃ¥rden bör räkna med ett antal dubbelgalningar som testar hur är det är att vara galen och ta alla resurser som finns? IsÃ¥fall … kommer psykvÃ¥rden förmodligen alltid att ha kris. Inherent. Är det franska vägnätet i kris när franska lÃ¥ngtradarchaufförer fÃ¥r för sig att blockera motorvägarna sÃ¥ ingen kommer fram? Ja, pÃ¥ sitt sätt är det det, men är slutsatsen ”Mer resurser till vägarna, fler motorvägar i Frankrike!” rimligt resonerande? Skulle inte tro det. Fel resonerat.

Dessutom, i det icke existerande sammanhanget, vill jag uppmana alla att masa sig till en bakvänd bloggtävling och bidra med något kreativt! Eftersom jag bidragit, sitter jag som på nålar för att se mitt förslag vinna!

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, psykvård, konst, intervention, bloggtävling

Dagens slumptitel råkade återfinnas hos en bloggare som skriver om FRA-lagen.

Det slår mig att jag inte delgivit Er mina åsikter i frågan om FRA-lagen. Jag har inte ansett det nödvändigt, eftersom det självklart är så befängt och dumt att man inte kan ta det på allvar. I princip.

Alltså, FRA -lagen. Lagen om Frenetisk Radio Avlyssning (jag särskriver enbart av skälet att det ser mer estetiskt ut).

Såhär är det. Signalbehandling är ett ytterst intressant och spännande tekniskt område, framförallt på ett matematiskt vis. Det är mången god matematisk formel som fått sätta livet till när signalanalytikern misshandlat, förvrängt, utnyttjat den, på ett förvisso liberalt, men icke desto mindre utstuderat vis, för att söka information i synbarligen hopplösa signaler.

Försvarets Radioanstalt har i dessa tider av naturlig militär nedrustning, blivit bekymrade för sin existens. Man får tänka på att de är vana vid att vara hemliga, så hemliga att vi knappast vet att de existerar. Och nu när försvaret alltså rustar ner, är de oroliga att deras osynliga existens helt ska strykas och inte bara bli osynlig, utan helt icke existerande. Under en blöt pubkväll när man satt och spånade kom man därför på vad man skulle kunna göra, eftersom man inte har något att göra, för att rättfärdiga sin existens.

Gud är en svår existens, och det alla ingenjörer vill, är att komma på nya spännande grejer, göra nya intressanta upptäckter. Så även FRA-ingenjörerna. Deras passion är hitta den ultimata matematiska algoritmen som genom ett trollslag förklarar allt. Varför inte ge sig på Gud? Helst från en enda mätning av syremolekylernas täthet utanför fikarummet på anstalten (försvarets alltså, radio). Det är nämligen så att klarhet i denna fråga kommer att stoppa alla krig i världen. Sa jag att en del ingenjörer lider av megalomani, förresten? Även om rädslan att ett slut på krig och terror kommer att förgöra deras arbetsplats, är storhetsvansinnet större.

För detta goda syfte behöver man samla information. Och med tanke på hur folk mailar, skickar sms, surfar och står i, är självklart datatrafiken en guldgruva för att utvärdera olika algoritmer. Man kan tänka sig att signalerna bär sig åt ungefär på samma sätt i en fiberkabel som i luft. Som en första approximation. Den där skillnaden i luft och kabel är ändå bara ett filter, som man kan hitta på senare.

Alltså, för att hitta Gud tänker man nu bearbeta alla signaler som florerar. Man måste ta med allt, eftersom en begränsning skulle kunna äventyra uppdraget.

Nu tycker jag personligen att det är lite onödigt att leta efter Guds existens i just min mail, jag garanterar att där inte finns någon att finna. Besväret att leta igenom mina ordmängder kunde de bespara sig, det är onödigt arbete.

Men, jag tänker såhär, om de nu ändå ska göra det här, vore det väl läge för en motståndsrörelse? Även ingenjörer som arbetar med kryptografi behöver utmanande arbetsuppgifter. Varför inte göra det lite utmanande för anstalten? Utveckla chiffer som svårligen kan lösas! Vem har sagt att de behöver samla på vettig, i meningen lättolkad, information?

På det viset kommer vi dessutom att få en kår av de bästa signalanalytikerna i världen. Och det kan nog behövas om det ska bli ordning på finanskrisen. Lurar bäst som lägger på sin lur sist!

Aftonbladet luras också.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, signaler, fiberkabel, Gud, finanskris, signalanalys, kryptografi, chiffer