Alla är vi konstnärer?

Det är lite synd om en del yrkesgrupper. Konstnärer till exempel. Man kan gå en utbildning på konstfack i t ex tre år som leder till en kandidatexamen, eller fem år och få en mastersexamen. Men vad är konst egentligen? En definition nämnde jag i ett tidigare inlägg. Om konstnären själv bestämmer vad som är konst, kan jag också åstadkomma konst, utan fem års konstnärlig utbildning. Man behöver inte ha konstnärlig masterexamen för att vara konstnär. Om man åstadkommer konst är man konstnär. Jobbig cirkel.

Journalisters resultat är ofta en skriven text. Alla människor, i princip, kan skriva en text.

För så’na yrkesgrupper där ”vanliga människor” till synes kan göra samma typ av jobb, åstadkomma till synes samma resultat, som den med flera års utbildning, kan man förstå detta kämpande för att rättfärdiga sin egen existens. Den kampen ser vi mellan traditionell media och bloggar, i t ex Marklund-debatten, där traditionell media i stor utsträckning använde sig av nedsättande och generaliserade beskrivningar av gruppen ”bloggare”. Det kan man se som ett sätt att försöka hålla distansen och rättfärdiga sin yrkesgrupp.

Konstnärer, de med fem års utbildning, behöver ta till extrema grepp för att synas och märkas, när alla människor kan fotografera och åstadkomma sin egen konst med ritprogram eller betonginstallationer i trädgården. Ska det vara någon konst att åstadkomma konst? Vad ska vi med konsten till, egentligen?

Det är faktiskt synd om dem … de som ”skriver och ritar”*, att hävda sitt yrke, att de behövs, när de dels ofta inte kan försörja sig på det de gör utan bidrag, dels har yrken som alla har möjlighet att ”fuska” i. Och när det inte är helt tydligt vad de egentligen gör. Vilken nytta de åstadkommer. (Och här lämnar jag frågan om vad nytta är, och om man alltid måste göra nytta).

* ”skriver och ritar” får här vara symbol för konstnärliga yrken. Och journalistiska.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 reaktion på “Alla är vi konstnärer?

  1. Det är lite samma med räknande. Precis som med ritande och skrivande kan i stort sett alla räkna, men en del utbildar sig i tre, fyra eller fem år. Tänk om alla som kan räkna börjar kalla sig matematiker.

  2. Jag tänkte just om man skulle sätta någon vid datorn, peka på modellerna man använder och be om en beräkning. Man skulle nog inte få mycket till svar. I alla fall inte det man förväntade sig. 😀 Som tur är.

    Sen brukar jag alltid stoiskt hävda att räkna inte är ekvivalent med matematik.

  3. nyttan med saker och ting är ju ett speciellt fenomen för sverige. det händer inte på samma sätt i tex tyskland att man ifrågasätter nyttan med konst. i sverige borde vi istället ifrågasätta nyttan med tex. konsumtion av inredningsprylar eller vadsomhelst. kanske att alldeles för många utbildar sig till lärare gentemot hur många tjänster det finns. vad är nyttan med det?

    åter till frågan. ”nyttan”med konst (däri musik, litteratur, dans och teater osv) är för mig att de oftast (förhoppningsvis) inte styrs av marknadskrafter, att de i detta smhälle där man inte ifrågasätter inredningsarkitekturens vara eller icke vara (nytta?). att konst kan ställa sig utanför och ge nåt mer, kan ge ett annat sätt att se på saker. kan ge en värld som är så himla mycket trevligare att leva i än en värld utan konst. i dagens utbildningssystem får man lära sig att ifrågasätta, bli upprörda och hitta lösningar på problem, men ingenting mer. man ska inte handla. ialla fall var det så jag upplevde min tid på andra program än konstutbildning. att komma fram till att media är skit och att lösningen är att man kan ju sluta köpa, sluta läsa. men ändå fortsätter de göra det. den ända handlande kraften i detta samhälle är för mig konst.

  4. ”nej”; intressant vinkling du beskriver! Jag tycker ”nyttan” är ganska odefinierat. Det du beskriver är också ett slags nytta, möjligen inte definierad som praktisk, ekonomisk, direkt, nytta.

Kommentarer inaktiverade.