Varför släpptes hon ut?
tisdag 27 januari, 2009 klockan 8:08 av thebe |
Är det konst att spela psyksjuk och bli tvångsintagen på psyket och tvångsmedicineras? För Anna Odell var det uppenbarligen ingen konst i alla fall. Det gick alldeles utmärkt. Eftersom polis och sjukvård har skyldighet att ta om hand vilka tokar som helst.
En definition av konst är att konstnären själv bestämmer vad som är konst. Men tolkningen måste ligga i betraktarens öga. Anna Odell använde mina, och andras skattepengar, för att med konstverket Simulanten (jag gissar) få oss alla att se att världen i ett annat ljus och ställa oss den viktiga frågan; Är de psykiskt sjuka simulanter hela bunten? Det är min tolkning av tilltaget. Var det bra?
Huruvida hon, i kreativitetens namn, använde centralstimulantia för att sinnesutvidga sinnet och komma på denna sinnesavtrubbade idé, förtäljer inte historien – i DN.
Och jag kan inte låta bli att undra Varför släpptes hon ut?
Senare ska jag fundera mer över vad man kan tåla i ”konstens namn”, vilket är synnerligen intressant, men nu ska jag använda min kreativitet till lite kreativt arbete, dvs lösa ett matematiskt problem eller två.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, kultur, psykvård, konstfack
Självklart skall sjukhuset skicka en marknadsmässig faktura inklusive moms.
Rimligen en kostnad på minst 20 000 kr om man tar med alla bikostnader.
Anna får sommarjobba gratis 1,5 månader på sjukhuset är väl ett annat alternativ.
En av konstens uppgifter, enligt somliga, är att utmana.
Jag tycker experimentet är intressant, men jag tycker det skulle vara bättre som experimint och som ”konst” om hon simulerat en icke-akut situaition.
Sedan hoppas jag att psykvården kommit så långt att när den insett, när det akuta omhändertagandet var över, att personen fejkat.
Jag tycker också hon kan betala för det, när hon uppenbart gått in för det för att få någon slags vinning på det själv.
Anders; det verkar rimligt. Om det nu var hur psykvården fungerar som var det intressanta, verkar ju några månaders jobb där som en utmärkt idé som fortsättning på installationen.
Henrik; Ja, det var ju utmanande, eller provokativt, eller om jag använder egna ord, superkorkat att göra så. Och om konstnären ska utmana och provocera, har alla andra rätt att säga ”det där var över gränsen”, och då har ju konstnären uppnått sitt syfte, att testa gränser.
Åsa; Jag tycker det är ett ganska orättvist experiment. Psykvården måste ta hand om alla knäppskallar, och de har de uppenbarligen gjort här. På ett helt riktigt sätt.
Konstnärer tycker sig ta rätten att provocera utan att vilja ta några konsekvenser för sina handlingar. Vi får kanske se vad det slutliga resultatet blir. Det blir kanske intressant.
[...] tycker jag är intressant, men inget som jag vill betala skattepengar till . Tänk om hon inte släppts ut? Hade det fortfarande setts som konst. Definitivt vill jag inte betala dubbla skattepengar, [...]
Om man skulle utföra lite konst med knytnäven på henne?
Om hon kan tänka sig att ha konstprojekt som skadar andra borde hon inte ha några problem med det.
Det är bara ett tankeexperiment. Jag är så hopplöst fredlig att jag inte kan tänka mig att slå på nån alls.
Jag funderade också på lite olika konstprojekt. Detta öppnar ju vägen för det på ett trevligt vis. Om jag repar grannens bil måste det väl anses som konst, om jag gör det på ett vackert sätt?
Det är ju provocerande, precis som konst ska vara.
Repa lacken som konst, det är redan gjort. I storbrittanien för några år sen, om jag inte minns fel.
Dock lyckas jag inte googla fram det. Folk med bilar gillar att ”dra en repa” och att köra fort är ”ingen konst”.
Att googla är en konst. Men jag kommer inte på nåt bra ord för att repa på storbrittaniska, mer än scratch, å det blir inte heller bra.
All that scratching is making me itch.
/Faidros
Typiskt att man aldrig kan få komma med några originella idéer
Men det var räddningen för grannens bil förstås!
Om provokation och utmaning är konstens mål och konsten enligt somliga helgar medlen. Då är ju endast helvetet en begränsning.
Nej, som sagt, skadestånd och gärna fängelse eller kanske just som thebe är inne på – varför släppa ut henne. Låt hennes ”installation” fortsätta i ett slutet rum på Säter eller St Sigfrids.
Det är lite som att det inte finns några gränser att passera då, och då har väl inte konsten någon mening.
Jag undrar varför hon inte tyckte det kunde fortsätta lite till … hade inte det varit ”spännande”?