Moderna mamman
söndag 25 januari, 2009 klockan 17:58 av thebe |Som förälder är det viktigt att hänga med i sina barns intressen. Allra helst bör man ligga steget före, gå med macheten och hugga ner sly så att stigen blir lättare att trampa, kunna vara till hands när de snubblar i mossan. Även om jag antar att vid en viss ålder hos barnen får man skärpa sig, eftersom det är meningen att de ska trampa även andra stigar …
Att installera drivrutiner och konfiguera router och brandväggar är varje förälders plikt att lära sig. Likaså att leta efter program-crackar och tillhandahålla en skräpmailadress de kan använda varje gång de behöver registrera sig för något på nätet.
Nu har turen kommit till bloggandet. Mina två minstingar, Lille Son och Lilla Dotter, har startat varsin blogg, vi får se vad det blir av dem (bloggar och barn). Som den moderna mamma jag är, inser jag, eftersom jag måste ligga steget före, att det därmed är dags för mig att titta på mikrobloggande. Jag tror inte det kommer att ersätta vanligt bloggande, i alla fall inte för mig, ety jag skrivit mer eller mindre långa texter i olika former i hela mitt liv. Hur ska jag kunna sluta med det?
Jag förutser också nanobloggandet: ett ord som sammanlänkas med andra ord någonannanstans ifrån, från andra människor, till en helhet. Mark my words.
Läs även andra bloggares åsikter om mikrobloggande, barn, modernt, föräldraskap
Lustigt hur samma tanke mognat fram hos många människor ungefär samtidigt. (Som när vi funderade på ett ganska ovanligt namn till vår dotter för tre år sedan och upptäckte att många andra tänkte samma sak vilket gjorde det ovanliga namnet så vanligt att vi struntade i det och tog ett vanligt namn istället.)
Efter en hel dag med mikroblogg har jag upptäckt ett par fördelar:
1) Eftersom jag kan koppla andra flöden till min mikroblogg blir den som en personlig rss-läsare för de som av någon outgrundlig anledning vill följa mina aktiviteter på flera olika webbsidor.
2) Jag får alla nya kommentarer på sms.
När det hela blir nano räknar jag med att alla mina aktiviteter kan följas även då de inte utspelas i den digitala världen, och att kommentarer telepateras direkt till hörselnerven.
Ja, så’n där Zeitgeist som också är så inne. Zeitgeist är tidens Zeitgeist.
Jag har hittills inte upptäckt någon speciell fördel med mikrobloggande, men jag ska inte dra några slutsatser än.
Aha, du tänker dig nanobloggen ungefär som en sambo-relation med hela mänskligheten!
Tror du har lite fel. Barnen bör nog lära sig utforska på egen hand. Att få allt serverat på räkmacka kan inte vara nyttigt. Däremot är det nog viktigt att kunna finnas som känslomässigt och även praktiskt stöd.
*skrattar*, du har helt rätt Karl, din beskrivning stämmer mer med min verkliga syn på barnuppfostran, eller snarare ledning. Detta var skrivet lite med glimten i ögat
. Jag ser mig mer som en ”bas” att utgå från och komma tillbaka till, att få vila och att få bekräftelse och stöd ifrån.