Thebe förklarar – gubbsjukan är på utdöende

Jag har funderat på meningen med gubbsjuka, det verkar vara en så väldigt omodern, och oss emellan lite löjeväckande, egenskap. Finns den verkligen, och isåfall varför? Givetvis kom jag på hur det hänger ihop, och här skall jag sprida ljus över fenomenet. Som en bieffekt av resonemanget kommer man också att inse att det är en defekt i nutida samhället, och därmed på utdöende!

Såhär ligger det nämligen till:

Våra gener förändras ganska långsamt. Endel hävdar att vår kropp fortfarande är som en stenåldersmänniska avseende t ex vilken näring vi behöver. Det verkar rimligt att anta att våra drifter är ungefär som på stenåldern i största allmänhet. Att åstadkomma avkomma var en viktig sysselsättning på stenåldern, tur att det tar nio månader för en bebis att mogna, så att det var någon som hann ut och jaga mammutar emellanåt också. Man levde inte så himla länge, det var stort ganska stort manfall. Medellivslängden var ca 30 år, men det beror delvis på ganska stor barnadödlighet. Säg att folk var vid god vigör till 35 i alla fall, i medel. Sen blev de nog både halta, lytta och blinda av snedsteg vid jakten. Några hade tur och blev riktigt gamla, men sannolikheten var inte så stor för det.

För att skaffa barn var det lämpligt för männen att ha ganska stor bandbredd i sitt val av kvinna. Ju yngre, desto fler barn kunde hon producera till just honom (man får tänka på energiförlusten i att försöka tillskansa sig en ny kvinna). För kvinnan var det nog lämpligt med en man som lärt sig att jaga och som kunde vara en säker och stabil omhändertagare. Men han skulle helst leva några år, så för gammal borde han inte vara. Säg 5 år äldre.

För männen var det alltså optimalt att satsa på 15-åringarna, medans det för kvinnorna var mest optimalt att satsa på 20-åringar (i 15-årsåldern).

Nu, i dagens samhälle, blir männen äldre och äldre och de har fortfarande kvar den där genen, som i vårt samhälle blir till gubbsjuka med ålder, eftersom vi helt enkelt inte behöver jaga mammutar. Kvinnorna har också kvar generna och tycker det är lagom med en man som är något äldre. När kvinnorna blir äldre följer alltså mannens ålder med. I alla fall till en viss ålder. Det är nog som ett tak, kan man säga. Sen är det inte fullt så noga, det går att ta någon som är lite yngre också.

Jag ställer bara frågan, hur stor andel av dagens 18-åringa tjejer är intresserade av 40-åriga gubbar? Tja, jag drar till med en siffra … 3 promille (jag är kvinna, jag vet så’nt där). Nej, vi avrundar till 1 %. Hur stor del av dagens 40-åriga gubbar är intresserade av 18-åriga tjejer? Ja, enligt vissa källor (som jag inte kan röja) är det alla (har jag för mig). Men det tror jag inte på. Vi säger 50 %. Kolla obalansen 1 % – 50 %! Evolutionen har redan jobbat.

Vilka egenskaper kommer vi att behöva i framtiden? Förmodligen inte karlar som kan jaga mammutar, eller försörja oss. Det fixar vi kvinnor nämligen synnerligen bra själva. Barnen överlever nuförtiden, vi behöver inte vara gravida på heltid, vi väljer det där med barn i relativt stor utsträckning. Det vi kräver av mannen är intellektuell stimulans, intelligens, händighet är alltid trevlig, samarbetsförmåga, lite driftighet. Och bra sex. Resten fixar vi själva. Evolutionen är dynamisk, annars vore det inte evolution. Den kommer att skapa de här männen åt oss.

Är gubbsjuka karlar attraktiva? Nej, det är de inte. Kommer de att nå framgång bland självgående kvinnor i framtiden? Nej, det kommer de därmed inte. Det är den mentalt starke, intellektuellt utmanande, fysiska attraktive och driftige mannen som dyrkar sin kvinna i alla tider som är på frammarsch.

Därmed inses varför den gubbsjuke mannen fortfarande existerar (pga genernas tröghet), men att han är av ett utdöende släkte. Det krävs bara lite tålamod.

QED.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 reaktion på “Thebe förklarar – gubbsjukan är på utdöende

  1. Thebe
    Nu tror jag att den manliga hjärnan är så ”besvärlig” att man kan vara gubbsjuk via perceptionskanalen ”synen” medan man är precis tvärtom via perceptionskanalen ”hörseln”.

    Snyggt yttre. Men sedan när ljudinformationen når fram, så vänder sig många ”visuellt gubbsjuka” män och börjar titta efter kvinnor i sin egen ålder.

    Eftersom jag jobbar med det som tas in vi öronen så litar jag mycket mer på denna organkedja. Ljudbilden ger långt mer information då man söker komplex information.

  2. Spännande tanke. Jag skall reflektera över den när jag kommit över det jag just insåg: att jag är en av ”dagens 40-åriga gubbar”. Nej förresten en av dagens 42-åriga gubbar…

    …jag skrev om krisreaktioner i ett inlägg nyligen…

  3. Anders, jo, jag förstår nog att det är lite mer komplext förstås :-), det låter rimligt det du skriver. Mina ögon funkar inte så bra tror jag, eller rättare sagt, de har en setpoint, en on-off knapp. De börjar inte funka förrän jag har hört ljudet, s a s. 😀

    Lövet, hoppsan, jag är ledsen att sanningen var så brutal. Men när du har kommit till insikt kommer en ny skön värld att öppna sig! 😀 Hm, och var skriver du?

Kommentarer inaktiverade.