Hur tänker du nu?
onsdag 21 januari, 2009 klockan 11:28 av thebe |De här männen, som band sin kvinnliga kollega, knuffade ner henne på golvet och fotograferade henne. Hur tänkte de egentligen? Hur tänkte de innan de genomförde sitt busstreck? Hur tänkte de medan de höll på? Vad fick dem att gå för långt? När tyckte de någonsin att det var en god idé att bakbinda sin kollega med buntband?
Min gissning, det är kanske bara en förhoppning, är att de inte tänkte alls.Deras förmåga att förutse konsekvenserna av sina handlingar tycks vara ungefär på mina nioåringars nivå. Är det vanligt när det gäller vuxna människor? Nejmen, så dum jag är! ”Vuxen” är ju nästan ett skällsord! Ingen vill vara vuxen, förutom möjligen om det gäller vuxenleksaker och vuxenfilm. Vuxen är tråkig, det är inte hippt att vara vuxen. Nej, för många vuxenpoäng vill man inte ha. Då är man nämligen utom all räddning i livet.
Att vara vuxen innebär t ex, att vara gammal nog att klara sig utan stöd från föräldrar eller andra vårdnadshavare. De här männen, eller pojkarna, som band sin kollega, har förmodligen inte så många vuxenpoäng. Jag vet inte om jag tycker det är så hippt.
Om man tänker lite till, snuddar man snabbt vid obehagliga tankar om vilka konsekvenser det får om ”vuxna” människor går omkring och agerar på alla impulser de får, utan att tänka på konsekvenserna. Jag hoppas det inte är så vanligt, men när man läser rubriker i tidningar blir man bedrövad ibland.
Uppdatering: När jag ändå är inne på funderingar på hur folk tänker, så undrar jag ännu mer hur de tänker som försöker sex-chatta med barn. Vilka liv lever de? Jobb? Familj? Eller sitter de i sina sunkiga lägenheter med pizzakartonger överallt, persiennerna neddragna, feta, finniga och tafatta i verkliga livet? Klarar de inte vuxna människor, vuxna tankar?Är det vår tid som är fel? En fyrtioåring som skaffade sin första hem-PC och internet hemma år 2001, och hittade ”en värld”? Som inte växt upp med datorn och kompis-chattande, som inte riktigt förstår att de som skriver är människor, det (de) är inte fantasier och datorspel?
Barnen som växer upp nu skaffar sina första chatt-kompisar bland kompisarna i skolan och hemma. De vet att människorna på nätet är som kompisarna. Kommer ”äckliga gubbar” på nätet att försvinna, eller minska kraftigt i alla fall, när våra barn blir vuxna? Eller är det ett konstant samhällsproblem?
Läs även andra bloggares åsikter om vuxen
Flertalet av min frus patienter kommer till henne pga klyvning i hjärnan med polerna barnet och vuxenheten som störande kraftfällt.
Detta gäller i allt från kvinnor med självskadebeteenden till män som har pedofila läggningar.
De allra mest våldsamma gör dock en annan resa in på på våra kriminalvårdsanstalter. Av någon anledning så söker dom aldrig frivillig vård innan det är för sent.
Intressant … oviljan att bli vuxen, som jag kan irritera mig vansinnigt på ibland, kanske är allvarligare än jag trodde
Thebe
Det är nog ingen ovilja. Det är helt enkelt förmågan som saknas. (dvs oförmåga)
Det är därför jag smittats av min fru och läst in mig en hel del på den sk Anknytningsteorin.
Vår definition på vuxenhet handlar en hel del om att tänka in andra individer och ta hänsyn.
Men det bygger ju på ett samhälle som i grunden är ett samarbetssamhälle där vi har idealet att vilja leva i fred.
I dessa samhällen är då sk Trygg anknytning det funktionella och eftersträvansvärda.
Men vissa föräldrar saknar av olika anledningar (gener och egna miljöupplevelser) denna förmåga av att kunna ge Trygg anknytning.
I krigs och konfliktkulturer är detta mer generellt. Dvs mödrar (papporna är frånvarande) ger omedvetet sina barn sk otrygg eller ambivalent anknytning. Helt enkelt därför att det i konfliktmiljöer ger en mer rationell överlevnadschans.
Detta är i grunden ett extremt komplext kunskapsområde som öppnar upp mellan kultur- och evolutionslära.
Dessa män som du här ovan beskriver har garanterat någon form av alvarlig otrygg undvikande eller ambivalent anknytning. En person med Trygg anknytning förnedrar aldrig på detta sätt.
Tänkvärt! Samtidigt lite nedslående, det låter nästan som det skulle vara omöjligt att ”fixa det” om man råkat få en otrygg anknytning?
Lagom mycket otrygg anknytning är nog en sk ”nyttig drivkraft”. Är inte människor med optimalt Trygg anknytning” antagligen alltför nöjda. Själv tror jag att vissa saker i vår tillvaro inte skulle finnas om alla hade Trygg Anknytning.
Det är de extrema fallen av otrygg anknytning som du skrev om. Dom flesta är nog bara så där lagom nerviga och otåliga. Vissa av dessa gör stordåd för samhället.
Folk med extrem ADHD skapar ofta problem för sig själva och andra. Folk med lagom ADHD är nog högt representerade bland ”kreativa entreprenörer”.
Ungefär som att folk med lagom mycket ”bipolärt syndrom” i den maniska fasen ”flyttar berg” och skriver häftiga romaner.
Men går det över gränsen så blir det bara tok.
Dvs; Denna ständiga gråskala som gör verkligheten så komplex att begripa.
[...] Trilog » Blog Archive » Hur tänker du nu? [...]
Visst är det skönt med linjära ekvationer och distinkta data ibland …?! Minskar komplexiteten litegrann ibland. Lustigt det där att lite av ”för mycket” kan vara effektivt ibland, och ibland inte.