Det var dags. Vi kunde inte vänta längre. Det var så svårt att hålla fingrarna i styr, den glänsande röda klädseln skulle falla. Glitter och glamour falla till golvet. Det blev mer naket än någon kunnat föreställa sig.
Hur många barr sitter på en gran egentligen? Cirka 95 % av dem hamnade i alla fall på golvet. Men nu doftar det gott om dammsugaren, som fått en inbyggd Wunderbaum till nästa påsbyte.
”Det är oerhört obehagligt att bli utsatt för det här massiva hatet, men jag har valt att inte läsa det. Jag har inte läst tidningarna heller för då tror jag man går sönder, säger hon.”
säger Liza i SvD idag.
Jag undrar hur Liza kan veta att/om hon är utsatt för hat, när hon inte har läst? Vem har matat henne med den uppfattningen?
Är det så att när det överlägsna pratet om illiterata människor som inte förstår skillnaden mellan ”sann historia” och ”baserad på sann historia” inte fungerade för att tysta rösterna, fick man (jag återkommer till vilka ”man” är senare) övergå till andra överdrifter, t ex att kalla denna diskussion för ”drev”, ”mobbning” och nu till och med ”hat”! Det är starka ord …
Faktum är att jag uppfattat väldigt lite i debatten handla om Liza Marklund som person, förutom media-etablissemangets påståenden om det. Jag tror jag måste göra en ordentlig genomgång, för uppenbarligen har jag missat endel isåfall.
Det vore mycket, mycket bättre om Marklund kastade sig in och diskuterade sakfrågorna, diskuterade konsekvenserna av att använda Gömda som ”referens”, eller underlag, till lagförslag, diskuterade frågan som endel väcker om rasism. Diskuterade problemet med källskydd för referensmaterial. Det skulle kunna bli riktigt givande och riktigt intressant!
Läs även andra bloggares åsikter om Marklund, Gömda, drev, media
En bild kom för mig en dag.
Den översta delen av bilden illustrerar ett samhälle med jämnstarka (stark definieras här något luddigt som har med självkänsla, självförtroende och personlig integritet att göra) individer. De tar eget ansvar, tänker och agerar fritt, och utövar inte tvång mot någon annan.
Den nedre delen av bilden illustrerar samma sak,alla tar eget ansvar, tänker och agerar fritt, och utövar inte tvång mot varann. Förutom att de turkosa personerna har något lägre självkänsla, eller självförtroende, eller liten personlig integritet, eller något annat personlighetsdrag som gör dem mjuka i kanterna, jämfört med de lila.
När de lila interagerar med varandra i den övre delen av bilden, studsar de alla omkring glada och nöjda med sig själva och världens tillstånd. Allt funkar bra.
När det finns både lila och turkosa människor i världen, som i den nedre delen av bilden, så studsar de lila omkring glada och nöjda med sig själva och världens tillstånd. Men när de råkar studsa mot en turkos person, studsar den turkosa inte säkert tillbaka i samma form, för den har av någon för de lila obegriplig anledning en så tunn gräns till sin egna personliga kärna, den är så mjuk på ett odefinierat sätt. Den lila kanske inte ens menar att inkräkta på den turkosas form, men den gör det med sin blotta existens, sitt lila agerande.
Det tycker jag är en komplikation med den mycket tilltalande tanken om att tänka, agera och handla fritt så länge man inte använder tvång mot andra. Eftersom det är så svårt att veta vad upplevs som ”tvång”, eller skadar, någon annan. Åtminstone är det en komplikation när det gäller att agera och handla ”fritt”, i ett samhälle. Tänka fritt är jag övertygad om är en bra sak.
Läs även andra bloggares åsikter om Liberalism, självkänsla, självförtroende, personlig integritet, samhälle